För några dagar sedan besökte jag Ekersvallen i
Zinkgruvan. Det var länge sedan och det väckte minnen. Tyckte mej höra
eldsjälen Kurt Maxes röst eka över planen
som när han manade på sina fotbollsgrabbar. Grabben Gert blev ju sedan
mycket duktig. Det ser nästan likadant ut som när jag spelade där med IFK. Och
det var ett tag sedan. Tyvärr har orten
inte något lag längre som använder planen. Och matcherna mot ”gruvan”
var alltid svåra. Askersundarna skulle ha på nöten. Det blev ofta så också. På
vägen hem intill planen fanns också en båt som gått på grund. Bara det.
Bílderna och texten har också gått på Facebook, på sidan som handlar om Zinkgruvan
