Bilden är plåtad från Stora Hammarsbron. Bilden användes som första sida på en folder 1995 då ägarna fick tidningens kulturpris.
Ångbåtsföreningen Motala Express har ansökt om ett driftbidrag på 50 000 kronor hos Askersunds kommun för att klara den löpande driften av det koleldade fartyget. Samtidigt kan man läsa att fören på det gamla fartyget har kapats med tre meter i Motala för vidare transport till Gryts skärgård. ”Vätterns fånge” blir därmed frisläppt från sin långa fångenskap. Till stor besvikelse för många.
Det stympade fartyget kan nu ta sig igenom Göta Kanal, för att sedan tuffa vidare till Gryts skärgård där fören ska svetsas tillbaka på den ”gamla damen”. Stockholm blir den nya hemmahamnen. Och då är risken stor att fartyget blir ett fartyg bland alla andra. Inte någon omskriven ”fånge”.
Kommunen kommer inte att lämna något bidrag vad jag förstår. Föreningen ville ha svar på sin begäran till den 1 september. Och det kan man också förmoda att det blev så. Ska man göra sig lite lustig borde föreningen i alla fall fått 75 procent av den begärda summan med tanke på att det nu fattas tre meter på fartyget. Men i det här fallet är det inte läge att var lustig. Det är stor sorg bland alla båtälskare både runt Vättern och i övriga Sverige. Med Motala Express försvinner en kulturskatt från Vättern för alltid. Det var just fartygets historia som gjorde det extra spännande. Jungfruturen gjordes i augusti 1895. Och den användes fortfarande för passagerartrafik. Under många år var ”expressens” hemmahamn Askersund. När den försvann till Motala för en del år sedan blev det ett stort tomrum i hamnen, men som nu har börjat fyllas upp med andra aktiviteter. Men inte blir det som på ”expressens ” tid.
Båtparad i Askersunds hamn för en del år sedan. Motala Express är den tredje båten.
Under åren 1962 -2005 ägdes fartyget av Rederi AB Kind och familjen Bergman. I början av 2005 köpte industrimannen K-G Knutsson, Stockholm ”expressen”. Redan då fanns diskussioner om att fartyget skulle flyttas från Vättern till Stockholm. Men det några år efter blev det som ingen trodde på riktigt ändå verklighet. Liknande samtal hade också förts tidigare. Men då skulle hela fartyget gå på lastbil till någon utländsk köpare.
Under mina många år som journalist har jag varit med om åtskilliga turer runt Motala Express. Var också med i Motala när försäljningen av båten blev klar 2005. Jag blev kallad dit av familjen Bergman för att vara med om den stora händelsen. Mina kontakter med familjen har alltid varit bra och trevliga. Det har också blivit många trevliga minnen och turer med ”expressen” genom åren. Vid ett tillfälle skulle jag fotografera Motala Express från nya Hammarsbron där målning pågick. Problemet var att ”expressen” inte gick turer ut mot bron i Hammar längre, utan man hade valt Åmmeberg istället. Men jag bad kapten Thomas Bergman att ta en tur till Hammar för min bild. Snäll som Thomas är gjorde han det. När jag kom ut på bron började jobbarna skratta. Det trodde förmodligen att jag var helt vrickad som stod och väntade på en båt som aldrig skulle komma. Men de visste inte min uppgörelse med kapten. När båten dök upp blev det inte lite till snopna. Och jag hörde inga skratt. Hämnden är ljuv. Bilden finns med på bloggen.
Julborden ombord var också mycket populära. Båten gick en tur ut på Alsen för att få upp den rätta stämningen. Ofta fanns det ingen tjock is, så det gick bra att ta sig fram trots kylan. Men en gång frös det till ordentligt, så båten fick stanna i hamnen. Efter turen och några snapsar till maten, förklarade en av passagerna att det hade varit mycket god mat. Och en trevlig båttur. Han märkte aldrig att båten stod kvar vid kajen.
Återstår nu och se hur ”expressen” kommer att användas i framtiden? Och vad kommer att hända med ångbåtsföreningen som allt jobbat hårt för att Motala Express ska bli kvar i Vättern. Tydligen var det inte nog många som åkte med båten. Det blev inte lönsamt och kommunerna runt Vättern var heller inte villiga att ge det ekonomiska stödet som behövdes. Pengarna behövdes till annat i fattiga kommuner kan man förmoda.
PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt
Ja, sådant är livet Du Ove!
Som sagt ibland finns inte pengar,(badplatserna i kommunen exempelvis) ibland finns det gott om dem( ex.privata exploateringar och uppgörelser i Åmmeberg!)
Kanske dags för Janne Josefsson och uppdrag granskning att ta sig en titt när han är klar i Göteborg?!
Synd att Du inte är kvar i nyhetskarusellen längre!
Härligt att ha Dig i bloggen!!!