Här låg Marieborgs vårdhem. I dag är byggnaderna borta och har ersatts med ett hotell
Privat eller offentligt? Det är en fråga som diskuterats flitigt på senare år när det gäller vården. Förhoppningsvis kommer politikerna att enas om något som är bra för alla och att ingen kan sko sig på skattebetalarnas pengar. Och på de som behöver vården.
Privata vårdhem är annars inget nytt för Askersund. Man skulle nog kunna säga att Anna Beckman finns med bland privatpionjärerna. Redan 1919 startade Anna Beckman ett privat vårdhem i Marieborg, som också var hennes föräldrahem. På den platsen ligger i dag Hotellet.
Vårdhemmet -eller asylen som det hette på den- öppnade med platser för ”obildade sinneslöa”. Det gällde 28 platser. Med platserna räckte inte till. Därför öppnade hon också ett vårdhem i Vasshammar med 53 platser. Men det fanns problem med Vasshammar. Det var dyrt att bygga om fastigheten. Ett annat problem var att lönerna för den kvinliga personalen hade höjts med 50 procent och för den manliga med 100 procent. För att lätta på trycket beviljade landstinget ett räntefritt lån på 20 000 kronor. Men det fanns ett krav med lånet. ”Asylisterna” från Örebro län skulle ha företräde till de 53 platserna.
Efter nästan 30 år gav Anna Beckman upp sin verksamhet. Och det av hälsoskäl. Hon hade med ljus och lykta sökt efter någon som skulle ta över Marieborg. Men misslyckats. I det läget vände hon sig till landstinget. Förvaltningsutskottet gjorde en undersökning av vad som skulle hända om hemmet lades ned och möjligheterna att flytta patienterna till andra vårdhem.
Landstingspolitikerna kom fram till att hemmet fick vara kvar. Alternativet var annars att alla patienter skulle skrivas ut och sändas tillbaka till sina respektive hem. Och det skulle inte vara lyckat. Landstingspolitikerna väntade också på en utredning rörande ”sinneslövårdens framtida organisation”. Även på den tiden var det på modet med utredningar.
Landstinget beslutade hyra Marieborg av fröken Beckman från den 1 oktober till 1947 till den 30 september 1952. Den 1 juli 1950 övertog landstinget även Vasshammars vårdhem
1954 antog Riksdagen en lag som krävde att landstingen skulle svara för undervisning och vård av psykiskt efterblivna. En plan skulle också upptas för specialskolor, vårdanstalter och för öppen vård. Slutna anstalter som Kristinaskolan, Vasshammar och Marieborg skulle upphöra vid årsskiftet 1954-55. I december 1957 överfördes sista patienterna vid Marieborg till landstingets nya anstalt i Nora, Hagbyhemmet. Kristinahemmet och Vasshammar dock blev kvar ytterligare ett antal år.
Anna Beckman drev också vårdhemmet i Vasshammar. Bilden är därifrån
Själv har jag erfarenhet av många som bodde på Marieborg. Jobbade då i en köttbutik som levererade varor till Marieborg. Ibland kom några av de boende där och hämtade varor. Det var alltid en högtidsstund. Samtalen blev både långa, intressanta och roliga. Och de hade funderingar som jag aldrig tänkt på tidigare och som berikade livet. Många gånger förstod jag inte varför vissa personer hade hamnat på Marieborg. Det var människor som kunde ha gjort en insats i samhället lika väl som någon annan.
Marieborg kom senare att användas som Vandrarhem, som lekskola och föreningslokal. Sedan revs allt. En av byggnaderna drabbades också av en brand.
Personal vid Marieborg
Beckmans vid Marieborg 1911
Bild från tidigt 1900-tal med Marieborg till vänster
Bilden är plåtad från Sundsgården mot Marieborg
Bild från 80-talet vid rivningen av Marieborg.
Copyright:Kjell Johansson
Leif Linus har hjälpt till med bilder. Erik Larsson på Landstingsarkivet har också varit behjälplig med material .
PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt
Du kan kontakta mej på E-post:ove.d@telia.com. Hälsningar Ove
Då ska jag skicka det 🙂 Tack!
Vet du något mer om de som bodde på Marieborg? Var det enbart kvinnor och hur normala eller sjuka skulle du kunna säga att vårdtagarna var? Många gånger sattes människor in på väldigt lösa grunder. Vet du något om vad det var för behandlingar eller liknande?
Hej! Sänd gärna arbetet till mej. Låna bilder om du vill.Ove
Blir arbetet bra så kan jag skicka det till dig om du skulle vilja läsa 🙂
Är det okej om jag lånar någon av bilderna här från din blogg till mitt arbete? Det är nog bara min lärare, familj och eventuellt du som kommer läsa så det kommer inte skickas iväg långt.
Louise
Trevligt att du hade nytta av informationen Lousie. Det vore intressant att få läsa din uppsats.Ove
Superintressant information! Är från Askersund och skriver en uppsats om hemmen i Askersunds kommun som man har vårdat ”sinnesslöa” på, så det här var bra info, har inte hittat någonting om Marieborg någon annan stans. Bilderna var också intressanta, eftersom jag vet hur det ser ut i nutid och kan jämföra.
kul 🙂
Trevligt att du läser min blogg. När det gäller Marieborg är husen borta och har ersatts med hotell. Vasshammar finns kvar men som en hotellvariant med möjlighet till övernattningar. Det fanns inga lärare vad jag vet. De som var på Marieborg blev nog kvar inom verksamheten i hela sitt liv. Några fick stanna hos lantbrukare i trakten. men vill du veta mera så skriv till ove.d@telia.com.Ove
Så intressant information. Asyler byggdes ju upp av personer med ett sinne för humanitet. Vet man hur verksamheten på Marieborgs bedrevs? Flyttade personerna till andra bostäder när de växte upp. Skolundervisningen hur var den, fanns det några lärare anställda? Vilka typer av aktiviteter gjordes om dagarna? Jag studerar arbetsterapins framväxt i länet och kommer fram till att både Marieborgs och Vasshammar behöver arbetsterapeut i början av 60 talet. Är det annan verksamhet i husen då? Efter 1957 då asylisterna flyttat till Hagbyhemmet. Vad hände med husen då? Många funderingar blir det efter din trevliga beskrivning. Man funderar förståss också, på vilka grunder flyttade asylisterna in?