För ett 30-tal år sedan tillverkade pensionerade snickaren Martin Appelgren, Kockamyre, Askersund, ett antal stuprännor i trä till stugorna i Hembygdsgården. Jag var där och gjorde reportage. Vet inte hur det går till i dag, men Martins rännor kanske hänger kvar ännu? För han var mycket noga med sitt arbete. Det blev ordenligt. Måste kolla nästa gång jag kommer upp till Hembygdsgården. Och rännorna är inte det enda jobb Martin gjort till Hembygdsgården.
Martin och hans hustru Ingrid finns inte kvar i livet längre, men jag har haft mycket med dem att göra genom åren. Ingrid var en flitig rapportör av vårtecken till tidningen jag jobbade på. Sädesärlorna kom nästan alltid först till henne. Men så var hon också observant på alla vårttecken.
Det här med stuprännor blev högaktuellt för mej när jag skulle rensa rännorna efter vintern och de senaste dagarnas regnande. Och då handlar det ändå om moderna plåtrännor. Kom då och tänka på Martin och hans yrkeskunskap. Och hans berättelse. Som liten pojke hade han sett sin farfar göra trärännor.
Svåraste arbetet med att göra trärännor är att hitta ett träd som passar. Det är inte bara at gå ut i skogen och ta vilket som helst. Men Martin hade arbetet som skogshuggare , så han kunde se vilket träd som passade och som var jämntjockt. Det senare var mycket viktigt.
Väl hemma med trädet började ett styvt arbete. Och allt skulle göras för hand. Martins nya fina borrmaskin hängde bara som prydnad.
-Trädet ska holkas ur med stämjärn och hammare. Det handlar ofta om ett tiotal meter. Och det ska göras för hand. Annars blir det inte snyggt, var Martins klara bild av det hela.
Martin var en mångsysslare av stora mått. Huset som frun och han bodde i hade han rustat själv. Och när dottern ville ha en ny eka, så var det bara att bygga en sådan. Ekan blev så bra att folk ville beställa båtar av honom. Varvet hade han i ett uthus på gården. Av en fin trästubbe gjorde han stolar. Martin sågade up stubben i tunna skivor-för hand naturligtvis-för att sedan sätta ben på skivorna. Stolarna skänkte han sedan till olika lotterier.
När Klockargården skulle flyttas från Storgatan upp till Hembygdsgården, var Martin med och plockade ner huset. För att sedan vara med och plocka upp huset igen. När det skulle läggas golv i gamla Sjöboden, stod Martin för arbetet som finsnickare.
-Jag måste vara i rörelse. Sitter jag stilla blir jag nervös, var Martins , klara besked till mej.
Säkert hade Martin funnits med i dag uppe i Hembygdsgården och hjälpt till med det nya köksbygget vid serveringen om det varit så. Lennart Sondér och hans gäng gör ett imponerande jobb där uppe. Det är nya projekt och aktiviteter på gång nästan hela tiden.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
