Kollektivtrafiken är något som de flesta politiker
vill satsa på och tala om. Allt för att skona miljön. Aktivast är politikerna
så klart i storstäderna där trafiken är tät. På mindre orter handlar det om bra
kollektivtrafik till skolor och arbeten på större platser.
Bilden är från 1983 och premiärturen
Faktum är dock att Askersund var en verklig föregångare när det gäller ”riktig” lokal lokaltrafik. Men den blev kortvarig. Intresset var för
dåligt. I januari 1983 hölls
premiärturen mellan torget och bostadsområdena Lustenrust och Närlunda. Dagen till ära hade chauffören vevat fram
”LOKALTRAFIK” i den lilla reklamlådan längst fram i bussen. Det om något skulle
locka resenärer. Folk skulle kunna ta bussen in till torget och handla för att
sedan återvända med nästa tur.
Var själv med på första turen för ett reportage. Man
kan inte påstå att det var någon trängsel i bussen. Priset för enkel resa var
2.50 och barn under 12 åkte för halva priset.
I vuxens sällskap åkte barn under sex år gratis. Det fanns det dock en
begränsning. Man fick bara ta med fyra barn per betalande personer. Jag med presskort
åkte gratis.
Premiärturen började bra. Man skulle kunna säga att
det var rusning. Fyra vuxna och ett barn
klev på. Tyvärr blev det inte så många flera. Hållplatserna låg tomma och öde efter
hela vägen in till stan. Ungefär som Askersunds torg en lördagskväll. Men de som
åkte var mycket nöjda. De äldre paren
och barnet.
Kritiken från en del håll om lokaltrafik i Askersund
var hård från många håll. En onödig utgift och lite löjligt i småstaden
Askersund var kritikernas främsta argument. Efter försöket 1983 har lokaltrafik
i centrala Askersund aldrig varit aktuell. Ingen politiker vill förmodligen
utsätta sig för den hårda kritik som blev följden av turerna 1983. Politikerna menade väl den gången, men alla uppfattade
tyvärr inte den fina kollektivtrafiktanken. Otacksamhet är världens lön.
Själv fick jag istället ta tåget in till jobbet i
stan vid några tillfällen. Föraren till Hembygdsföreningens ”lill-putte-tåg”
bodde i samma område som jag i Närlunda. När ha hade kört färdigt parkerade han
loket och vagnar strax intill sin bostad. Det var bara att hoppa på när tåget
passerade ute på gatan för dagens turer mellan hamnen och Hembygdsgården.
