Den forna gravplatsen för vikingar vid Husabergsudde, har förvandlats till en modern och trivsam camping.
Husabergsuddes camping 1961.
Ungdomar jagar varje år med ljus och lykta efter sommarjobb. Kommunerna
ställer ofta upp med några veckor, så
att ungdomarna kan tjäna några kronor.
Och har något att göra. Men det är inte det lättaste att få tag på något
sommarjobb utanför det kommunala. Det gäller att ha kontakter.
Kände en person för länge sedan, skomakare Nisse
Lundstedt, som berättade om ett unikt
ungdomsjobb han haft i början på 20-talet. Anledningen till att jag lärde känna
”Skomakar-Nisse”, var att jag lagde min läderfotboll hos honom ibland. Han
tyckte det var besvärligt att laga bollar med snörning, men han gjorde det för
en billig penning. Och så var han idrottsintresserad och själv duktig idrottare
en gång i tiden.
Nisse Lundstedt fick ett ovanligt sommarjobb som ung.
Bild:Kjell Johansson
Nisse klagade på att ungdomarna inte var nog aktiva
i sitt sökande efter jobb. Annat var det förr minsann. Vet inte om han själv
hade varit så aktiv… Jobbet på 20-talet som han berättade om var enligt honom
en forskargärning. Även det bara pågick i tre dagar.
Nisse och kompis till honom höll gärna till nere vid
stationen. Det fanns tåg i staden på den
tiden. De höll gärna till vid vändskivan
där vattenpåfyllingen ägde rum av de fräsande tågen. Kände redaktören Joel
Haugard kom dit en dag och frågade Nisse och hans kompis om det kunde hjälpa till med en utgrävning
ute på Husabergsudde. En järnåldersgrav skull undersökas.
De båda ynglingarna tackade ja till jobbet.
Tillsammans med Haugard och köpman Stöök tog de sig ut till Husabergsudde i en
skranglig roddbåt.
Förväntningarna på utgrävningen var stora. Arbetet
pågick några dagar, men om det gjordes några värdefulle fynd mindes inte Nisse.
Deras uppgift var att gräva och påta bland stenmurarna. Nisse och hans
kamrat undrade vad det hela skulle tjäna till. Efter tre dagar ställdes
grävningarna in, vid den nuvarande campingplatsen.
Nisse trappade med tiden ner sitt skomakeri, för att
istället köra tidningar från Pressbyrån
upp till affärerna i stan. I ärlighetens namn ska sägas att Nisses precis som kungen pådyvlats jobbet. Skomakeriet gick i arv.
Bilder på fynd ur Haugards bok om Vättern och Norra Vättersbygden
Utgrävningar vid Husabergsudde som gett resultat
skedde redan 1916 under ledning av fil.lic Erik Lundberg. Man kunde då
konstatera att det funnits en stor gravplats från där ute från vikingatiden.
Sammanlagt påträffades åtta större gravar. Bland annat påträffades ett
stort svärd av järn. I kollagren kring
gravarna hittades järnbitar och beslag
av järn. Det fanns också en del eleganta föremål i brons. De döda brändes från
på kullens krön. Eldskenet påminde om att även om vikingarnas dödlighet.
Gravfältet på Husabergsudde är det enda i södra
Närke , från vilket några järnåldersvapen finns bevarade. Redan i mars 1880
hade de som grävde efter grus hittat en
spännbuckla i brons och lite senare också
ett spänne i brons. Några år senare hittades
flera föremål från vikingatiden bland annat lerföremål och massor av benrester.
Men det skulle ta ytterligare drygt 30 år innan den stora utgrävningen gjordes.
Sedan tog det ännu några år innan Nisse
och hans kompis gjorde sin tredagarsinsats. Utan resultat att lägga på minnet.
PS! Kommentera gärna. Det skulle var trevligt.
Ännu ett kärt o nostalgiskt barn o ungdomsminne! Husaberget, där badade vi som barn o unga, barnbadet första åren sedan vid stora bryggan där det var djupt… och väldigt spännande! Minns att jag o min syster dränkte våra hemstickade baddräkter där i hopp om att vi skulle få nya, köpebaddräkter! Men tji fick vi, far åkte och hämtade upp dem de var fyllda med sten och var alltså ännu större än när vi dränkte dem, de var stickade av bomulsgarn och föga elastiska!
Trevligt att du läser bloggen. Klart att att bilden hör hemma hos er. E-posten är:ove.d@telia.com. Hälsningar Ove
Hej Ove!
Tack snälla du för fotot, vilken överraskning! Roligt att se hur det ser ut före och efter,man glömmer lätt. Tack igen, hitta ingen e-postadress till dig så jag skriver här.
Mvh/Lotta