Sam Carlstén

Brukar inte skriva om krig och elände. Tillhörde själv en av de sämre soldaterna på I 3, som vid repmöten fick bära batong. Vägrade hämta ut min bössa. Har aldrig varit intresserad av bang och bom som tar död på folk. Det här ska dock inte handla så mycket om krig utan om Hemvärnet.

En vacker majdag för drygt 70 år sedan stegade en kapten från Örebro in till dåvarande stadskamreren, Sam Carlstens rum på Rådhuset i Askersund. Kaptenens uppgift var att få igång ett Hemvärn i Askersund. Andra världskriget rasade ute i Europa, så det var inte särskilt svårt att få med stadskamreren på noterna. Året var 1940.

-När kaptenen hade lämnat mitt rum kontaktade jag Gustav Sundblad, som då var ordförande i skytteföreningen och bad honom om att ta hand om Hemvärnet. Så blev det också och sedan startade hemvärnsövningarna nästan omgående i skogarna runt Askersund, berättade Sam, en gång för mej.

-Man mådde bra av vara med hemvärnet. Vi hade övningar ute i skogarna. En gång åkte vi skidor till Åmmeberg i 30 graders kyla.

Den gången frågade jag också Sam om det fanns någon framtid för Hemvärnet. Han var helt övertygad om att det fanns en framtid, trots att det inte fanns något överhängande krigshot. Men där fick Sam fel. För några år sedan lades Hemvärnets avdelning i Askersund ner.

Askersunds Hemvärnsgårdsstiftelse har nu sålt hemvärnsgården Solberga Bro öster om Askersund. Anledningen till det var att Försvarsmakten sade upp avtalet med hemvärnsgårdsstiftelsen. Hemvärnet omorganiserades och nu saknades en lokal hemvärnsverksamhet. Solberga har varit en samlingspunkt för hemvärnet i Askersund, men gården behövdes inte längre.

Kungabesök i Askersund. Hemvärnschef Eriksson och stadsfullmäktiges ordförande Filip Nylund tar emot.

Bild: Tage Danielsson

Kalle -Bock Pettersson

Hemvärnsstiftelsen önskemål var att barn-och utbildningsnämnden tar över förvaltningen av stiftelsen för att bilda en studiefond. Något som också fullmäktige godkände. Eftersom det rör sig om en stiftelse har Kammarkollegiet också fått säga sitt. Det är noga med stiftelser. Hemvärnsgårdsstiftelsen bildades 1955, med pengar från de stora midsommarfesterna på Stjernsund. Stiftelsen hade tillgångar motsvarande cirka 18 000 kronor. Till det kom pengarna från försäljningen av hemvärnsgården Solberga. För en tid sedan fick också fyra ungdomar ta emot de första stipendierna ur förre hemvärnschefen Sven-Arne Johanssons hand i Rådsalen. En check på vardera 6 568 kronor gladde mottagarna.

För ett antal år sedan hade hemvärnet i Askersund många aktiva frivilliga ”krigare”. På 40-talet och en bit in på 50-talet var hemvärnet stort i Askersund. Det hade varit krig och många ville ställa upp för hembygden om det skulle hända något. Men tiderna förändrades. Försvaret blev inte så viktigt längre. Och precis som i föreningslivet i övrigt minskade medlemsantalet kraftigt. Det var och är svårt att rekrytera ungdomar. Men det finns ett antal hemvärnsmän i Askersund som kämpat på genom åren. Ordföranden i Hemvärnsgårdsstiftelsen, Sven-Arne Johansson, är en av trotjänarna som inte gav upp.

De flesta lite äldre i Askersund förknippar Hemvärnet inte så mycket med försvar, utan mest kanske för de stora midsommarfesterna på Stjernsund. Det var folkvandring dit och på slottstrappan uppträde många av de inbjudna artisterna. Och för dansmusiken stod Cool Candys populära orkester från Lidköping i Västergötland. Gruppen hade bildats 1950 av trumslagaren Einar Svensson. Hemvärnet hade ett längre kontrakt med orkestern. När de började var de inte särskilt kända men fick senare sitt genombrott, med bland annat ”Muckartwist” och ”Jämtgubben”. Men då hade hemvärnet redan ett kontrakt. Som tur var. Publiken kom både med buss och båt till midsommarfesten. På eftermiddagen fanns det arrangemang för barnen. På kvällen var det dags för de vuxna att ta över slottsparken med allt vad det innebar….

Sven-Bertil Taube på slottstrappan

Anledningen till att de styrande i Sverige vill få igång Hemvärn var det upptrappade krigshotet under 1939 som övergick i Tysklands anfall på Polen och Sovjets på Finland under hösten samma år skapade stor oro i Sverige. Värnpliktsarmén hade begränsade resurser och man började ställa krav på att kunna försvara hembygden med någon form av skyddsstyrkor. Försvarsviljan var stark och regeringen agerade snabbt. Den 29 maj 1940 beslöt riksdagen om att bilda ett hemvärn. Hemvärnet skulle bestå dels av ungdomar som inte gjort sin värnplikt, dels av äldre som överstigit värnpliktsåldern. Man räknade med att Hemvärnet skulle omfatta cirka 50 000 man, men några veckor senare kunde den nyutnämnde hemvärnschefen överste Gustaf Petri räkna in cirka 90 000 frivilliga män.

Från början fanns inga uniformer utan envar hade endast en armbindel med landstormsmärkeoch i bästa fall ett m/96-gevär eller en hagelbössa.

Leif Linus har bidragit med bilder. Lite fräckt kan jag upplysa om att vännen Linus fyller 70 om några dagar. Vi är lika gamla. Linus gick i Stadsskolan och jag i Kyrkskolan. Som unga umgicks vi mycket, men så förändrades livet med fru, barn och hus. Men nu träffas vi ofta igen. Vi bor nästan grannar och ägnar oss båda åt lite lokalhistoria. Linus har ju också en imponerande film-och bildsamling. Och så har han fått Kommunens Kulturpris. Bara det!Många gånger har vi pratat om hur det kunde gå så här. Att vi redan är inne på det 70:e året…

PS! Kommentera gärna. Det skulle var trevligt

”

„