mån, november 14, 2011

Informationen om den nya detaljplanen för hamnen i Askersund lockade rekordpublik till hotellet häromkvällen. Men så fanns det också drygt 90 sakägare. Och så ett stort antal andra intresserade av vad som kan komma att hända med hamnområdet framöver.

Förslaget väckt både frågor och ilska. Men det kanske är meningen när ett planförslag presenteras? Vad jag förstår kommer mycket av det som presenterades för publiken aldrig bli genomfört, medan annat kanske går att spinna vidare på.

Det var stora planer som presenterades och en del som hade ritats in borde nog aldrig varit med. Det retade mer är gladde de inblandade. Som planerna på att rita in hus på den västra sidan av Sundsgatan från Sundsgården och fram till bryggföreningens område. Det är en smal remsa, och de som bor där i dag med utsikt mot vattnet blir nog inte glada.

Kajen rustas vid Sundsgatan

Det pratas mycket om sjönära tomter i Askersund. Tycker hela staden ligger sjönära vart man än bygger. Klart att man inte kan se vatten på alla ställen när man drar upp rullgardinen. Jag bor på Närlunda och det tar ungefär tio minuter i normal promenadtakt att ta sig ner till vattnet vid Sundsängen. Det tycker jag är acceptabelt.

I den nya planen har det ritas in tre nya broar norr om nuvarande Sundsbron upp mot Viken. Folk ska kunna promenera från stadskärnan över sundet till hotellsidan. Det ska gå lätt och smidigt. På det viset förlängs stadens gamla rutmönster förklarade ansvariga vid informationen. Sjöbodar till uthyrning är inritade på hotellsidan. Strax nedanför Tingshusområdet mot sjön finns det inritade hus som kan vara upp till sju meter höga. Husen ska ligga på parkeringen strax ovanför gamla vattenverket.

Nedanför Galfa finns en privattomt, där det råder lite osäkerhet hur nära den går till vattnet. En av de planansvariga, vänlige Tobias Jansson, berättade för mej att tomten inte går ner ända ner till vattnet. Det var helt nytt för mej, och en del andra. Trädgården har omramats av häck och staket. Han sände mej också en karta som visar gränserna och på den har han rätt.

Fick en uppgift och en karta av en annan person där tomten går ända ner vattnet. Han skrev: ”Nu gäller bara att ta reda på var dagens strandlinje går i förhållande till de gränser din karta visar. Man kan också behöva se de handlingar som tillkom när de små ”tomterna” bildades. Ibland kan det där stå hur gränsen mot vattnet skulle behandlas – antingen ska tomten gå ner till stranden och följa med den om den ändras eller så ligger gränsen fast oavsett var strandlinjen går.

Som det ser ut på kartan verkar det finnas kvar en bit av stamfastigheten mellan tomterna och vattnet men säker kan man först vara när man vet svaren på frågorna ovan och får hjälp av någon säker fixpunkt i närheten. Varför finns det så många små bitar just där? Intressant!”

Privattomten går i dag ner till vattnet , medan det fins olika bud på två kartor.

Den aktuella tomten när det begav sig en gång i tiden. I bakgrunden Marieborg.

Varmbadhuset finns med i planerna och har fått en lite utökat markområde som kan ge plats för kommersiell verksamhet. Kioskerna utmed kajen ska också flyttas ihop och bilda en mindre torgmiljö. Det ska också ges utrymme för ytterligare kiosker. Det är lite av det som finns med i nya planen.

Tiderna och synen på hamnområdet har verkligen förändrats sedan hamnområdet rustades för en del år sedan. Då fanns det motstånd mot att kioskerna utmed kajen och skymde vattnet. Förslaget från några var då att de skulle placeras på torget framför Hamnmagasinet. Men det som väckte mest rabalder den gången var den stor betongtrappan intill Sundsbron. Askersundarna tyckte den var ful och totalt felplacerad. Den skymde trafiken ut från hamnområdet. Några krävde en omedelbar rivning av betongklumpen. Minns att det var stor insändarstorm och att trappan var det stora samtalsämnet så fort folk träffades. Det var ett bättre ämne att närma sig varandra än väder och vind, eller samtal om hundar.

Ansvariga och beslutsfattare hade naturligtvis förklaringar. Och de var många. Någon berättade att förlagan fanns i Göteborg i närheten av Fiskekyrkan. Andra menade att det var en kopia av trappan vid Sofia Magdalena kyrka. Båda förklaringarna verkad lika långsökta. Min egen simpla teori är att det blev betong över vid något bygge. Det skulle vara en trappa där folk kunde sitta en stund, samtala och äta upp sin glass. Måste säga att det inte har varit helt vanligt med den aktiviteten på trappan hittills.

Nu finns trappan där och kritiken har tystnat. En del tycker till och med att det blev riktigt bra. Inte så många tänker på trappan längre. Så blir det ofta..