Karl-Gunnar Persson driver 245:ans loppis i Kårberg.
Jul och tomtar är Karl-Gunnars stora grej. Folk samlar på tomtar. Själv bryr sig inte K-G om några privata samlingar.
Antikrundesyndromet har under de senaste åren drabbat loppmarknaderna. Nästan alla är ute efter det stora fyndet inspirerade av tveprogrammen. Prylar som kan köpas för några kronor och som sedan värderas till hundratusentals kronor.
Loppsiknallen Karl-Gunnar Persson i Kårberg har varit nästan 20 år i branschen. Han har sin verksamhet och bostad i Kårbergs gamla lanthandel. K-G har märkt förändringar i folks loppisbeteende.
-Det händer att folk kommer in i butiken och packar upp massor av faktamaterial ur sina väskor. Sedan börjar de vända och vrida på prylarna för att hitta stämplar. En del har förstoringsluppar med sig för att inte missat något. Det är helt klart att antikprogrammen har skapat ett stort intresse för gamla prylar, ler K-G , nöjt.
-En kvinna var upprörd på mig för att hon inte hittade några stämplar eller märken på tallriken hon skulle köpa. Jag förklarade att det snart skulle vara avhjälpt genom att knacka tallriken liten i butiksdisken, berättar K-G.
-De flesta som besöker mej är vanliga enkla samlare som inte bryr sig om några priser. De är bara ute efter vissa prylar. Och folk samlar på allt. Jag kan inte peka på något särskilt som folk är på jakt efter just nu. Det är nog inte så ofta folk ramlar på ett billigt fynd som kan ge massor av pengar tillbaka.
K-G började sin loppisbana i en gammal skofabrik i Baggetorp mellan Mullhyttan och Svartå.
-Tänkte pröva några månader och det har nu snart blivit 20 år. Efter några år flyttades verksamheten till Svinnersta i en barack. Och sedan till några andra platser. I slutet på 80-talet skrev jag kontrakt på affärshuset i Kårberg där jag finns i dag.
Den gamla lanthandel är fylld till bristingsgränsen med loppisprylar. En halv avdelning är fylld med bara böcker och skivor. För den som ska kolla böcker gäller det att riva i högen och inte ha allt för bråttom. Har sagt till K-G några gånger att han borde ordna upp böckerna i en viss ordning så det vore lättare att hitta. Klart jag kan göra brukar han svara, men då blir det ett annat pris också. Det tar tid att sortera och tid är pengar brukar det heta, så jag får nöja mej med det.
-Jag köper dödsbon. Det är sällan nu för tiden att jag går på auktioner eller köper av privatpersoner. Butiken är alltid öppen. Jag bor på övervåningen. När det kommer folk går jag ner och visar vad jag har, säger K-G.
-Jag kommer att hålla på med loppisknallelivet så länge jag orkar. Tycker om att träffa folk och prata., säger K-G , som aldrig själv har ägnat åt någon privatsamling.
Namnet på K-G:s firma är ”245:ans Loppis” och det har en särskild historia som jag själv har varit inblandad i. K-G hade inget namn på sin firma men ägde en rostig gammal 245:a Volvo. I samband med att han skulle annonsera föreslog namnet. Tyckte det passade bra. K-G nappade och registrerade namnet. Tycker ändå det blev ganska bra. Och det gör K-G också. Brukar besöka honom ibland och det är alltid lika trevligt att riva bland de gamla böckerna.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.
