I Askersunds kommun finns fyra klassade
byggnadsminnen. Stjärnsunds slott, Kullängsstugan, Trehörnings masugn och
Igelbäckens masugn. När det gäller masugnen i Igelbäcken är det ett statligt
byggnadsminne sedan år 1993. Anläggningen ägs av Statens fastighetsverk.
Tidigare ägare var Domänverket. Masugnen ligger i Askersund, på gränsen till
Karlsborgs kommun.

Bild från länsstyrelsens hemsida.Foto:Peter Ström

Som journalist följde jag upprustningen av masugnen
i Igelbäcken på nära håll i slutet på
80-talet med stort intresse. Masugnen blåste ut 1923 och sedan dess hade
byggnaden stått och förfallet. Många ortsbor tyckte att förfallet var
bedrövligt. Däribland ”Båt-Harry” Karlsson. Var med honom ett antal gånger till
masugnen. Upprustningsarbetet kom igång i sista minuten. Mannen bakom det var
dåvarande länsantikvarie Olle Lindqvist. Han kämpade hårt med att få fram
pengar till jobbet och det var inte lätt. Men han lyckades. Och räddade på det viset
också den förfallna masugnen.

Från upprustningen 1987

Länsarbetsnämnden i Skaraborg bröt isen med en stor
summa pengar, sedan följde nämnden i Örebro med. Totalt kostade upprustningen
den gången 800 000 kronor. Länsarbetsnämnderna satsade 550 000
kronor. Askersunds kommun var den stora vinnaren i upprustningsprojektet. Kommunen bidrog inte med en krona.

Länsarbetsnämnden i Skaraborg organiserade arbetet
genom AMS-jobb. Eftersom masugnen ligger i Örebro län var det ett unikt
samarbete. Från början var det meningen att arbetslösa från Västergötland
skulle göra jobbet i Igelbäcken, men så blev det inte. Arbetarna kom från
Askersund som inte hade bidragit med en krona. Minns att arbetsledaren vid
masugnen stilla konstaterade att Askersund hade gjort en mycket bra affär. En
stor turistattraktion rustad helt gratis.

Masugnen rustades upp men pengarna räckte tyvärr
inte till att rusta upp kvarnhjulet. Förhoppningen var dock att det skulle
komma fram pengar även till kvarnhjulet, men vad jag förstår blev det inte så.
När jobbet var klart fanns det ganska omfattande planer på olika
kulturaktiviteter vid masugnen. Kanske också kiosk och servering. Tyvärr blev
det inte mycket av alla planer. Masugnen rustades och så blev det inte så
mycket mera.

En anledning till den här bloggen är hur det blir
med masugnen framöver och vilka planer som finns? Enligt ortsbor börjar ugnen
förfalla igen. Har sökt svar men ännu inte fått något ännu. Skrev ett brev till
länsstyrelsen och frågade hur det var tänkt med masugnen i Igelbäcken. Men det
kommer säkert ett svar vad det lider och då återkommer jag. Det vore synd om
800 000 kronor bra kastades i sjön, även om nu inte masugnen blev den
stora turistmagnet för Askersund som var tänkt.

På länsstyrelsens hemsida kan man läsa följande:

”Igelbäckens masugn är en av länets få bevarade hyttanläggningar. Den
byggdes 1826 för att ersätta en äldre mulltimmerhytta. Hyttan var i drift fram
till 1923.

Bergsbruket har präglat Örebro läns utveckling från 1100-talet fram till
1970-talet, främst i den geografiska del som kallas Bergslagen. I länet har sedan
medeltiden funnits omkring 300 hyttor. Idag finns endast ett fåtal
hyttanläggningar bevarade.

Hyttan byggdes 1696

Igelbäckens hytta byggdes 1696 av Anton von Boij. Den kom att ingå i det
affärskomplex av bruk i Tiveden, som rådmannen och affärsmannen Anders Boij
byggde upp tillsammans med sin son Anton von Boij. Efter Anton von Boijs
bortgång 1710 delades verksamheten upp på olika händer, och Igelbäckens masugn
kom att under ett par hundra år att drivas som en del av Aspa bruk. Hyttan
byggdes om kontinuerligt, 1826 ersattes den tidigare mulltimmerhyttan av den
nuvarande byggnaden. Anläggningen kompletterades 1830 med rostugn och
varmapparat. Den senare användes för att förvärma blästerluften innan den
blåstes in i ugnens nederdel.

I drift fram till 1923

Laxå Bruk AB köpte år 1900 Aspa Bruk AB inklusive Igelbäckens masugn.
Järnbruket vid Aspa lades ned omedelbart, men verksamheten vid Igelbäcken hålls
igång fram till 1923. Detta berodde främst på att dåvarande chefen för Laxå
Bruk AB, bergsingenjör Carl Sahlin, var starkt intresserad av äldre järnbruk
och järnhantering. ”