Askersundarna hade en gång i
tiden minst tre kommunala pumpställen att välja på för att få friskt vatten. Trots
närheten till sjön. Några vattenledningar fanns ännu inte i stan. Pumparna var ett pittoreskt inslag i
stadsbilden. Men också mötesplaster för stadens ungdomar. Där fanns tillfälle
för alla pojkar att visa sina chevalereska anlag genom att hjälpa flickorna med
vattenpumpningen. I många fall blev vattenpumpningen helt avgörande för en
fortsättning av bekantskapen, som senare ledde till äktenskap. När
vattenledningarna kom blev det betydligt svårare för pojkarna i Askersund att imponera.
Har inte riktigt kläm på vilka metoder som användes efter pumpepoken….
Jonskällan intill gamla Frälsningsarmén
Det var inte alls som Ulf
Peder Olrogs visa ”Samling vid pumpen”
från början av 40-talet. I texten står att ”Alfred har di slagit så han ligger
å blör”. Och fortsättningen är inte bättre.”Länsman fick på huve, sa jag tror
han dör”. Det var betydligt lugnare vid pumparna i Askersund.
På de flesta gårdar fanns
källor. Stora pumpar för att få upp
sjövatten fanns uppsatta i hamnområdet och öster om hamnområdet. Den flitigaste
besökta källan var den så kallade
Jonskällan invid kyrkberget vid gamla
Förnicklingsverket och Frälsningsarmén.
Det var en källa känd för mycket gott vatten. Under torra sommarmånader var det
ransonering av vatten från källan.
Pumpen hölls då endast öppen på morgonen . Men då stod ofta 20-30
tjänsteflickor i kö för att hämta vatten. Men det blev bara en kruka vatten
till alla. Punkt och slut.
När vattenledningarna i stan
började komma sinade intresset för
pumparna. 1875 tog allmänna rådstugan beslut om att bygga en
vattenledning i stan. Men då hade de styrande tjafsat i många år om från vilken
sjö vattnet skulle hämtas. Det fanns förslag om vatten från Stora
Röllingen och Gårdsjön, men det blev
ingen av dessa båda sjöar. Vattnet togs istället från en källa vid Sundsängen,
för att sedan passera genom en reningsapparat till en stor cistern på
Norra Bergen, för att sedan renas
ytterligare och ledas ut i järnrör till
brandposter och vattenhämtningsställen.
Redan 1897 dömde
vattenledningarna ut av Brandstodsbolaget. Effekten på ledningen var alldeles
för dålig. Kasthöjden över marken var bara 4,6 meter.
Brandstodsbolaget krävde en
kasthöjd på 15 meter , om det skulle
börja brinna i stan igen. Det resulterade i ett nytt vattentorn på Norra Bergen.
I juli 1907 påbörjades bygget och
avslutades i slutet av 1908. Tornet är 31 meter och i dag till salu om någon skulle vara intresserande av ett
boende med en enorm vacker utsikt. Det är ett antal år sedan tornet togs
ur bruk. Det sista när det gäller det ståtliga tornet är att det ska till
belysning, så det kan synas på långt håll
I oktober 1947 försvann den
sista pumpen ur stadsbilden. Då flyttades pumpen vid kyrkberget upp till Hembygdsgården, där den fortfarande
finns för beskådande. Hur gammal pumpen
är svårt att få fram. Men bilder från 1800-talets mitt visar att den fanns på plats vid
kyrkberget. Anledningen till att pumpen flyttades var att
Förnicklingsverkstaden skull ändras och byggas ut. Pumpen fick helt enkelt inte
plats på tomten längre. För ett antal år sedan
fanns det personer som ville att
pumpen skulle flyttas tillbaka till sin gamla plats. Men jag har inte hört något
mera om det på senare år. Pumpen skänktes av staden till hembygdsföreningen.
Som vanligt har vännen Leif
Linus plockat fram bilder ur sitt stora arkiv
OBS! Flera bilder finns på
na.se –Askersundsbloggen. Kolla gärna där också.
.
