Utsiktstornet på Staplaberget i Snavlundaskogarna. Det invigdes 1994. Det hade funnits ett torn tidigare på berget som rasat ihop. Hembygdsföreningen i Snavlunda såg till at det kom upp ett nytt med hjälp av ALU-jobbare
För er som vill betrakta världen liten från ovan har jag et bra tips. Besök utsiktstornet Staplaberget i Snavlunda. Vid klart väder kan man se sex kyrkor, Askersund långt där borta och Kvarntorpshögen vid Kumla åt andra hållet. När tornet var färdigt 1994 var jag på plats. Då fick man ta sig dit på slingriga skogsvägar, bland annat förbi Döberg. Ett namn som fick mej att reagera lite, men det finns ju så många namn… I dag tar man sig till utsiktstornet på en annan och bättre väg från andra sidan skogen vid Bredberg.
Staplaberget är Snavlundas högsta punkt med sina 216,6 meter över havet. Lägg sedan till nio meter, så kan alla förstå att utsikten är imponerande. För länge sedan fanns det ett torn på berget, men det hade rasat ner. I början av 90-talet väcktes tankarna hos medlemmarna i hembygdsföreningen om att bygga upp tornet igen. Så blev det också .Med hjälp av folk från ALU. Arbetsförmedlingen ordnade så ett arbetslag från ALU-verksamheten kom ut till Staplaberget för att hjälpa till med bygget. Vad jag vet finns inte ALU-hjälp i dag. Alla ska ha ”riktiga” jobb, även om det inte finns några. Men jag är ingen politiker som kan svara på hur det hela är tänkt. Helt klart är dock att hembygdsföreningen och alla som tycker om utsikter hade stor hjälp av ALU-verksamheten. De lokala företagen , Torpa trä och Skyllbergs Bruk, skänkte virke och spik till bygget.
Under några vårveckor 1994 spikade ALU-gänget ihop tornet under överinseende av byggkunnige medlemmen Stig Pettersson. Han stod själv vid Torpa trä och spikade ihop själva tornet. ALU-gänget bestod av Christer Sandström , som var van vid höga höjder. Innan han blev arbetslös utförde han skorstensarbeten på höga höjder. Lite knepigare var det för Christer Johansson. Från sitt gamla arbete i Zinkgruvan var han van vid med att gå 800 meter under jorden. Men det gick bra för Christer att gå åt det motsatta hållet. Den tredje i gänget var Urban Eriksson.
Den 12 juni 1994 invigdes tornet. Då hade Stig Pettersson, ALU-gänget och hembygdskämpen Elof Zetterberg också hunnit med att snickarna ihop en trevlig utemöbel att sitta på för besökarna. Många behöver säkert pusta ut efter klättringen upp i tornet. Själv har jag ingen kontroll på hur välbesökt tornet i Snavlundaskogarna är? Men det kanske är någon som vet? Själv har jag bara varit där en gång i samband med ett reportage. Och det är alldeles för dåligt. Jag skäms och måste bättra mej. Men jag känner många som varit där under årens lopp.
PS! Kommentera gärna ! Det skulle vara trevligt.
