Börje Sandelin på promenad i Askersund på Norra Bergen

En gammal tidningsbild. Börje Sandelin och Folke Dahlberg.

Askersundskonstnärerna Folke Dahlberg och Hjalmar Trafvenfelt, har verkligen kommit i ropet de senaste åren. I sommar ska det bli en utställning med konst av gamle major Trafvenfelt. En efterlängtad separatutställning med Askersundsmotiv, med initiativ av Alf Anneborg. Trafvenfelt var inte särskild stor som konstnär i övriga Sverige , men lokalt är han mycket stor. På auktioner är hans verk mycket eftertraktade. Folke Dahlberg har fått ett eget sällskap där många är engagerade. Det blir också en utställning med hans konst i Askersund senare i år.

En stor konstnär från Askersund som kommit lite i skymundan är grafikern, målaren och tecknaren Börje Sandelin. Han hade Folke Dahlberg som vän och mentor. Sandelin var född i Österplana, Götene kommun, 1926. Han blev bara 44 år gammal. Sandelin avled i Stockholm 1970. Han var son till civilingenjör Gustav Erland Sandelin och Ruth Sandberg. Mamman var dotter till godsägaren och konstnären Axel Theofron Sandberg.

Motivet är från Sandelins stuga i skogen

Den här bloggen kommer att handla både om Sandelin och Dahlberg. På något sätt hörde de ihop.

Sandelin växte upp i Hällekis och senare i Askersund. Konstutbildningen skede vid Konstfackskolan, Skölds målarskola, och vid Konsthögskolan, bland annat med Sven X:et Erixson som lärare. Han var gift i första äktenskapet med konstnären Eva Margareta Gehlin och i andra äktenskapet med läraren Signe Ingeborg Nilsson. Uppväxten var strulig med problem i skolgång på flera skolor. I Askersund kom han i kontakt med konstnären Folke Dahlberg, vilket ledde in honom på konstnärsbanan. Sandlin insjuknande i tbc vid en studieresa till Paris 1949, och han vårdades därefter periodvis på sanatorier. Han debuterade 1951 på Lilla Galleriet i Stockholm, där han ställde ut grafiska verk, merparten torrnålsgravyrer.

Själv har jag aldrig pratat med Sandelin eller Dahlberg, men jag har sett de båda många gånger på stan. När det gäller Sandelin minns jag att en urmakare i Askersund, som också framkallade bilder, gjorde sitt livs misstag när det gällde konstnären. Sandelin ville framkalla bilder i utbyte mot konstverk, men urmakaren tackade nej. När sedan Sandelin blev känd och hans verk började kosta pengar ångrade sig urmakaren bittert. Kontentan av det är att man alltid ska vara snäll mot konstnärer. Inget vet något om en konstnärs framtid och vad som kan bli populärt. Jag har också träffat Sandlins son, Olle. Han var i Askersund i samband med en konstutställning av pappans verk. Ansvarig för Sandelins verk var Astley Nyhlén, ägare till Galleri Uttersberg. Astley åkte gärna till Askersund. Han hade spelade ett år i Askersunds allsvenska bandylag och kände många. Själv besökte jag honom i galleriet några gånger. En mycket trevlig man med många idéer.

Jag har också haft kontakt med Folke Dahlbergs fru Kristina under mina år som journalist. Vi pratade då om att det borde finnas ett Folke Dahlbergs-museum. Men det vad det här med pengarna. Då fanns inte Dahlbergs eget sällskap, som nu arbetar mycket aktiv med hans konst och författarskap. Och det finns nu också ett museum, men i Karlsborg.

I en liten grå stuga i öster om Askersund vid namn ”Lägret” höll ofta Sandelin till. Stugan hade också varit hemvist för konstnärerna Dahlberg och teckningslärare Kurt Grönvall. I mitten på 50-talet började stugan från slutet av 1700-talet förfalla. Ansvariga för hembygdsföreningen i Askersund hade planer på att flytta stugan till Hembygdsgården, men det blev för komplicerat och kostsamt.

Eric Englund har sänt mej den här bilden på ”Lägret”..Bilden är från 1960.

När Folke Dahlberg omkom vid en drunkningsolycka i Vättern 1966, tog Sandelin det mycket hårt. Han fick beskedet i en lappkåta norr om Kiruna efter en fjällvandring. Sandelin hade svårt att skriva ett vänporträtt. Men han försökte ändå. Han tyckte att Dahlberg stod hon allt för nära. Det var ungefär som att skriva om en far eller bror. Enligt Sandelin var Dahlberg hans enda verkliga vän.

”Dahlberg blev den förste konstnär jag träffade och talde ensam med. Vi bodde i Askersund. Jag slutade realskolan mitt i terminen för att istället gå i hans lära. Det var höst, Folke var nygift, för vintern hade han lämnat ön, för ett nyinrett hem i staden. Lägenheten som låg vid sidan av en damfrisering (Stora Bergsgatan) hade tre rum och kök och var mycket spartanskt möblerad. Ateljéinteriören var ett staffli, och ett skrivbord. Inget mer. Vi gjorde ibland långa promenader i Askersunds utkanter under ivriga samtal, har Sandelin, berättat.

Lektionerna som Dahlberg höll pågick varje dag mellan tolv och fyra.

”Det kändes hela tiden som om Folke höll mig hårt i handen”, har Sandlin , sagt.

” Vi levde i det lilla Askersund. Det blev nyår 1943 och det blev vår. Folke tecknande på nätterna och såg fram mot sin första separatutställning. På dagarna modellerade han fram relieferna till torgbrunnen. Ännu hade han inte debuterat som bokförfattare, men han skrev en del kåserier för Askersunds-Tidning. Honoraren räckte för en kväll på stadshotellet. När isen gått upp flyttade han åter ut till ön och vi träffades inte mer förrän det blivit vinter igen”, har Sandelin skrivit.

Folke Dahlberg

Efter en del trassligheter beslutade sig Dahlberg för att pröva på ett enstöringsliv och byggde sig ateljén ute på Stora Röknen.

”Jag hade Folke som förebild och skaffade mig snart ett liknande hus fast beläget i mörkaste skogen (Lägret). Vi hälsade på varandra då och då, och jag kände mej fortfarande som hans elev”.

På grund av at Vättern blivit militärt skjutfält tvingades Dahlberg lämna Stora Röknen. Han fick en ny stuga på Kyrkogårdsön. Familjen Dahlberg hade nu fått två barn. Deras fasta bostad blev Mariestad. Av myndigheterna hade Dahlberg blivit fråntagen sin älskade segelbåt för obetalda skatter. Det var boken ”Vättern” som inbringade den skattebördan. För övrigt låg inkomsten långt under existensminimum. Man Dahlberg utan båt var omöjligt. Snart hittade han ett gammalt skutvrak som han fraktade till ön med tanke på att rusta upp. Men han orkade aldrig med att rusta det gamla båtvraket.

Sandelin och Dahlberg fortsatte att träffas ett par gånger om året. Ofta ägde mötena rum på stadens hotell. Dahlbergs besök i Askersund, staden som han både älskade och hatade, blev alltid uppseendeväckande. Han var en lokalpatriot av stora mått. Men hur var nu Folke Dahlberg? Enligt Sandelin skulle beskrivningen behöva flera romaner. I artiklar och uppslagsverk framställs han ofta som vek och melankoliker.

”Jag kan inte minnas honom så. Han var stark och seg som en martall och ytterst viril. Däremot var ibland förtvivlad och kunde bli ganska odräglig på restauranger, men i vardagsumgänge visade taktfullhet och finkänsla. Men naturligtvis var han en komplicerad natur och en svår neurotiker” skrev Sandelin en gång.

Folke Dahlberg var en myt så länge han levde. Under hela sitt liv såg han sig själv som misslyckad. I ”Den berusade båten ” talar han om en port som öppnar sig i det inre mörkret, där åter ljuster glittrar. Sista gången Sandelin och Dahlberg träffades var i slutet av juli 1966. Sandelin hälsade på i hans sista sommarhus i Granvik. Båda var på det klara med att någon skulle få skriva den andres dödsruna.

”Vi såg på varandra i ögonen, och så skrattade vi båda två. Sen gick vi ut den vackra sommaren till Bölets ängar”, har Sandelin, berättat.

En del uppgifter om Sandelin är hämtade i Svenskt biografiskt lexikon. Andra uppgifter har själv hörts berättats.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.

Tillägg: Båtvraket som Folke Dahlberg försökte rusta bar namnet Agda. Båtkännaren Anders Engdahl läste min blogg och skrev en liten historia om Agda. Han sände också med en bild. Det inte Anders vet om Vätterbåtar är inte värt att veta.

—————————————————————–

Anders skrev:

Agda hade tidigare ägts av Nisse Winter Södra Kärra och med den seglade han rakt upp i en ärtåker. Han hade tänkt frakta potatis till Stockholm. Men den karriären blev kortvarig han sålde Agda efter resan upp i åkern. Tror det var den strandäng man ser ner mot Kärraviken när man kommit över Brattebrobacke och vidare ner för Grytingabackarna.

Nisses stuga ligger precis vid foten av Grytingabackarna, mellan Askersund och Medevi

Bild på Agda Rödesund, Karlsborg.