Den här bloggen har också gått i NA:s papperstidning söndag 7 juni. Men som jag brukar skriva har kanske inte alla papperstidningen.
__________________
Vacker fågel som inte kvittrar så vackert.
Statusen för mitt fågelkunnande höjdes radikalt
efter ha sett förre utbildningsministern Jan Björklunds insats om fåglar i
TV-serien ”Smartare än en femteklassare”. Björklund påstod att talgoxen hade
röd täckning. Är dålig på fåglar men en talgoxe känner jag igen, men det är
inte så mycket mera när det gäller fåglar. Men det var starkt av Björklund att
våga ställa upp.
Några av de vanligaste fåglarna vid fågelborden
känner jag igen. Men det är allt. En del känner också igen fågelsången. Är lite
avundsjuk på det. Det skulle vara roligt
att veta vad det är fåglar som hörs i träden när man är ute i naturen och det
brukar vara vid mina joggingrundor runt Gårdsjön. Kanske det där med naturen
var att ta i när det gäller
joggingrundan. Vet hur domherren låter, men det beror att den sången inte
är särskilt vacker. Den fågeln tycker väl att det räcker med att vara vacker
till det yttre. Kan också nämna att det vimlar av duvor på gården där jag bor.
Hör deras ””koo-koo-koo”
rytmiskt, femstavigt genom sovrumsventilen nästan hela nätterna. Det är lite
rogivande. Beskrivningen av lätet har jag hämtat från en fågelbok.
Vi har haft både undulater och kanariefåglar i
familjen. Kan sakna kanariefågeln ibland. Men faktum är att det var djurvännen
och visselmästaren Jan Lindblad som bidrog till fågelns död. Tror det var
hjärtat som inte stoppade på den lilla fågeln. Kanariefågel spelade vackert
mest hela tiden och när radion gick tog han i för allt vad fjädrarna höll för
att överrösta. Men Jan Lindblads visselvariant av ” I en klosterträdgård” blev
bara för mycket att överrösta.
Som journalist kommer jag ihåg att artiklar om djur
blev mycket lästa. Folk reagerade och kom med synpunkter. Så var det inte
alltid med politiska artiklar som tog dagar att skriva. En händelse som jag
minns och skulle bli en stor grej av var kommunens inköp av två grävlingfällor.
På vissa gårdar i Askersund hade folk problem med grävlingar som grävde sig
under hus och altaner. Den ansvarige för fällorna skulle ringa mej när han skulle
kolla fällorna för första gången. Och det gjorde han. Med stor spänning smög han sig fram till
fällorna och jag efter med kameran. Men det hela slutade i fiasko. Från en av
fällorna hördes ett litet jamande. En liten katt hade gått in i en av burarna.
Senare blev det bättre lycka. Grävlingarna som fastnade kördes ut till en skog
strax väster om staden för att släppas. Vem vet, de kanske återvände till
gårdarna i Askersund efter bilturen…
