Man får säga vad man vill, men den gemytliga
torghandeln i Askersund hade sina hemtrevliga sidor. Torget gav oss allt vad vi
behövde på lördagarna och någon annan
torgdag fanns inte utom ”mötena” en gång i månaden och marknaderna. Det kunde man läsa i
Askersunds-Tidning för mycket länge
sedan. Ett referat som jag tänkte plocka lite ur för beskriva hur torghandeln
såg ut en gång i tiden.
Mötena lockade de mera lokalt betonade eller mer närliggande
affärsmännen att slå upp sina stånd på torget.Torgdagarna var alltid en stor
upplevelse. Då skulle husmödrarna vara tidigt på fötter. Jämställdheten hade
inte hunnit så långt. Männen lyste med sin frånvaro. Från referatet:
”På torget kunde man köpa allting. Där fanns
särskilt stånd för kötthandeln, för fläsk ,för smör och ägg. Och för grönsaker.
Smörbitarna såldes i skålpund eller marker och liknande fettisdagsbullar i
formen.
Men man saluförde även hela smörbyttor, och man
kunde få köpa en flaska grädde likväl som en famn ved, en halvspann potatis
eller ett knippe stickor att tända upp spisen med.
Potatisen köptes tidigt på morgonen. En halvspann
kostade en krona och för samma pris kunde man få en halvspann äpplen. Och på
det priset fick man potatisen hemburen.
Frukttiden på torget var härlig. Vagn vid vagn
fyllda med frukt, bär, gurkor och grönsaker. Och karamellstånden fanns både torg-,mötes-och marknadsdagar.
Äggen köptes naturligtvis i tjog. Bröd kunde man
också köpa på torget och med lite tur
kunde man få några kakor på köpet. Blommor var däremot mindre vanliga.
I Djupviken fanns trädgårdsmästare Esk, och det blev
ett stort evenemang när den första blomsteraffären öppnades. På den tiden hade man
inte samma behov av blommor vintertid som nu.
Smör, ägg och potatis var de förnämsta torgvarorna
jämte kött. En köttlägg kunde köpas för en tjugofemöring och därmed var
söndagssoppan räddad. Smöret var man mycket noga med . Man kunde se husmödrarna
gå omkring och krafsa i smörbitarna med naglarna för att smaka på smöret. Andra
hade för vana att plocka ut de största äggen. Smörklickarna fick man sommartid
för 60-70 öre. Mot jul steg priserna. En och annan lantbrukare kunde också ha
med någon kanna mjölk till försäljning”.
Ett stort problem på den här tiden var vikterna. När
mark, skålpund, lod och ort byttes mot moderna vikter blev det väldigt
krångligt. För att inte riskera något lade försäljarna på lite extra.
Referatet slutar med:
” När man kunde
köpa korv och kött och alla andra charkuterivaror mitt i veckan i butiken, då var den nya tiden
kommen. Och ett nytt sekel stod för dörren”.
