Diskussionernas vågor har gått höga när det gäller placeringen av den nya skol-och kulturbyggnaden i Askersund. Det fanns olika alternativ på placering. Till slut kom politikerna fram till att byggnaden skulle ligga där Sjöängsskolan ligger i dag. De gamla skolbyggnaderna skulle rivas bort för att ge plats åt det nya moderna huset. Nu har det skett ytterligare en ändring beroende på att kommunen kunde köpa in verkstadstomten vid kanten av Alsen, strax intill skolan.
I mitten på 50-talet fanns en liknande skoldiskussion om placeringen av en nya enhetsskola. Behovet av en centralskola för Askersunds och Hammars storkommuner var på tapeten. Det skulle bli en skola för 20 klassavdelningar (7-8-9)och då var också Samrealskolan inräknad. En kommitté med rektor Anton Frendel som ordförande tillsattes. Övriga i kommittén var överlärare Henry Dahlin, skräddarmästare Olle Ergon, kantor Sture Engström, överlärare Ragnar Wiklund och Einar Adolfsson. Kommittén granskade fyra alternativ mycket noga enligt gamla protokoll.
Rektor Anton Frendel
Kommittén presenterade fyra förslag. Ett av de fyra alternativen var uppe på Norra Bergen i direkt anslutning till Samrealskolan, på en tomt öster om dåvarande idrottsplatsen (Torsten Carlssons väg), Marieborgsområdet, samt Folkskoleparken och Strandparken. Politikerna fastnade också för det senare alternativet, där Sjöängsskolan finns i dag.
När det gällde skolbygget på Norra Bergen insåg Frendel och hans mannar i kommittén att det skulle bli knepigt. Askersunds stad ägde marken ner till Loggatan, men området ligger på en bergås. Det skulle bli för dyrt att bygga där med alla sprängningsarbeten. Annars var alla ense om att området var ”utmärkt vackert”.
Samrealskolan på Norra Bergen är en bra riktpunkt
Tomerna öster om gamla IP och hela Närlunda var staden ägare till. Det fanns dock två tomter som tillhörde ”rektors lönejord”. Men enligt kommittén skulle det inte bli några problem att få arrendera tomterna. Grundförhållandena var bra, men det fanns nackdelar. Platsen låg väl långt från staden. För de som kom utifrån hade läget inte någon betydelse, men för stadens egna barn att det var ” väl lång väg att traska vintertid fyra gånger om dagen”. Och jag som alltid hört att skolbarnen förr i tiden fick gå milavägar för att komma till skolan….
Det tredje alternativet var Marieborgsområdet. Stadsarkitekt Fredriksson var helt inne på den linjen. Politikerna visste att en del av markområdet skulle användas till en ny riksväg, men det avskräckte inte stadsarkitekten. Skyddande planteringar skulle lösa problemet. Det fanns ett mänskligt problem att lösa när det gällde Marieborg. Syskonen Beckman , Maria och agronom Beckman, som ägde området var inte ense om markpriset. Brodern vill ha ut betydligt mera pengar för området än sin syster.
Marieborgsområdet på andra sidan vattnet.
Gamla idrottsplatsen
Kommitténs förslag var ändå att bygga på Marieborgsområdet, och alternativ två var öster om gamla IP. En vägdirektör hade föreslaget den plats som Sjöängsskolan ligger på i dag, och som också blev politikernas beslut. Frendel och hans kamrater ansåg inte att det var något särskilt bra förslag. Men med facit i hand kan man konstatera att de blev överkörda av politikerna. Frendel tyckte läget var bra , men att grundförhållandena för riskabla. Vidare visste inte kommittén hur det skulle bli med järnvägen som drog fram förbi Strandparken. Och så skulle också askersundarnas hjärtan börja blöda med ett skolbygge strax intill Strandparken. Det blev ändå så och jag tror inte att särskilt många hjärtan har börjat blöda för att Sjöängsskolan ligger där den ligger.
Strandparken som rektor Frendel skulle bli förstörd med anledning av skolbygget. Bilden är från ett vykort. Ett mycket märkligt vykort som inte kan få mer en en ”uggla”. Jag bor på Ugglegatan.
I kommittén fanns det med tre personer från Hammar. När de väl kom hem och presenterade förslaget föll det inte i god jord. Hammars kommun ville själva ha en nioårig enhetsskola. Många av ledamöterna i fullmäktige var helt motståndare till en placering i Askersund. En av de drivande var Valle Eriksson. Resultatet blev att Hammars kommun själva skulle göra en utredning. Och i den kommittén valdes Valle Eriksson in. Så blir det ofta när någon kommer med förslag. Efter kommunsammanslagningen i början av 70-talet löste sig frågan av sig själv. Då blev enhetsskolan placerad i Askersund
Kan väl nämna att Askersunds tenisklubb vid samma tid ville flyta sina banor från Oxgropen till en plats norr om Strandparken . I anslutning till banorna skulle byggas en mindre servering. Frågan diskuterades flitigt, men försvann ganska snart från dagordningen. IFK Askersund hade i början på 40-talet försökt anlägga en landbandybana i området men det blev en omöjlig uppgift. Vattnet försvann snabbt ner i den gamla soptippen som delar av Strandparken var en gång.
Som vanligt har Linus Larsson hjälpt till med en del bilder.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
