Södra delen av gamla stolta Askersundsverken är på väg att falla. Grävmaskinerna har rullat
in på tomten, och skoparna har börjat göra sitt arbete för att ge plats för
attraktiva bostäder. Många askersundare följer rivningen från Strandparken.
Klart det är intressant när en del av en
gammal klassisk industribyggnad faller.
Askersundsverken
var förr en av Askersunds största arbetsplatser. Halva Askersunds befolkning var på ett och annat sätt berörda av verksamheten
vid gamla AVA. Verkens eldningspannor fanns i var och varannan
villa. Sedan en tid tillbaka är Askersunds kommun ägare till verkstadstomten, sedan familjen
Franzén tyckt sig ha gjort sitt.
Redan 1904
startade ingenjör Wilhelm Lindberg från Lindesberg en mekanisk verkstad med
gjuteri i Askersund. 1932 köptes
gjuteriet av Lidköpings Värmeledningsindustri AB, Järpås. Det var ett
mycket kapitalstarkt företag och då kom
också familjen Franzén in i bilden. Fabriken byggdes om för tillverkning av
värmepannor och plåtfat. Det var J-A Franzén som ansvarade för
verksamheten vid gamla Askersundsverken
fram till försäljningen i början på året.
Läser man
gamla tidningsklipp finns det mycket om Askersundsverken. 1952 gjorde familjen Franzén en storsatsning.
”Specialindustri av nationalekonomisk
natur”, löd rubrikerna. Vid AVA
startade då en ny avdelning för tillverkning och återvinning av smörjetoljefat. Den
tidigare plåtfatsavdelningen byggdes ut.
Enligt referaten var AVA unika på
området i Skandinavien. En välrustad
specialindustri inom landet var mycket viktig på den tiden. Bedömare
menade att kombinationen tillverkning av nya fat och
reparationer av gamla fat var av stor nationalekonomisk natur.
Maskinparken importerades från USA. Transporterna av de
stora maskiner vållade en del
huvudbry. Det fanns bland annat en
maskinpjäs uppställd i Lerbäck i väntan på bättre väglag till Askersund.
Den smalspåriga järnvägen mellan Lerbäck och Askersund klarade inte av vikter av den klass som behövdes för transporter till Askersund. John Franzén räknade med
att bredspår skulle byggas
till Askersund. Vid bygget 1952 uppfördes en ny vagnhall som skulle
rymma två av SJ:s största godsvagnar,
eller fyra smalspårsvagnar. Med ett bredspår skull lossning och lastning rationaliseras. Nu blev det inget bredspår. Några år senare lades
järnvägen ner. Det ledde till att Franzéns satsade på rekordstor
långtradare för
smörjeoljefaten
PS!
Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
