mån, augusti 30, 2010

Ett klipp från början av 50-talet

Bild från 1951 med jättepilen i bakgrunden

Stationsområdet i början av 1900-talet

En bild från 30-40-talet

Järnvägsparken i början av 1900-talet

Bilden är från 1916 , med den gamla pilen till vänster

En lördagsmorgon i början av 1950-talet förvandlades utseende på Strandparken i Askersund radikalt. Den omfångsrika tiostammade vitpilen i Järnvägsparken (ibland också kallad Skolparken) föll då till marken. Trädet med sina många stammar och stora krona var en verklig sevärdhet i Askersund. Något som askersundarna var stolta över. Redan på 40-talet hade dock pilen börjat krackelera. Stammarna hölls ihop med stålwirar, men tidens tand och grenarnas tyngd tärde på stagen tills de brast den här lördagsmorgonen. Fyra av stammarna knäcktes vid roten, medan de andra grenarna sjönk några meter.

Det ståtliga trädet -på den tiden stadens vackraste-var ett kärt tillhåll för det uppväxande släktet. I det lättklättrade trädet drömde sig säkert många unga bort till Tarzans djungler. Undrar om så många ungdomar i dag har hört talas om Tarzan och hans vackra kvinna Jane. Ni äldre minns förstås hennes replik ” You Tarzan, me Jane”, som hon försökte trumma in i Tarzans huvud gång på gång. Och det var inte lätt. Nu är det andra hjältar som gäller. Sorgen efter det den stora pilen var stor i Askersund. Tidningen uppmanade till och med askersundarna att ta ett sista farväl , gärna med en kamera innan trädet sågades ner helt.

Tarzan var många ungdomars stora idol när den stora pilen föll.

Många trodde att pilen var flera hundra år gammal med tanke på storleken. Men så var det inte. De styrande i stan hade några år före fallet kallat salixforskaren och professorn , Heribert Nilsson, för att titta på det ståtliga trädet. Han konstaterade att trädet inte var särskilt sällsynt.

-Pilar växer hastigt och trädet kan bara vara 60-70 år gammalt, upplyste han de styrande om.

De styrande i Askersund blev naturligtvis en smula besvikna på professor Nilssons bedömning. Leja en professor och få sådana negativa svar. Han kunde väl åtminstone ha sagt 100 år tycke somliga. Hur som helst var trädet dekorativt. Och välbesökt av ungdomar. När järnvägen försvann, så var inte namnet Järnvägsparken gångbart längre. Parken var lika gammal som järnvägen , från slutet av 1800-talet. Men av den första planteringen , som till stor del utgjordes av bokar, finns inget kvar. En rad björkar stod i strandkanten, men var tvungen att plockas bort efter en tid. Vattnet underminerade björkarna.

I dag finns det en jättepil längre ut mot Haga som håller på att gå samma öde till mötes som den stora tiostammade vitpilen i gamla Järnvägsparken. När den planterades är oklart. Men gamla bilder visar att det borde ha skett någon gång på 30-talet. Många tror att även den pilen är flera hundra gammal. Men det finns bildbevis på att det inte är så. Och professor Nilsson sa en gång att träden växer fort. Om den har bra gener kan den sig länge. Precis som för oss människor. Ett annat faktum när det gäller den pilen är att det var rena sumpmarken ut mot Haga efter vattnet..Det fanns inga kommunala planteringar åt det hållet. Det visar också gamla bilder.

Pilen som finns i dag vid Strandpromenaden. Hur gammal den är? Det är svårt att få fram sådana uppgifter

När vi ändå är inne på Järnvägsparken-Skolparken, så användes under ett antal år den stora gräsplanen ut mot Haga för olika framträdanden. Det fanns en liten scen längst bort mot pilen och parkeringen, som användes vid olika arrangemang. ”Snoddas” uppträde där liksom Olof Palme och gymnastikgrupper från Askersund. ”Trivsel-Torstens” Trivselkvällar i parken var också populära. Bara för att nämna något. Det var en vacker plats för arrangemang. I dag har kanadagässen nästan tagit över gräsmattan helt.

Snoddas i Strandparken