Ett gammalt vykort med missionslokalen till höger.
Hus för tillverkning av brännvin är inte bara av
ondo. Det kan om inte annat medlemmarna i Lutherska Missionsföreningen intyga. Då handlar det naturligtvis inte om drycken utan om själva huset. Föreningen
saknade möteslokal i Askersund, men
ute vid Lind stod ett brännvinsbränneri
tomt. Föreningen köpte huset för en
billig penning. Året var 1867. Samma år hade föreningen köpt in en del av
tomten nr 79-80 i Askersund( Stora Bergsgatan 33).
Missionsvänner som ägde hästar fraktade in virket
från det nedrivna bränneriet. Rådman Beckman bidrog med timmer. Grunden till
missionshuset grävdes av
missionsvännerna. Utan ersättning naturligtvis. I april 1867 började man gräva
grunden och i augusti samma år var missionshuset färdigt för att tas i bruk. Brännvinsbränneriet hade blivit
Herrens tempel.
Vid invigningshögtiden förklarade brukspatron Hedengren från Risberga att det
var viktigt med ett eget hus, eftersom
man hade blivit nekade att ha möten i samlingslokaler, skolor och kyrkor.
Brukspatronen betonade också att ingen
fick predika något falskt evangelium i huset.
Kostnaden för
missionshuset uppgick till 5 000
kronor. När bygget startade fanns 900 kronor i
den magra kassan. Samma summa fanns kvar när bygget var slutfört. 1886
uppfördes andra delen av fastigheten,
nämligen den lilla salen och bostaden på
andra planet. Under åren som gick gjordes
sedan ett antal reparationer och ombyggnader. I början av 1960-talet
diskuterades planerna för en ny kyrka ute vid Gårdsjögatan. Så blev det också .
1968 skedde invigningen av den nya
kyrkan.
Gamla möteslokalen vid Stora Bergsgatan. I dag är lokalen fylld virke och skivor.
Missionshuset från gården
För att nu återgå till Missionshuset vid Stora
Bergsgatan, har det hänt mycket där.
Huset finns kvar, men invändigt finns inget som vittnar om att det varit ett bönhus. När
EFS-församlingen lämnade backen upp mot
gamla Realskolan på Norra Bergen, köpte järnhandlare Edlund byggnaden. Han gjorde om huset invändigt till ett
byggvarulager. Det gamla missionshuset fylldes med bräder och skivor
av alla slag. Ett ovärderligt lager för
järnhandeln. Själv bosatte sig Edlund på övervåningen i missionshuset.
När Edlunds avled
köpte en privatperson med koppling till järnhandeln över. Och så är det i dag och lagerutrymmena
finns kvar.
Kent Wallin började som ung vid Edlunds järnhandel. Sedan blev han ägare till affären ihop med Göran Larsson. För några år sedan lämnade Kent över helt till Göran.
Tänk vad det kan bli av ett gammalt brännvinsbränneri.
Något att tänka på för alla som köper virke av de trevliga grabbarna vid Edlunds.
Det finns både brännvins-och
missionshistoria i väggarna…
Som vanligt har Leif Linus hjälpt till med bilder
PS! Kommentera
gärna. Det skulle vara trevligt
