Många gånger har jag hört att det går att kombinera
nytta med nöje. Jag har inte brytt mej så mycket om det. Trodde det var ett
gammalt ordspråk. De senaste veckorna
har jag dock kunnat konstatera att det går att göra verklighet av talesättet.
Brukar ta en springtur runt Gårdsjön några gånger i vecka. Det var under en
sådan tur jag upptäckte att det fanns massor av lingon i skogen intill. Och då
är jag ändå ingen inbiten skogsmänniska. 
Numera har jag en plastpåse i fickan
för att stanna till och plocka de små röda goda bären. Och det har nu blivit
ett antal plastpåsar. Brukar möte folk som undrar vem jag fått bären av. När
jag förklarar att jag plockat själv blir det förvånade. Plocka bär på
springrundor och inte ens ha någon plockare med. Svårförklarligt. Men det går och bären är
rensade innan man kommer hem. Med plockare krävs det stora rensningsinsatser.
När jag
plockar brukar jag tänka på Povel
Ramels låt om just lingon, Lingonben som han skrev i slutet av 50-talet. Jag har
alltid gillat Povel. Är med i hans sällskap.
Texten i avslutningsversen tål att fundera på. Den lyder:
Kungen är full
av stock och sten
Skogen är full av
lingonben
Per är full av
tomtar
Hur ska Lillan orka?
Kan väl också nämna att där jag brukar plocka, utan
att avslöja mitt ställe , finns en belysningsstolpe. Kanske man plockade lingon i elljus när det
begav sig?
PS! På WordPress:ovedanielsson.se går det att se bilderna i ett större format
