När jag
spelade fotboll och bandy tog vi hand och tackade våra motståndare med ett
handslag efter matchen. Före matchen skötte lagkaptenen slantsinglingen som i
dag. Jag kom aldrig så långt som till lagkapten trots att jag höll på väldigt
längre. Men jag är inte bitter för det. Det hade inte så stor betydelse, mer än
att utbringa ett hurra för motståndarna efter drabbningen.
Det som
ändrats är tacket efter matcherna och ungdomslagen. Lagen kör med alla möjliga
varianter. Och även före matcherna och halvtid peppar de vandra med olika
tillrop. Så roligt hade aldrig vi. Vi hurrade även om det tog emot ibland. När
vi förlorade tyckte vi ibland att motståndarna var så många att de kunde hurra
för sig själva. Hade man gjort som ungdomslagen gör i dag tror jag inte kommit
in på planen ens. Ledarna hade väl trott att man varit onykter. Men det ser
väldigt roligt ut och utvecklingen har gått framåt även om på det här området.
Det som slår
mej är också att det finns massor av äldre bilder från slantsinglingar . Tydligen tog
fotograferna bilder då. Det var högtidligt. Då gick aldrig att ta en lagbild
före en match. Det betydde otur. Nu ställer lagen upp självmant före de stora
matcherna och det är bara för fotograferna att hålla till godo.
Lägger med
lite gamla slantsinglingsbilder. När det gällde IFK i bandy var det
landslagsmannen Gunnar Carlsson som skötte den delen och i fotboll Karl-Erik
Södergren. Även han var landslagsman. I bandy. Men när han spelade bandy för Djurgården hade han även anbud till
fotbollslaget. Samma var det med Gunnar och Örebro SK. Vid ett tillfälle fick
han också en förfrågan från Elfsborg berättade han för mej. Men han blev IFK
trogen.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
