Hus ska en mexikansk trubadur
se ut? Är det någon som har en sådan bild framför sig, eller är det inte något som
ni inte haft anledning att fundera
över? Inte jag heller innan jag blev förväxlad med en sådan sång –och
gitarrman vid ett tillfälle i Laxå. Det var på den tiden innan det gråa håret och skägget hade tagit överhand. Vet inte vem
som blev mest överraskad, jag eller arrangörerna. Hur som helst blev
besvikelsen mycket stor hos de som hade
ordnat med musikfesten med den långväga gästen. Så här i efterhand har jag
funderat över varför jag inte spelade med och körde en låt.
Men det är klart att gitarrspelet och sången hade avslöjat mej.
Församlingsfolket hade säkert motat bort mej från scenen och ringt ansvarige utgivaren. Men jag
har läst att det sådant som händer
”artister” och journalister och som man får stå ut med, så det kanske inte hade
varit så farligt.
Bakgrunden till historien är att en
mexikansk trubadur skulle underhålla i Ramundegården. Det var i det närmaste
fullsatt. Förväntan på den långväga gästen var stor. Jag åkte dit för
tidningens räkning. När jag stannade NA-bilen för att kliva ur kom det ett
antal personer ur arrangörsstaben rusande mot mej jätteglada med andan i halsen. Själv blev jag både överraskad och glad. Jag
har som journalist varken förr eller senare
fått ett sådant mottagande.
”Äntligen kommer du, vi har väntat i en halvtimma. Du kan börja spela
och sjunga direkt förklarade en i mottagningskommittén. När jag förklarade att jag kom för tidningens
räkning byttes glädjen i stor sorg och besvikelse. De var säkra på att jag var
trubaduren. Vad jag minns i dag dök aldrig trubaduren upp i Laxå. Hur som helst
blev det i alla fall fest för något gott ändamål. Och det kanske inte var någon
bra trubadur.
En annan förväxling som jag
minns med ett skratt handlar om sångerskan och programledaren Lotta Engberg. Stora
delar av svenska folket hade tagit Lotta till sitt hjärtan inte minst
genom Bingolotto och Allsång på Liseberg.
Hennes pigga sätt och glitterglada ögon hade fått folk att falla som käglor.
Det är inte många artister som har hennes glitter i ögonen när de sjunger och
pratar. Inga andra för den heller. Och det gör inte saken sämre att hon
bott nästgårds i Laxå under ett antal år.
För ett antal år sedan när Henrik
Olofsson på Utvecklingscentrum i Askersund
ordnade sin första stora
företagsmässa i Närlundahalllen, fanns det stora affischtavlor uppsatta i hallen som
förkunnade att jag och Lotta Engberg skulle finnas i Nerikes-Allehandas
utställningsmonter! Lotta var förstås
det stora dragplåstret utan att veta om det. Förmodligen har hon inte fått reda
på det ännu. Men jag kom att tänka på den udda händelsen när jag ser henne i
annonser och på TV . Och det var absolut inte Henriks fel.
Bakgrunden till det hela var
att NA skulle medverka på mässan. Det var jag och dåvarande jobbarkompisen
Lotta Ekberg som skulle finnas i montern under mässdagarna. Tillverkaren av
skylten gick förmodligen dagligen och tänkte på Lotta Engberg. Och så blev det
som det blev. Felet upptäckte jag när
jag titta in i mässlokalen dagen före det offentliga öppnandet av mässan. En
del som plockade upp i mässlokalen hade förmodligen sett de stora skyltarna.
Och säkert blivit glatt överraskade. Sångunderhållning på mässan. Felet
rättades snabbt till och när det var dags för invigning stod det Lotta Ekberg
på skyltarna som det skulle vara.
Vet inte vad Lotta Engberg tänker när hon nu får reda på
vad som hände i Askersund för många år sedan. Att ha kamperat ihop med mej på skyltar för en mässa
som hon inte ens skulle vara med på. Jag känner henne inte personligt, och hon
vet säkert inte vem jag är, men däremot har jag fotograferat henne många gånger
för tidningens räkning. Och det har aldrig varit några problem. Minns att jag
för länge sedan plåtade henne , pappa Lennart och barnen inför ett framträdande just i Ramundegården i
Laxå. Till skillnad från den mexikanske trubaduren dök Lotta också upp vid rätt
tid.
Text och bilder finns också på na.se under Askersundsbloggen
