Hasse Gunnarsson med sin Dodge från 1939.
Torgbild med Willes Dodge till höger
Bloggen ska den här gången handla mest om en bil. En Dodge från 1939, som en gång i tiden ägdes av ”Slaktar-Wille” Jonasson i Högelund, strax norr om Askersund. Bilen är tillbaka i Askersund och klar för körning efter 48 år på främmande mark. Willes bil har nu hunnit bli 73 år.
De flesta kallade Wille för Johnsson i efternamn. Han sa det själv ibland. Det finns en förklaring till hans båda efternamn.
Johnsson är det rätta släktnamnet, men en präst skrev fel i kyrkboken och skrev istället Jonasson. I slutet av 40-talet tog bröderna namnet Jonasson, eftersom det var omöjligt att få till en ändring i kyrkoboken. Så var det med.
Wille stod med sin lilla lastbil på torget i Askersund och sålde charketurivaror till stadsborna under många år. Wille var omtyckt och hade bra varor. Isterbanden gick åt som smör i solsken.
År 1964 slutade han med verksamheten, sedan hälsovårdsmyndigheterna satt stopp för den här typen av torgförsäljning. Lite märkligt. I dag vimlar det av korvförsäljare på marknaderna i Askersund.
Hasse Gunnarsson ,som alltid varit bilintresserad, var 16 år och sugen på en egen bil. Willes bil var lite häftig och han var sugen på at köpa den , när den ändå bara stod. Hasse som då bodde ganska nära Wille strax norr om Askersund, åkte till honom och frågade om bilen var till salu. Och det var den. Hasse fick betala 300 kronor.
-Vi hade ingen bil hemma och jag blev lite avundsjuk på alla som skaft sig bil. Jag behöll Dodgen några månader och körde på småvägar där vi bodde. Lagbrottet för olovlig körning är preskriberat nu, berättar Hasse, när jag träffar honom hemma vid gården i Dunsjö.
Från början var det ett enbart ett sommarparadis för familjen, men har nu förvandlats till ett paradis för åretruntboende. Med ett stort garage för att kunna fixa till bilar.
-Willes Dodge sålde jag vidare och jag tror att den hamnade i Kumla. Tänkte inte så mycket mera på bilen, men det dök upp en annons i en biltidning år 2005 med samma märke och årgång som jag hajade till för. Efter en tid kom en ny annons med bild och allt. Då såg jag att det var Willes och min gamla bil.
-Jag ringde direkt på annonsen och då visade det sig att en gammal kompis , Sven Forsberg, hade ringt på samma annons. Sven hade jobbat som bilmekaniker i Askersunds hamnområde och servat Willes bil många gånger. Men tyvärr hade den redan sålts. Jag fick telefonnumret till köparen som bodde i Sala.
-Sven och jag åkte dit och tittade. Mannen i Sala var en samlare och hade inget intresse av att sälja bilen, så fick åka hem besvikna. Vi var ju båda intresserade av att få hem Dodgen till Askersund igen.
Efter något år ringde samlaren i Sala till Hasse och erbjöd honom bilen. Priset var då 20 000 kronor, trots det mycket dåliga skicket. Träpanelen i dörrarna var uppruten. Men det avskräckte inte Hasse och Sven
-Sven och jag beslutade oss för att köpa bilen ihop, för att rusta upp den. Vi förstod att det skulle bli mycket jobb, men vad gjorde det. Motorn var inget större fel på, den hade bara gått 3 000 mil. Wille körde förmodligen bara sin köttbil mellan Högelund och Askersund. Det är inte så lång sträcka.
Under arbetet med Willes Dodge blev Sven sjuk och avled.
-Tråkigt att inte Sven fick vara med om att uppleva slutresultatet. Jag fortsatte själv och nu är den klar för besiktning i maj månad. Kommer att åka på bilutställningar med Willes bil, berättar Hasse, som är aktiv både i Veteranbilsklubben och Motrklubben Ran.
Hasse har inte varit rädd för att be om hjälp och råd under arbetet med bilen. Det har varit en av framgångarna till Hasse lyckats med konststycket att få Willes bil att nästan se ut som ny igen.
Det mesta som hör till bilen finns kvar, från skattemärken till doktor Norders besiktningsmärke i hytten. Och Dodgen från 1939 blänker som ny hemma i Hasses garage.
Hasse och kompisen Sven i början av sitt renoveringsarbete med Dodgen. Nedan syns trävirket från bilen när de båda började sitt arbete
Willes varor var populära. Han sålde på Askersunds torg i många år.
Själv har jag personliga minnen både av Wille och hans torgbil. I min ungdom var jag i samma bransch som honom och ibland dök han upp för att hämta varor i den butik jag jobbade. Det var när han hade sålt slut och kanske lovat någon sen kund köttfärs eller något annat till söndagsmiddag. Vill du ordna fram det snabbt Ove, stressade Wille på. Och så blev det också.
En del bilder kommer från Leif Linus , en del från Hasse och några nya från mej.
PS! Kommentera gärna . Det skulle var trevligt
