Askersund hade en gång ett Stadshotell. Det blev en
politisk kamp om det skulle få vara kvar eller rivas. De som förordade ett nytt
hotell på andra sidan Sundsbron gick segrande ur striden. På samma plats
byggdes servicehuset upp. En byggnad som är ganska lik gamla ”Statt”. När
hotellet revs i början på 80-talet var byggnaden i ett ganska dåligt skick.
Enligt kåsören Gits Olsson var heller inte servicen den bästa mot slutet.
Varje vecka hade Gits Olsson en krönika i tidningen SE
under rubriken ”Mummel i kön”. Vid ett tillfälle besökte han hotellet i
Askersund och skrev en krönika därifrån. En krönika som askersundarna pratade
mycket och länge om. Gits utgick från visan om Petter och Frida. I visan kom
Frida in på hotellet i Askersund men inte Petter. Gits skrev att Petter inte
gick miste om något. Stället var ganska ruffigt.
” Vi fick rum nr 12 en trappa upp. Där såg det ut så
här. Spegeln på väggen hade lossnat och någon hade hängt upp den på en spik. Ja
la tandborsten på hyllan och då halkade spegeln på sniskan, så jag fick snabbt
beslutade att lägga tandkrämstuben som motvikt på hyllans motsatta sida. Men
det gick inte för hyllglaset var av på mitten”, skrev Gits.
”Möblemanget består av två sängar och ett skrivbord
i blankpolerat lövträd, som var så populära i början av 40-talet. På skrivbordsunderlägget
ligger en solkig lapp som meddelar att restaurangen är öppen från kl 12.00 till
23.00, medan grillen stängs redan kl 19.00. Där kakelugnen har stått finns det
en skrubb att hänga kläderna i. Den är utrustad med galgar. Tre och halv. På en
av galgarna står Kemisk Tvättindustri Askersund.”
”På väggen hänger en pastell visande en närkingsk
ladugård i snösmältning. Signaturen I E målade 1922. Det finns ingen anteckning
om när han blev skjuten. Fönstret går inte att stänga, så tofsen i den nötta rullgardinen
pendlar muntert i draget. Nöjeslivet i Askersund
synes trots allt vara koncentrerat till detta Stadshotell. Den trevliga
matsalen med spontade trätak och sin pittoreskt svarvade pelare befolkades av
gäster som inte var så ansträngt eleganta.”
” Vi föredrog att äta vår måltid i matsalen tillsammans med societeten. Men trots att det var onsdag svek
societeten. En grinig handelsresande som körde glasögonen upp i pannan, räckte
ut armen och höll matsedeln mellan knäna och frågade om den lilla sillbrickan
för 5:75 var bra. Det sa servitrisen att
den var. Då sa handelsresanden att det trodde han vad han ville om, och tog tre
sandvikare. ”
”På morgonen försökte vi få frukost på rummet, men
dels var det ingen som svarade nere i telefonväxeln, dels är servering på
rummet inte brukligt på Askersund stadshotell. Man fick gå ner i PUBEN för där
hade man ställt fram smör och bröd, kokta ägg, en kaffepanna och lite koppar på
ett bord så att gästerna får ta för sej om de får lust. För att komma åt
morgonkaffet fick vi göra en kringgående rörelse kring en gumma som dammsög
under bordet. Sedan vi blåst av det värsta dammet smakade osten riktigt bra”,
slutade Gits sin krönika.
En del blev mycket upprörda över Gits krönika, medan
andra tog det hela med humor. För den som önskar läsa mer av Gits finns ett Gits Olssons sällskap som går att hitta på nätet.
