Bloggen fanns också i NA:s papperstidning söndag. Som jag brukar skriva har inte alla tidningen, därför får texten också gå här.
_____________________
Fotbollen har nu rullat igång på allvar. Det får mej
att tänka tillbaka på min aktiva tid och alla lerfyllda fotbollsplaner under
våren. I dag är det inte alls så, med konstgräs och alla fina grusplaner. Tur
att det gått framåt. I Askersund finns ännu ingen konstgräsplan, men det är väl
något som kommer när den kommunala plånboken fyllts på. Leriga planer där det
bara fanns en liten antydan om gräs är inget att stå efter.
När jag började spela seniorfotboll var inte tidiga
vårmatcher roliga. Det blev mer sparka än att spela fotboll. Minns att det fanns spelare som lämnade matcher
innan den var slut på grund av lervällingen. Det gick inte att spela, men spela
skulle vi. Och det fanns många träskplaner. I Askersund fanns det ingen vårplan
alls så det så. Vi fick åka till Hammarsvallen, som blev spelklar tidigt.
När det gäller Hammarsvallen minns jag en lite udda
händelse. Det skulle spelas fotboll mellan PLM:s olika verksamheter. Planen
skulle kritas och en man tog åt sig sysslan. Han var inte så insatt hur det
gick till utan tog ut en burk vit målarfärg på förrådet och fixade det hela med
en vanlig målarpensel. Det tog lite tid att krypa runt att måla linjer, men
snyggt blev det.
När jag började spela fotboll så fick vi sköta
tvätten av tröjorna själva. Morsan tyckte det inte var roligt efter leriga
matcher. På den tiden var det sorgligt nog morsor som skulle sköta tvätten. Men
jag har bättrat mej på den punkten. Och vi var tre bröder som spelade. Som tur
var bodde vi bara ett stenkast från Gårdsjön, så det var nära till vatten.
Efter några år började föreningen sköta tvätten själva. Och det fanns sina
randiga och rutiga skäl till det. Alla använde olika tvättmedel som gjorde att
en del tröjor var helt urblekta och en del hade färgat. Folk som tittade kund
tro att vi spelade i olika lag. Lagledaren stod inte ut med att se eländet. Der
räckte med att spelat var så ibland.
Snabba spelare som hade svårt med bollkänslan
trivdes aldrig på vårplanerna. De slog ofta långpassningar till sig själva.
Bollen stannade ofta i vattenpölarna, men följd att spelarna var 10-15 meter
före bollen. Då var det lätt att spela back.
Träffar ibland gamla Skyllbergsledaren och spelaren
Rune Pettersson. Och då blir det fotbollsprat. Någon gammal bollspelare hade
sagt till honom att spelarna var mer tekniska förr. Rune och jag enades om att
det var en nödvändighet förr med dåliga planer. Annars hade man ju aldrig fått
tag på bollen.
