Lasse Larsson, hovslagare för Hovvårdsföreningen på den tiden då det fanns hästar på bondgårdarna.

Föreningslivet förändras som allt annat. En del
försvinner och en del nya kommer till. I äldre
tidningar har jag ofta läst om
att Hovvårdsföreningen har haft sammanträde. Blev lite nyfiken på föreningen och bestämde mej för att
undersöka det närmare. Att det hade
med hästar att göra var inte svårt
att räkna ut, men vad var uppgiften?

Det handlade helt enkelt om att rationalisera lantbruket.
I början på 50-talet var det hästar som gällde .
Bönderna ”for till smén” för att få sina hästar skodda. Vissa hade väldigt långt till smeden. I Hovvårdsföreningen
anställdes en hovslagare som istället åkte runt till bönderna. Det blev en
tidsvinst av stora mått för bönderna. Ett smedbesök kunde
ta en dag. Föreningen var
underställd Hushållningssällskapet
. Staten bidrog med pengar. Initiativet till att det bildades likanden
föreningar i landet kom från veterinärer.
Det fanns lokala styrelser som bestod av lantbrukare från trakten.

Hovslagaryrket
var både tungt och obekvämt.
Lasse Larsson var en känd hovslagare i
Askersundstrakten och anställd av
Hovvårdsföreningen. Lasse arbetade över
ett stort område, från länsgränsen i söder, upp till Ingelsby och hela Tiveden,
samt Hammar. Vid starten 1949 fanns
175 medlemmar i föreningen med
ungefär 250 hästar. Ett par dagar i veckan
hade Sme-Lasse mottagning hemma i
Askersund. Övriga tiden kuskade han runt i bygderna och skötte hovslagningen.

”Det är ett tungt jobb och får man sko 15-16 hästar
på en dag känns det i rygg
och armar. Arbetstiden är
obestämd och arbetsförhållanden inte
alltid så trevliga i dåliga stallar” förklarade Lasse i en intervju.

”Klart att det kan vara riskabelt ibland, men jag
känner djuren ganska väl och har lyckats klara mej. Jag har alltid
haft lust för hästar och det är ett
fritt liv att fara runt i bygden. Bättre
än att stå i smedjan.”

” Mest bråttom är det på hösten då hästarna ska
skos om till vinterkörning. Sedan är det
mycket jobb på våren då vårbruket
väntar. Det är ingen konst att sko
en häst halt och sedan göra den oduglig
för lång tid framöver. Man behöver bara
slå någon söm något millimeter fel
innanför sömranden på hoven så blir djuret halt. Att sko hästar är en svårlärd konst. Ett fel är rena
djurplågeriet” . upplyste Lasse , i
samma intervju.

Från Ullavi går i Askersunds by på 20-talet

Hamnen Askersund med lastning

Lasse ansvarade
också för klövvård av kor i sitt
arbete. Men det var han inte så förtjust i.
Korna var mera bångstyriga och stelbenta än hästarna.

I början på
50-talet började redan hästbeståndet inom jordbruket att sjunka. Men trots det var
Lasse optimistiskt när det gällde yrket. Vid den tiden rådde det
ständigt brist på hovslagare. Undrar hur
det är i dag?

Som grabb gick jag förbi smedjan i Askersunds by några gånger
om dagen. Vi bodde en bit längre bort och skolskjutsar var inte aktuellt
för mej. Sträckan var några hundra meter
för kort för att få skolskjuts, till ägaren av bussbolaget tog tag i det hela.
Han tycket det var orättvist att jag skulle gå i kylan medan andra barn fick
åka med . Själv tänkte jag aldrig på att
det var så. Men som tur var finns det snälla människor som byr sig. Och jag
fick se hovslagaren på nära håll och
inte genom ett bussfönster. Bara det.

Men det var
inte orättvisa skolskjutsar det här skulle handla om, utan om smedjan i
byn. Nästa varje dag fanns det ett antal lantbrukare på smedsbacken för att få sina arbetshästar
skodda. Och jag blev imponerad varje gång av smedens arbete med de stora
hästarna. Ett litet skådespel av en
yrkesskicklig smed. Bara att våga lyfta upp hovarna var ett tufft jobb tyckte jag. Precis som Lasse berättade om i den gamla
intervjun

Erkänner direkt att jag inte kan något om hästar,
mer än att de är eleganta att titta på. Brukar kolla på alla hästar i Askersunds by när jag springer igen bygatan. Och så spelar jag en Harry Boy på V
75 ibland. Utan att bli förmögen. Sedan
känner jag många som har hästar.

Bjuder också
på lite frossa i hästbilder i bloggen. Många av hästbilderna kommer från vännen
Leif Linus stora arkiv. Han och jag
är ungefär lika bra på hästar, men bilder och text har vi. Och båda har vi upplevt
travtävlingarna på Alsen när det begav
sig.

Travtävlingar på Alsen med Ernst Skoog och hans häst.

En gammal gatubild i Askersund. Som synes fanns det gott om hästar i stadsbilden.

Hospitalsgatan i Askersund 1959

Stöökagatan och Herman med sin häst. Smeknamnet på kusken var som sig bör ”Hästa-Herman”.

Ernst Skoog på Sundsbrogatan för att lämna av paket till handlarna

Elving Andersson i Åmmeberg älskade verkligen sina hästar. Bilden är från ett reportage jag gjorde där.

Stöökagatan-Lilla Bergsgatan. Betjänten vid Stjernsunds slott, Oskar Karlsson, har varit inne hos fotograf Pettersson i Askersund för att föreviga det fina ekipaget. Gården är sig lik ännu i dag om någon vill kolla

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt