Lars-Gunnar Björklund värd vid en träff på Stockholms Stadion
Radio-och TV-kändisen
Lars-Gunnar Björklund har gått bort. Det tråkiga beskedet kom under fredagen. Han var en
verklig profil.
Han
hade på sätt och vis sina rötter i Askersund. Det tyckte i alla fall hans
kära moster Hulda Bergström när vi taldes vid. Hon finns inte kvar i livet, men
hon var väldigt stolt över att vara moster åt Lars-Gunnar. Hon pratade om det
ofta när vi träffades. Som grabb tillbringade Lars-Gunnar sina sommarlov i
Vagersta utanför Askersund hos morfar
och mormor och hos moster Hulda och
morbror Sigge.
Lars-Gunnar har tillbringat
en stor del av sitt liv i rampljuset av
de stora idrottstjärnorna. Själv var han
varit aktiv handbollsspelare i sin älsklingsklubb Djurgården. Men han började
sin karriär genom att springa ikapp med moster Hulda på ladugårdsbacken vid
Vagersta. Det har han berättat själv. Hulda finns inte i livet längre, men Lars-Gunnar var noga med
att hålla kontakten både med henne och Askersund under alla år.
”Han brukar alltid skicka
kort när han är ute och flänger och far i världen. Lars-Gunnar var alltid
väldigt framåt som barn. Idrott intresserade honom tidigt. Han lärde sig läsa i
en idrottsbok när han var fem år. På den tiden
när vi tävlade på ladugårdsbacken
tog vi tid med hjälp av en väckarklocka. Det var väl inte så exakt. Han
ville alltid vinna och jag brukade säga
att, hur jag än springer så är du värre än jag. Förstod att han skulle gå
långt”, berättade Hulda, en gång när vi träffades i hennes lägenhet i centrala
Askersund.
I Lars-Gunnars Björklunds bok ”Minnesluckor” skrev en vänlig hälsning till mej. Jag kände också hans moster.
Hulda och jag hade kontakt
med varandra ganska ofta. Hon var en mycket aktiv föreningsmänniska som lämnade
referat och förklarade vilka saker som hon tyckte jag skulle skriva
om. Hulda tyckte bäst om reportage och
artiklar som rörde vanliga enkla människor. Minns att hon var extra stolt över
Lars-Gunnar en gång i mitten på 80-talet då han skulle komma till Askersund och
ha lottodragning med maskinen Dracula.
”Lars-Gunnar kommer och
hämtar mej med sin bil till dragningen. Det ska bli spännande . Jag har aldrig
set något sådant i verkligheten. Sen vet jag att han hade stannat lite hos mej,
men han har inte tid”, upplyste Hulda mej några dagar före dragningen.
Under gymnasietiden på Norra Latin fick Lars-Gunnar ansvar
för de idrottsliga aktiviteterna . Det
ledde i sin tur till kontakter med
radion. Sedan vet alla hur det gick. Lars-Gunnar blev en av våra allra
populäraste idrottsreportrar. Enligt vad jag
har hört berättas gjorde han sin första radiointervju med IFK-aren och bandystjärnan Svante Eriksson.
För några år sedan träffade
jag Lars-Gunnar på Stockholms Stadion på en resa som länets Idrottshistoriska
Sällskap hade ordnat. Vi hade träffas
några gånger tidigare i mitt jobb
som journlist. Ibland hörde hn sig också
för hur det var med moster Hulda. Lars-Gunnar var värd. Han
visade oss runt på den gamla olympiastadion. Sedan var det samkväm på Rikshistoriska
Idrottsmuseet , då Lars-Gunnar på sitt eget personliga och trevliga sätt
berättade idrottsminnen. Han presenterade också sin bok ”Minnesluckor
–livsstycken och klacksparkar”. Det var en ”mycket fin dag” som Bo Kaspers
brukar sjunga. I Lars-Gunnars boken
finns en del att läsa just om sommarloven och släkten i Askersund, för den som
är intresserad.
