Förr satt stadsfullmäktige alltid i rådhuset och tog sina beslut. Det var självklart.
Politikerna i Askersund har bestämt att fullmäktige
ska utlokaliseras till några av tätorterna under året. Allt för att förbättra
den kommunala demokratin. Men jag sticker nu ut hakan lite. Tror jag vet andra
och bättre sätt. Satsa på informationsmöten istället där folk får komma till
tals. För ett antal år sedan gjordes ett liknade försök, men som avbröts ganska
snabbt. Intresset för sammanträdena var inte nog stort. Läget är väl ungefär
detsamma i dag. Och det är också en apparat för kanslipersonalen att flytta
sammanträdena.
Kommunen utreder nu hur man ska kunna nå ut på ett
bättre sätt till innevånarna. Vissa åldersgrupper i aktiva åldrar har man svårt
att nå till och få med i diskussionerna. Personligen tror jag inte man gör det
genom att flytta ut några fullmäktigesammanträden. Sådana möten är formella och
måste vara så för att besluten ska bli lagliga. Det finns inget utrymme för
utomstående att göra sig hörd. En gång i Askersund när jag var journalist räckte
en man upp handen under mötet. Han påstod att det fanns viktiga saker att
tillföra som han var ensam om. Men det tyckte inte ordföranden Norefors.
Nyttan med utlokaliseringen kan vara att väljare för
möte politiker före och efter mötet. Men
till skillnad mot riksdagen får inte ens applåder förkomma. Och det kanske är
tur för ”Garvis”, Tony, Kenth och mej som brukar lyssna på fullmäktige i
Askersund. Det skulle bli jobbigt och knappast höras. Och själv har jag lite
ont i en axel för att kunna klappa ordentligt.
Fullmäktige är formella möten som måste klubbas på ett lagligt sätt. Och det klarar ordföranden Inger Trodell på ett bra sätt. Men nu för tiden är det mest lugna gatan.
Under mina 30 år som journalist bevakade jag bland
annat politiken. Det är viktigt för en tidning att informera kommuninnevånarna
om vad som är på gång och hur politikerna tänker. Till skillnad från
fullmäktige lockade samrådsmöten med ortsbefolkningen alltid storpublik. Och
gör så fortfarande. Det var frågor som berörde och folk fick komma till tals.
Vid skolnedläggningen i Zinkgruvan var det fullsatt i Folkets hus. Samma var
det vid diskussioner om Snavlunda skola, när Edö-projektet presenterades i
Folkets hus, när information om verkstadsområdet lämnades, om skolbygget, för
att inte tala om presentation av olika byggplaner. Jag kan räkna upp massor av
sådana möten som både handlat om positiva och negativa saker för invånarna. Sådant väcker stort intresse.
Förr i tiden kunde det finnas lite överraskningar
vid fullmäktige och det berodde på småpartier som stod utanför den etablerade
partierna. Deras chans att göra sina röster hörda var bara i fullmäktige. Och
då passade man verkligen på att göra det också, även om tonläget inte alltid
var det bästa. I dag är läget helt annorlunda. Nu är det bara
sverigedemokraternas representant som finns lite utanför de etablerade
partierna. Men han finns sällan med på
fullmäktigesammanträdena och då är det svårt att göra sin röst hörd.
