I annonser har jag
läst att folk efterlyser
gamla etiketter som förr fanns på öl-och läskdrycksflaskor. Och det betalar
ganska mycket. Som grabb hade jag
sommarjobb på Askersunds bryggeri och
kunde ha plockat hur många etiketter som
helst. Men jag sparade bara några och en
träback. Hade jag varit framsynt kunde
jag ha gjort mej en liten förmögenhet i
dag. Samlare kan betala vad som helst för en pryl de ”måste” ha. Men jag har aldrig varit
riktigt alert när det gäller att få in pengar på olika saker. Som Kamprad och Perssons i HM. Vem kunde då tro att de
små papperslapparna skulle bli
värdefulla för en del samlare. När flaskorna diskades ramlade det bort etiketter i massor och så fanns det
förstås nya att tillgå. Och jag sparade
bara några få.
Bild från ölstugan i Askersund
Så här års var –och är- det full fart ute på bryggerierna. Alla skall ha något att dricka. Askersunds bryggeri
var en ganska stor arbetsplats en gång i tiden med tanke på stadens storlek. I
skolåldern jobbade jag några somrar på bryggeriet. Jag fick följa med utkörarna ute på sina dryckesrundor i
kommunen för att langa pilsner och dricka. På bryggeriet jobbade många trevliga
original. En del prövade också gärna standarden på bryggeriets pilsner under
arbetets gång. Många gånger om dagen. På den tiden fick alla jobbare tre dagdricka att hämta vid en disk på
kontoret. En jobbarförmån så god som någon. En del utökade dagdrickan med
ytterligare lite pilsner. De fans en del som hade höga stövelskaft, som rymde
tre –fyra pilsner. De fyllde upp sina stövlar
både vid frukost, lunch och efter jobbets slut när de gick hem. Och till
de kom de ordinarie tre flaskorna. Minns att ölen ibland blev lite för stark och då blev räddningen stadens ölcafé. Den
starka ölen som inte gick att sälja kördes nämligen till ölstugan, där ingen
hade något emot några procent starkare drycker. Ägarna vågade inte köra ut för
stark öl. Risken att åka fast var stor när oannonserade kontrollanter dök upp.
En 50-talsbild
Volmar Lundkvist med bryggarhästen
En del törstiga män hade problem med ölinköpen. Det
blev bråk i familjen. Minns att en man som bara fick köpa sex öl för sin fru, men han löste det
elegant. Vi fick order att bära in sex
till köket och sex till pannrummet i hemlighet. Det borde ha märkts framåt
eftermiddagen, men den dubbla leveransen
men det fungerade så länge jag minns. I dag är det väl ingen som smyger
med öl. Förr undrade man om vi skulle ta
en fika. I dag frågar folk om du ska med ut och ta en öl. Så vanligt har det blivit med öl. Mannen som jag berättat om levde vid fel tid.
På den här tiden ställde kunderna
ut tomglas och lade pengar i ett kuvert. Ofta stod tomglasen och pengarna ute vid stora vägen.
Undrar om det skulle gå i dag? Kanske riktigt bra. Problemet i dag att det inte finns några bryggerier som
kör ut dricka , så det går aldrig att
göra en riktigt test på ärligheten när det gäller öl och läsk vid vägkanten.
Minns också att bryggmästaren
vid Askersunds bryggeri, Sigge Bergström,
var mycket stolt över sin öl och sin yrkesskicklighet. Han sa ofta som ett
bevis på det att ”vägarbetarna tycker bäst om min öl”. Det var ett betyg så
gott som något. Sigge var morbror till mediaprofilen Lars-Gunnar Björklund. L
G bodde
många somrar som grabb hemma hos Hulda-och Sigge Bergström strax utanför
stan.
För ett antal år sedan fanns
det flera brygger inom kommunens gränser. Alla är borta utom Hammars bryggeri
som kämpat på i alla år. Tittar man på
dryckeshyllorna i butikerna i borde det vara dubbelt så många bryggerier i dag
som det var på 40-och 50-talen. Det finns
hur många drycker som helst att välja på. Både vad gäller storlek och
sorter.
Askersunds bryggeri fanns inne stan. Sedan
fanns det Hammars bryggeri och Blomgrens bryggeri i Hammar. Mörtsjöns bryggeri fanns i Lerbäckstrakten.
Bryggeriet var känt för sin goda svagdricka. Nästan i alla hem fanns det en
svagdrickskagge från Mörtsjöns bryggeri. Och det var inte nog med de lokala
bryggerierna. Norlings från Örebro försökte också slå sig in på
dryckesmarkanden i Askersund, men det blev inte särskilt lyckat. Hemmabryggerierna
van striden om dryckeskunderna.
Askersunds bryggeri var ett
mycket gammalt bryggeriföretag från 1840-talet. Bryggeriet lades ner i slutet av 50-talet. Den ståtliga byggnaden, där Galfa finns i dag, dominerade under en
lång period stadens västra höjdslutning. Men har det tillkommit hyreshus i
närheten. Men visst är bryggeribyggnaden ståtlig.
Bruksinspektor Otto Sundblad
startade bryggeriet på 1840-talet, men
då på nuvarande Folkets hus gården. Till en början var det endast svensköl som gällde. Men 1848
anställdes bryggare Weiss från Bayern. Då började förstås också tillverkningen av Bayerskt öl.
Askersunds bryggeri var ett av det första bayerska bryggerier i landet. Efter Weiss kom en ny bryggmästare, en
Dreihall från Wurtemberg. År 1865 flyttade
Sundblad bryggeriet till den nuvarande platsen på västra slutningen vid gamla
kyrkogården.
De ståtliga bryggeribyggnaderna finns kvar bakom gamla kyrkogården
Leif Linus har hjälpt till med några bilder.
Ove Danielsson
