Folke Dahlberg Sällskapet har kommit ut med nummer
tio i skriftserien om konstnären och författaren. Namnet på den nya boken är
Gråväder. Sällskapet kallar den på goda grunder för den femte landskapsboken.
De fyra tidigare är Vättern, Tiveden, Göta Kanal och Leva vid Vättern.
Gråväder är namnet på Folke Dahlberg Sällskapet senaste skrift om konstnären och författaren.
Folke Dahlberg skrev för Askersunds-Tidning
Texterna i boken har tidigare publicerats på skilda
håll. Många av texterna skrev Folke Dahlberg för Askersunds-Tidning. Arvoden
från tidningen behövde konstnären för sitt nödtorftiga liv ut på öar i Vättern.
Sällskapets ordförande Jonas Modig och styrelseledamoten och författaren Anders
Weidar har letat, vrakat och grävt fram texter i tidningsarkiv och på Kungliga
Biblioteket.
Enligt Sällskapets medlemstidning Vattenår är några
kapitel i boken något av det bästa som Dahlberg skrivit, bland annat ”Vätterns
röding”. Boken är illustrerad med
teckningar som till största delen är nya i bokform. En del av dem återges för
första gången. I dag har Sällskapet drygt 500 medlemmar.
Till Askersunds 300-årsjubileum 1943 fick Folke
Dahlberg, uppdraget att rita och dekorerar en ny brunn till torgparken. Det var
dock mycket nära att Dahlberg gått miste om jobbet. Då trädde redaktör Joel Haugard in som en
räddande ängel. Stadsfullmäktige hade nämligen planer på att anlita en
gravstensfabrikant i Uddevalla för jobbet! Det tyckte redaktör Haugard var väl
magstarkt. Även landsantikvarie Walldén reagerade mot de styrandes planer. Stadsledningen ändrade sig också och Dahlberg
fick uppdraget. Den invigdes sedan med pompa och ståt i närvaro av
kronprinsparet och prins Eugen.
Dahlberg lät bygga brunnen åttakantig i röd granit. Var en av de åtta sidorna är
dekorerade med reliefer, som symboliserar näringsgrenar som varit utmärkande för
Askersundstrakten, som jakt, fiske, skogsbruk, åkerbruk, sjöfart, järnsmide och
garverihantering. Förslaget om röd granit väckte en del diskussioner bland
statens styrande. Någon ansåg att den röda graniten inte hörde hemma i trakten,
medan andra menade att Dahlbergs brunn inte var nog storslagen. Fem
vattenstrålar till två meters höjd var för futtigt. Nu blev det ändå som
Dahlberg hade ritat. Till skillnad från några av ledamöterna i
stadsfullmäktige, tyckte ”målarprinsen” Eugen, att skapelsen och färgkombinationen
var mycket vacker.
Dahlberg arbetade under stor tidspress med
torgparksbrunnen. För jobbet fick han 2 700 kronor i ersättning. Uppgiften
att göra jobbet både gladde och skrämde honom. Förhållandet mellan Askersunds
stad och Folke Dahlberg präglades inte alltid av ogrumlad harmoni
Torgparken och Dahlbergs brunn på ett vykort från 50-talet.
Det kom att
visa sig att metoden att gjuta relieferna i järn för att sedan bronsera dem
inte fungerade alls. Dahlbergs konstverk började rosta redan efter ett par år.
I en annons i Askersunds-Tidning i mitten på 50-talet uppmanades askersundarna
att skänka föremål av koppar, brons och mässing för att möjliggöra en
omgjutning av relieferna. Uppropet fick stort gensvar och det berodde säkert på
att givarna skulle få sina namn ingraverade på baksidan av plattorna. Utbytet
av relieferna skedde dock helt oannonserat en mörk natt, förmodligen utan de
utlovade namnen på baksidan av plattorna. Givarna blev vad jag fått berättat
för mej av de som var med vid tillfället helt grundlurade. Men det var ju svårt
att kolla när plattorna satt på plats.
Hur som helst fans det en artikel i
Askersunds-Tidning i april 1955, där man berättade om att Askersundsverken hade
det extra jobbigt för att gjuta om Dahlbergs reliefer. Jobbet skulle vara
färdigt till vårpremiären den 1 maj. Ett gäng gjutare körde igång redan klockan
fyra på mornarna för att klara av jobbet tidtabellsenligt. I reportaget lovade
direktör Franzén att relieferna skulle klara väder och vind i alla tider. Var
jag vet har plattorna levt upp till Franzéns löfte från 1955. Men om det finns
när givarnamn på baksidan är mera oklart, men om det inte finns det var det väl
ändå Dahlbergs konst som var det viktigaste. Kunde man förvandla en kaffepanna
i äkta koppar, till en kulturgärning må det kanske vara hänt.
.
