Sångarprinsen Gustaf ägde och vistades på Stjernsund en tid.
Sven-Bertil Taube konserterade på slottstrappan i början av 90-talet. Han är ju också lite av en sångarprins. Till pappa Evert.
Stjernsunds slott 2010. Den stora grusplanen framför slottet har fått en grön rundel av gräs. Något som förgyller det hela lite extra.
Släkten Bernadotte och Stjernsunds slott har verkligen hamnat i blickfånget det senaste året. Kulmen på det hela nås nu till helgen (21/8) då kungafamiljen kommer på besök till Stjernsund. Enligt programmet ska kungafamiljen först promenera lite i slottsparken för att sedan ta en titt i slottet och äta en bit mat. Sedan bär det av till Örebro.
Anledningen till kungabesöket är Jean Baptiste Bernadotte, sedermera Karl XIV Johan, valdes till prins för 200 år sedan. Enligt förståsigpåare skapades då det moderna Sverige. Kungen köpte Stjernsunds slott och familjen Bernadotte ägde det under åren 1823-1860. Stjernsund övergick sedan som arv till Oskar 1 1844. Han i sin tur började titta efter några hyfsat ställen till sina grabbar. Stjernsund blev ett lämpligt ställ för prins Gustaf. Den var också han som gjort slottet riktigt känt, ”Sångarprinsen” som han kallades. Gustaf blev formell ägare till slottet 1851, men hade vistats där under några år tidigare. Hösten 1852 avled prins Gustaf vid en resa till Kristiania. Allt det här vet de flesta redan kan jag förstå, men det en del kanske missat är bouppteckningen efter ”sångarprinsen”. Den har jag tittat lite närmare på. Intressant läsning för alla som är lite nyfikna. Och som gammal journalist är man det automatiskt.
Bouppteckningen består av två delar, av vilka en tar upp tillhörigheterna på Stockholms slott och den andra på Stjernsund. Hovstallmästare F Braunerhjelm gjorde bouppteckningen när det gäller Stjernsund. Prinsen ägde förutom själva Stjernsund inom Askersunds landsförsamling, också också Tegelbruket, Stockshammar, Tikanäs, Åstnäs, Edö, och Edö kvarn, för att nu nämna något. Han ägde också en del gårdar inom Hammars socken. Den fasta egendomen värderades till 69.455 riksdaler. Just till den penningsorten återkommer jag senare.
Beträffande inventarierna skulle det gå åt några bloggar för att få med allt. Prinsens sängkammare kanske kan vara intressant? Det säger också en del om prinsen. Där fanns en imperialsäng och möbler klädda i grönt siden. Utrustningen kompletterades bland annat med ett sybord och en klocka under glaskupa. Vidare tar hovstallmästaren upp bland annat tre glasserviser, av vilken den största omfattade 12 vinkaraffer med proppar, och en mängda fina glas till olika fina spritsorter.
Trots att prinsen var lagd åt det konstnärliga hållet fanns det inte mycket konst att ta upp. 16 tavlor i vax av gustavianska familjer, samt fyra tavlor av kungliga familjen. Dessutom fanns en tavla över Gustaf Adolfs död vid Lutzen. Det var allt. Inventarieföreteckningen avslutas med uppgifter om 58 ljusstakar och 11 eldtänger. Slutsumman för hela Stjernsundsboet blev 82. 899 kronor.
På Stockholms slott fanns åtskilliga inventarier, som troligen följde prins Gustaf även när han bodde på Stjernsund. Han verkade tycka mycket om vackra smycken. Bland annat fanns ett prydnadsspänne ( agraff) värt 7.800 riksdaler. Vidare hade han två guldur och en ring med tron, hoppet och kärleken. Prinsen hade också en toalettservis i silver där både nattkärl , tandborstask och en tandpulverask ingick. Allt var minsann i silver. På Stockholms slott fanns också en oljemålning av Stjernsund, samt en byst och ett porträtt av storsångerskan Jenny Lind. Prinsen hade i sin ägo ett antal dyrbara instrument, som ett fortepiano värt 500 riksdaler.
Sångarprinsen ägnade sig inte bara åt sång, musik och konst. Han höll sig också med en jaktbössa och ett engelskt metspö. Om han använde föremålen låter jag vara oskrivet. Några aktier fanns också, som i järnvägen Örebro-Nora.
Hela bouppteckningen slutade på 104.550 riksdaler. Oskar den I hade dock en fordran på köpeskillingen av Stjernsund och för prinsens bosättning där, som inte blivit betald. Den summan översteg kraftigt det som Stjensunds-bouppteckningen visade. Men Oskar I var hygglig. Han gav direktiv om att fodringarna skulle upptas till samma summa som prinsens tillgångar på Stjernsund visade. Den slutliga behållningen i boet blev 21.000 riksdaler. Askersunds landsförsamlings fattiga erhöll 91 riksdaler och Hammars 12 riksdaler.
Slutligen det där med riksdaler. Kanske någon har kläm på vad en riksdaler hade för värde i jämfört med dagens penningvärde. Jag har letat på nätet och det är inte helt lätt att hitta något bra svar. På SCB:s hemsida står det att ” jämförelser över lång tid är behäftade med stor osäkerhet, särskilt med tanke på att levnadssättet har genomgått stora förändringar ”. Men kanske någon vet bättre än SCB……
PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt
.
Hej Pelle! Trevligt at du läser bloggen. Och tycker om den. Brukar vara upp i IFK:s klubbrum ibland och där finns du med på en del lagbilder i både bandy och fotboll. Och jag käner väl till de som du skriver om .
Du får ha det så bra
Hälsningar Ove
Hej Ove,
Tack för ditt fantastiska arbete med att dokumentera Akersund med omnejd utifrån alla tänkbara perspektiv.
Men nu till Stjernund och min släkt där på mi mammas sida, Ebba Valborg , som hon hette.
Denna familj hette Rosenberg.
Min morfar var faktiskt född 1863 och var slottssmed och han blev gift med Mathilda, som först var piga, sedan kammarjungfru hos Nåda och efter makens död fick hon ta hand om Folkköket.
Makarna hade fem barn, De med anknytning till Akersund var min mor och Helge.
Helge, vars son ännu bor i villan, heter Jan, känd cyklist, och han hade Shell-macken nedanför Landsförsamlingens kyrka.
Min mamma var först gift med Frank Karlsson, en jägare, som skötte sitt värv åt Cassels. Han omkom dock sedan han ramlat ned från ett träd och därmed var hans saga allt och min mamma fick söka sig en ny make.
Det blev Arthur Johansson, sedermera Fredö polis ki Sundbo Härads andra polisistrikt.
Mamma hade en hatt-möss-och pälsvaruaffär vid torget mellan Ärnlövs och Lönnns.
Ossian Andersson byggde vårt föräldrahem på Torebergsvägen 12. Det var klart 1934 och kostade 20 000, mycket välbyggt.
Min mormor bodde efter sin pension hemma hos oss. Hon fick ett par gånger varje år besök av Augusta, som kom i sin Lincoln med privatchafför. De gillade verkligen varandra.
Själv har jag i 28 år bott i Gävle, varit gymnasieadjunkt på Vasaskolan och 12 år också moderat oppositionråd. Nu är det tyvärr för min del ett äldreboende i Alingsås p g a diverse handikapp. Min fd fru Ursula var tyska och en av hennes systrar, Ingrid, heter hon, är gifft med Masen.
Syster Ulla bor nu i Båstad och är fyra år äldre än jag.
Tack. Det var trevligt med både bildsviten om dagens Kungabesök och den fina bakgrunden till Stjärnsund.