Det är inte
lätt att bli profet i sin egen hembygd. Många konstnärer,
artister, författare , politiker och
allt vad det nu kan vara har drabbats av problemet. Lantbrukare
Erik Gustaf Eriksson från Sundby i Snavlunda fick verkligen fick erfara
vad som händer om man sticker ut hakan allt för mycket. Jag har skrivit om
det här någon tidigare, men
händelsen är märklig. Och så har det tillkommit material.
Erik Gustaf vill göra
något för de som drabbats hårt av nödår
och dyrtidet i slutet av 1800-talet. Men han blev hånad och
förlöjligad. Erik Gustaf var helt enkelt
ute för tidigt med sina idéer. Dikten ovan
är ett exempel på hur lantbrukarens tankar sågades till fotknölarna med elak
ironi. Den publicerades Nerikes Allehanda
år 1869.
Kyrkoherde Herman Södersteen- som genom sitt jobb
borde ha värnat om de ”små”- tyckte att Erik Gustafs kooperativa förslag drog ett löjets skimmer över det fridfulla samhället Askersund. Så
skriver han i en hembygdstidsskrift från
1929. Det var drygt 60 år efter Erik
Gustafs förslag, så det satte trots allt en del spår i folks tänkande. Själv
kan jag tycka att lantbrukaren från Snavlunda var en modig man. Men han visste
nog inte att han skulle få tidningar och
överheten emot sig på det sätt han fick.
Snavlundalantbrukaren Erik Gustaf Eriksson, hade nämligen en dröm.
Att bilda ett bolag med namnet ”Arbete
och frihet”. Det blivande bolaget skulle hjälpa ”de förtryckta mot kapitaismens bojor”. Men
det gick inte som den djärve bonden Erik Gustaf hade tänkt sig. Han blev utsatt
för spått och spä. I tidningen Nya Dagliga Allehanda ironiserade man över hans
bolagastankar. Svindel och spekulation var andra omdömen om Erik Gustaf.
Askersunds-Tidning tillhörde de värsta när det gällde att misstänkliggöra
Erikssons bolagasplaner.
”Eriksson
från Snavlunda socken kommer att pryda
förnämsta platsen i det museum, som han i Askersund tänker inrätta”,
ironiserade A-T.
Askersund blev aldrig den storstad som lantbrukare Eriksson från Snavlunda hade tänkt sig. Men tanken var god. En bild från torget en lördagseftermiddag i september 2012
Det var i senare delen av 1800-talet som
Snavlundabonden tänkte bilda det jättelika arbetarögda bolaget.
Upprinnelsen ägde rum under nödåren
1867-1868, då folket svalt och led brist
på det nödvändigaste. Det hölls folkmöten runt om i landet. Särskilt gick missförhållandena ut över lantbrukarna.
Man utvandrade till Amerika från de små torvorna.
Det var i
det ögonblicket arbetaren Gustaf Eriksson framträdde inför
södra Närkes svältande bönder med förslag om ekonomisk frigörelse, med bildandet
av bolaget ”Arbete och frihet”.
250 000 aktier skulle spridas ut bland arbetarna , summan skulle uppgå till 2.500.000 riksdaler. Av de olika
grenarna som skulle ingå i bolagets verksamhet, nämndes mineraliska
och industriella företag, samt jordbruk, handel, anläggande av tryckeri,
utgivning av tidning, ett bibliotek, ett museum , en arbetsskola, sjukvård och ålderdomskassa, för att nu nämna något av
Snavlundabondens planer. Som tjänstgörande generaldirektör ansåg sig Eriksson
vara självskriven.
Nerikes
–Allehanda misstänkte i en artikel att Erikssons förslag var en bluff, enbart
för att få in pengar till en planerad Amerikaresa. ”Arbetarklassens
självverksamhet är god och riktigt, med
dessa galenskaper är att beklaga”.
Företaget
startade också i blygsam skala, men tidningarna fortsatte att varna för
konsekvenserna och för Eriksson. Det ansågs att han helt saknade kompetens att
leda ett stort företag. Vid en allmän bolagsstämma 1871 togs beslut om att bolaget skulle
upplösas. Bolagsbutikerna i Åmmeberg och Askersund lades ned. Två års slit gick
om intet.
Hur gick det
för Gustaf Eriksson, mannen med de stora
drömmarna och ambitionen att bryta
kapitalismens makt? Sedan
hans stolta bolag upphörde,
flyttade han 1871 till landet i väster.
Men han var tillbaka i Sverige redan efter två år. Då bosatte han sig i Timrå.
Sedan tonar hans liv bort i ett dunkelt
fjärran. Eriksson var född i Lerbäck 1834, där han också gifte sig. Men där
slutar mina kunskaper om honom.
Nya Dagliga
Allehanda ironiserade över Erikssons tankar under lång tid. Vid ett tillfälle
skrev tidningen: ”Blir Erikssons planer realiserade, så bör Askersund lyftas i jämnhöjd med London och Paris. Tänker er gott folk, när
bolaget ”Arbete och frihet” får ordning
på sin bank och sina övriga företag och sin generaldirektör, ja då blir
det bäst för örebroare att flytta sin stad”. Och så säger folk att en del tidningarna i dag är elaka och hänsynslösa….
Askersund blev
aldrig riktigt en storstad, eller så präktig som Eriksson hade tänkt
sig. Många arbetare förlorade troligen
också sina sista slantar på det
erikssonska finansäventyret. Banken och företagen hade ingen täckning för sin
verksamhet. Allt förblev en hägring om arbetarnas ekonomiska frigörelse. Men
bakom drömmarna låg det ändå en tanke om en ljusare framtid för människorna. Men förståelsen och förutsättningarna på den tiden var grymma och vidriga. Eriksson föll på ett
räkneexperiment , som förmodligen inte ens dagens räknenissar och
nationalekonomer hade kunnat lösa.
I dag
handlar mycket av idéerna från politiker om olika satsningar på byggnader, nya
bostadsområden helst nära vattnet, satsningar
på turismen och allt vad det nu
kan var. Saker som vi kräver för våra skattepengar.
Även sådana idéer kan bli utsatta
för hård kritik.
Erik Gustaf
Erikssons tankar fanns liksom på ett
annat plan. Och i fel tid för att det skulle vara rumsrent. Har inte hittat
några bilder på honom, men det
kanske är någon som har en sådan i sina
gömmor. Kanske släktingar…
PS!
Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
