Nästan alla är med i något Sällskap. Och det finns många att välja på. De som inte väljer något av de offentliga sällskapen har väl sällskap av någon kvinna eller man kan man förmoda. Om man nu inte vill vara ifred. Själv är jag medlem i tre Sällskap. Povel Ramel-sällskapet, Örebro Läns Idrottshistoriska Sällskap och Folke Dahlbergs-sällskapet. Men det är bara Idrottshistoriska jag besöker regelbundet, gammal idrottsfåne som man är. Har också skrivit en del i deras tidning Idrottsarvet de senaste åren.

Povel Ramel texter och humor har intresserat mej sedan jag var grabb. När det sedan bildades ett Povel-sällskap var det självklart att gå med. Några gånger har jag också haft möjlighet att se honom i verkligheten. En av de första gångerna var på en ”Knäppupp-revy” i Laxå. Revytälten slogs upp på platser dit det fanns järnväg, därför Laxå. Själv fick jag spara ihop pengar till en bussbiljett och till en revybiljett. Det tog lite tid att få ihop pengarna med en ganska futtig springpojkslön. Men det var det värt. Ingen i min ålder ville lägga pengar på sådant vid den tiden, så jag fick åka själv. Frågade aldrig heller om någon ville följa med. Vågade väl inte göra bort mej. Det var heller inte så många i min ålder som brydde sig om Povels smarta ordvändningar.

Det var det året Hasse Alfredsson och Martin Ljung körde sin berömda tågkupénummer. Även Karl-Gerhard var med i några nummer. När man tänker på Alfredsson text från 88-öresrevyn 1970 som handlar om ”När man ser på hur barna växer upp och står i”, blir man imponerad av hans framsynthet. Texten är fortfarande rykande aktuell. Alfredsson undrade över ” om barna ska få jobb, drägligt boende, vatten och luft. Åtminstone ett glas öl.”.

Minns inte hur jag tog mej från Laxå efter föreställningen. Vem vet ,det kanske gick någon sen buss på den tiden. Minns att en del av tältduken var riven innan föreställningen var helt slut. Sedan har jag sett Povel i andra sammanhang, men ”Knäppupp” var lite speciell. Men jag får ju Sällskapets medlemstidning ”Sverker”, så jag kan följa vad som händer. I styrelsen ingår bland annat Povels barn Lotta och Mikael, samt radiomannen Anders Eldeman.

Image Thumbnail Image Thumbnail

Från utsällningskatalogen på Kulturhuset i Stockholm

För några dagar sedan besökte jag Stockholm. På Kulturhuset finns just nu en utställning om en annan av mina favoriter Stig Slas Claesson. En fin utställning på femte våningen. Har alltid tyckt om hans sätt att skriva. Enkelt vardagligt. Nästan alla har väl sett TV-klassikern ”Vem älskar Yngve Frej” från 1968. Bara det. Själv hade jag lite brevkontakt med honom genom mitt jobb som journalist. Han föreslog att jag skulle läsa ” En Stockholmsbok” och om polisen som kom från landet som träffade en mörkhyad man för första gången. Och inte nog med det. Den mörkhyade mannen han pratade danska. Läs den . Har hört Slas läsa den själv med sin speciella röst och söderdialekt. Det var en upplevelse.

Brev från Slas.

Även Slas har fått ett eget Sällskap men där är jag inte med.

När det gäller Folke Dahlberg har jag varit inblandad på olika sätt. Naturligtvis har jag sett honom i verkligheten, men det började inte där. Stig Lindblom i Lidingö var mycket intresserad av konstnären Dahlberg. Han kontaktade mej om några bilder till en uppsats om ” Folke Dahlberg och hans bilder”. Ordnade också några bilder, bland annat från Torgbrunnen i Askersund som Dahlberg skapat. Sedan har det fortsatt med lite olika saker. Som journalist blev det ett antal artiklar om en av stadens stora konstnärer. Kan väl också nämna att jag också haft kontakt med hustrun Kristina. Och det gällde det att ordna en utställningsplats om Dahlbergs konstnärskap. Den första enkla blev i Harry Karlssons båtmuseum i Askersunds Hamnmagasin. Nu finns det ett museum i Karlsborg.