Ingemar Knutsson, Närkesberg, har något av ett rekord när det gäller älgskytte. För en del år sedan sköt fem av jaktlagets sex älgar. På olika pass.
För en tid sedan hade vi påhälsning av en hungrig älg hemma på Ugglegatan. Rönnbären smakade utmärkt. Efter det har älgen rört sig i omgivningarna. En del tycker det är trevligt, medan andra blir skrämda. Men vad jag kunde se var det en snäll älg, även om jag måste erkänna att jag är lite ovan med sådana bedömningar. Jag gick på intention som det brukar heta.
Hemma på altanen ligger älghornet som jag hittade efter ”trädgårdsälgen”. Jag var ute och sprang när jag hittade hornet. En del människor som jag mötte blev lite konfunderade. Men jag förklarade att en del gick med stavar, medan någon sprang runt med älghorn. Och det är så gott som något.
Sedan någon månad tillbaka ligger det ett halvt älghorn på vår altan. Det är hornet från en älg som gick inne i vår trädgård och mumsade på rönnbärsträden och dess bär. Nu är det inte så att det jag som fällt älgen. Jakt har aldrig varit något för mej. Skulle aldrig stå ut med att skjuta något djur. Nej hornet som pryder vår altan – tills jag hittar någon bättre plats- har älgen själv petat av sig. Hitta hornet på en skogsväg där ”trädgårdsälgen” brukar hålla till.
Älgar fäller sin horn och om jag hade varit nog uppmärksam hade jag också hittat det andra hornet. Det har jägare sagt till mej och jag känner flera stycken. Vet inte om ”trädgårdsälgen” lever i dag? Ansvariga för jakten har fått tillåtelse att skjuta älgen som jag hittade hornet efter. Folk har tydligen ringt och varit orliga för den tama älgen. Men jag tror att älgen är mera rädd för människor än tvärtom. Och för min del kunde det imponerande djuret få gå i vår trädgård hela sommaren om det skulle vara så. Ett trevligt sällskap, om inte anat för vår katt Alice.
Som nämnts känner jag många jägare och har skrivit om många i mitt jobb som journalist. Det finns många märkliga jakthistorier, men den jag ska berätta nu är helt sann. Något i hästväg, eller rättare sagt något i älgväg. För drygt tio år sedan gjorde jag ett reportage om årets älgskytt i Sverige, Ingemar Knutsson, Närkesberg. Av jaktlagets sex älgar sköt han fem. Det trots att jaktpasset hade lottats ut bland jägarna. Han hade inte snott åt sig de bästa passen om någon trodde det. Ingemar fällde två kor, två kalvar och en tjur på fem olika pass. Han använde endast sju skott under jakten. Enligt Ingemar själv var det två skott för mycket. En samlad expertis menade att det är lika svårt att skjuta fem älgar av sex, som att vinna en miljon på en lott.
Ingemar är en av Östra Lerbäcks jaktlags mest rutinerade skyttar så det kanske inte var så underligt att just han satte älgrekordet. Redan som elvaåring var han med på älgjakten som drevkarl, ja rättare sagt drevpojke. Kompisarna i Ingemars jaktlag hade många teorier om Ingemars jaktlycka.
”Någon var framme och luktade på jackan i tron at jag smort in den med något hemligt luktmedel. Men så var det inte. Faktum är att jag såg ytterligare ett antal älgar. Precis när jag hade fällt den sista kalven, dundrade en ko med två kalvar förbi i skogen”, berättade Ingemar för mej.
Till vardags driver Ingemar ett sågverk och en byggnadsfirma. Han är en mycket skicklig byggnadssnickare. Ingemars egen lilla specialitet är att rusta gamla kulturbyggnader.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.
