Pumpen vid kyrkberget 1859. På bilden syns flickor från Högre Flickskolan
En bild från 1907 på gården vid gamla Förnicklingsverket där en av stadspumparna fanns
Bild från 1905
Askersundarna hade en gång i tiden minst tre kommunala pumpställen att välja på för att få friskt vatten. Några vattenledningar fanns ännu inte i stan. Pumparna var ett pittoreskt inslag i stadsbilden. Men också mötesplaster för stadens ungdomar. Där fanns tillfälle för alla pojkar att visa sina chevaleriska anlag genom att hjälpa flickorna med vattenpumpningen. I många fall blev vattenpumpningen helt avgörande för en fortsättning av bekantskapen, som senare ledde till äktenskap. När vattenledningarna kom blev det betydligt svårare för pojkarna i Askersund att imponera. Har inte riktigt kläm på vilka metoder som användes efter pumpepoken….
På de flesta gårdar fanns källor. Stora pumpar för att få upp sjövatten fanns uppsatta i hamnområdet och öster om hamnområdet. Den flitigaste besökta källan var den så kallade Jonskällan invid kyrkberget vid gamla Förnicklingsverket och Frälsningsarmén. Det var en källa känd för mycket gott vatten. Under torra sommarmånader var det ransonering av vatten från källan. Pumpen hölls då endast öppen på morgonen . Men då stod ofta 20-30 tjänsteflickor i kö för att hämta vatten. Men det blev bara en kruka vatten till alla. Punkt och slut.
Pumpen i hamnområdet syns bakom båten. I bakgrunden nuvarande Lundgrens hus (Strandhugget)
Bilden är från 1868. Hamnpumpen mellan båtarna, en av Råbockarna.
En stadspump fanns nere vid järnvägsstationen. Den syns till höger på bilden. Linus har tagit fram bilden från en glasplåt som många andra bilder på bloggarna. Bilden är från 1880.
När vattenledningarna i stan började komma sinade intresset för pumparna. 1875 tog allmänna rådstugan beslut om att bygga en vattenledning i stan. Men då hade de styrande tjafsat i många år om från vilken sjö vattnet skulle hämtas. Det fanns förslag om vatten från Stora Röllingen och Gårdsjön, men det blev ingen av dessa båda sjöar. Vattnet togs istället från en källa vid Sundsängen, för att sedan passera genom en reningsapparat till en stor cistern på Norra bergen, för att sedan renas ytterligare och ledas ut i järnrör till brandposter och vattenhämtingsställen.
Redan 1897 dömde vattenledningarna ut av Brandstodsbolaget. Effekten på ledningen var alldeles för dålig. Kasthöjden över marken var bara 4,6 meter. Brandstodsbolaget krävde en kasthöjd på 15 meter , om det skulle börja brinna i stan igen. Det resulterade i ett nytt vattentorn på Norra bergen. I juli 1907 påbörjades bygget och avslutades i slutet av 1908. Tornet är 31 meter och i dag till salu om någon skulle vara intresserande av ett boende med en enorm vacker utsikt. Det är ett antal år sedan tornet togs ur bruk.
I oktober 1947 försvann den sista pumpen ur stadsbilden. Då flyttades pumpen vid kyrkberget upp till Hembygdsgården, där den fortfarande finns för beskådande. Hur gammal pumpen är svårt att få fram. Men bilder från 1800-talets mitt visar att den fanns på plats vid kyrkberget. Anledningen till att pumpen flyttades var att Förnicklingsverkstaden skull ändras och byggas ut. Pumpen fick helt enkelt inte plats på tomten längre. För några år sedan fanns det personer som ville att pumpen skulle flyttas tillbaka till sin gamla plats. Men jag har inte hört något mera om det på senare år. Pumpen skänktes av staden till hembygdsföreningen.
Den sista stadspumpen finns bevarad i Hembygdsgården. Den flyttades dit 1947
Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt till med bilderna. Han har det mesta i sin stora bildsamling.
Adressen till min hemsida är: http://ovedanielsson.se/index.html.
PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.
PS! Kommentera gärna ! Det skulle var trevligt.
Hej! Roligt att du läser. Vet att du kan mycket om Askersund, trots att du kom hit så ”sent” som 1971. Vi får se vad det blir av bloggarna? Jag startade hela för at det var kul att fortsätta skriva. Och så har jag samlat på mej en del material genom åren. Och Linus har bildern. Många kommer från gamla glasplåtar.
Trevligt att ni renoverar en Vättersnipa. Det blir många glada över i de här trakterna. En som blir extra glad är Anders Engdahl i Forsa. Han är verkligen båtkunnig.
Ove
Hej!
Jag upptäckte din blogg för en tid sedan och har läst allt du har skrivit med stort nöje.
Jag tänker ibland på hur mycket stan har förändrats sen jag kom hit 1971, hamnområdet t.ex för att bara nämna något. I det perspektivet är det kul och intressant att se bilder och läsa texter som berättar om ännu äldre tider. Jag kommer att följa din blogg i fortsättningen och instämmer i vad som skrevs i en kommentar: Jag hoppas att din blogg-och Linus bilder mynnar ut i en bok, en fortsättning på ”Askersundiana”. Det försök som gjordes för drygt 10 år sedan(Askersundare berättar) blev ju inte så lyckat.
PS. En blogg handlar ju om Vättersnipor. Vi håller på med renovering av en gammal snipa i hembygdsgården. Den skall inte bli sjövärdig, men ett fint utställningsföremål.DS
Det är ett fint samarbete ni har Leif Linus och du. Bilderna gör sig inte utan text och vice versa. Bra jobbat.