Bloggen fanns också som krönika i söndagens papperstidning NA. En del har ju inte tidningen så därför får krönikan också gå här. Med bild.
————————-
Rubrik: Jag hade en gång en båt
Båtplatsen fanns vid det stora trädet i Strandparken.
Folk som kommer på besök utifrån frågar ofta var jag
har min båt och båtplats. För en som bor vid sjöstaden Askersund borde det vara
en självklarhet anser många gäster. Måste då erkänna att jag varken har båtplats
eller båt. Cornelius Vreeswijks låt ”
Jag hade en gång en båt” passar in på mej.
Ägde faktiskt under ett antal år en båtplats i
Strandparken men saknade båt. Fritidsförvaltningen hade på den tiden problem
med att få alla platser uthyrda. Någon i förvaltningen tyckte att jag skulle
hyra en plats och i Strandparken som inte var så dyr. Båt kunde jag alltid
skaffa mej senare. Gick på reklamen och hyrde en plats. Tänkte att familjen
kunde ta med sig fikakorgen till båtplatsen vackra sommardagar och njuta. Själv
hade jag inte tänkt följa med. Jag vill dricka mitt kaffe under ordnade former.
Efter en tid dök det upp en kommunal annons om
försäljning av överflödigt material, däribland sex små röd räddningsbåtar. Där
kom min chans att fylla den tomma båtplatsen. Lade ett bud på 200 kronor och
fick en båt. Behövde inte döpa båten. Jag plockade bort ordet räddnings och
behöll båt. Någon gjorde sig rolig över namnet, med kommentaren ”syns det inte
att det är en båt utan att du behöver döpa den till båt också”.
Vi hann tyvärr inte använda båten förrän den blev
stulen. Jag hade en spekulant på den lilla röda båten, för att med pengarna
kunna köpa en lite större farkost.
Spekulanten var polis till yrket och när han kom ner till Strandparken
för att kolla var den borta. Den var stulen. Polisen trodde att jag drev med
honom, men jag hade inte varit där på några dagar och var helt ovetande.
Jag behöll båtplatsen men lät Sällskapet Länkarna ha
sin båt där. Deras lokal finns strax intill. Jag betalade och Länkarna använde
platsen. En bra uppgörelse tyckte grabbarna i Sällskapet. Sedan dess har det
hänt mycket med båtplatserna och jag har inte min kvar längre.
Det var nu inte nog med att båten stals. Efter en
tid ringde en person och berättade att han byggt och lagt i en ny fin brygga på
min plats. Han hade tagit fel båtplatsnummer. Nu undrade han hur vi skulle göra
och om vi kunde byta plats. För mej var inte bytet några problem. Jag hade
ingen båt att flytta. Krävde bara att
hans ordinarie plats var rensad från gamla bryggbrädor. Och så skedde också.
Under tiden hade jag fått beröm får min nya fina brygga. Trodde folk skojade,
så jag brydde mej inte. Men det fanns en naturlig förklaring till min fina
brygga.
