Lejonet i dag
Lejonet förr
Lejonet i bakgrunden. Husen i förgrunden är rivna
Lejonet till höger. I förgrunden Skoogs gård
Rivning av hus vid Lilla Bergsgatan vid nuvarande parkeringen
När Lejonet byggdes till revs hus i korsningen Lilla Bergsgatan-Sundsbrogatan
Hus på kvarteret Fyrkanten rivs. Ahnérs i bakgrunden har rivits de senaste veckorna
ASfaltering inne på gamla Rådhusgården. I bakgrunden gamla brandstationen och bussventsalen
En del klagar på att det inte händer
något i Askersund under höstmånaderna. Men det stämmer inte. Åtminstone inte den här hösten. Det är bara att ta sig ut på
Sundsbrogatan mitt i stan och kolla.
Där händer något hela tiden. Hus rivs, gator stängs
av och öppnas. Hyresfastigheter målas om
i klara färger. Det finns något för daglediga och folk i allmänhet att titta
på hela tiden. Och det kommer att fortsätta.
Som det är nu
borde Sundsbrogatan ändra namn till
Storgatan. Åtminstone tillfälligt. Det är ju där det händer stora saker.
På Ahnérska tomten
ska Askersundsbostäder
uppföra hyreshus. Arbetet ska
igång inom kort. Bostäderna ska stå färdiga till sommaren.
Fastigheten Lejonet som målats om från novembergrått
till klara färger har sin egen historia.
Som de flesta hus. Men nu stannar jag
vid Lejonet och lite runt där.
”Trikå-Nisse”, Karl Nilsson ägare till Trikåfabriken
byggde och ägde Lejonet på 1940-talet.
1951 byggdes huset till, som det
ser ut i dag. Från början var det tre
tomter med olika ägare. Bland annat ägde släkten Nicolins två av tomterna under en del år.
Ägaren till Trikåfabriken, Karl Nilsson, byggde och ägde Lejonet
Norr ut upp mot Lilla Bergsgatan på den nuvarande
parkeringen fanns KIA:as bageri med
sina populära ”slankor”. Alla i stan köpte ”slankor” där. På den nuvarande parkeringen
fanns också kopparslagare
Emanuel Widing med sin verkstad. Han slutade 1958 och hade då hållit på med sitt yrke i 70 år.
Så här såg det ut på den nuvarande parkeringen norr o Lejonet.Widings smedja och åkare Skoogs gård
Kopparslager Widing
Han kom till
Askersund i sin ungdom och fick
jobb vid Didrikssons kopparslageri, som fanns vid
Väderkvarnsgatan. Så småningom tog Widing över rörelsen. I en intervju när han slutade berättade Widing om att han
tänkte sälja alla sin redskap till Hembygdsföreningen i Askersund. Vet inte hur
det gick med det? Intervjuaren undrade
om han inte tänkte fortsätta med att
demonstrera sitt yrke. Men det sa han bestämt nej till. Han tänkte bara ägna sig åt sin stora hobby att sitta ute på Vättern och dra upp ”stora feta gäddor.
Widing berättade vid samma tillfälle att det tog en halv dag med att slå en
kopparpanna. Som toppnotering hade han
slagit 18 kaffepettrar på en vecka, så ni förstår att det var yrkesskicklig
kopparslagare. Säkert är det många
askersundare som är ägare till kopparföremål från Widings verkstad.
Det var lite om Lejonet och tomten intill. Och nu är det bara en tråkig parkering. En
liten trevligare inramning skulle inte
vara helt fel. Tycker jag. Kanske en låg
häck eller ett fint staket? Flera
kvarter har öppnas helt efter husrivningar. Ofta blir det tråkiga öppna parkeringar. På något vis
borde man se till att det blir
trevliga inramningar. Förr fanns det hus
utmed gatorna. Jag är ingen arkitekt
eller stadsplanerare, men nog borde man fixa till det hela. Det är bara att
kolla på äldre bilder och ta efter lite av det.
Vännen Leif Linus har hjälpt till med bilder och information
PS! Kommentera gärna . Det skulle var trevligt.
Roligt att se gammelfarfar i sin smedja, Han kopparslagare smed jag låssmed. Han egenföretagare, jag har eget fast i Hallsberg. Jag tror att smedjan finns kvar i stadsparken, men jag är ej säker.