Tre blivande päster framför Sofia Magdalena kyrka i Askersund. Maria Agstam, Mikael Mogren och Solveig Sandberg.

För snart 15 år sedan inträffade en verklig unik händelse inom Askersunds kyrkliga liv. Visserligen är det några år sedan nu men det blev ett lite mera udda reportage som jag minns med nöje. Det är inte varje dag man har tre blivande präster framför sig från samma kommun. Och då hade jag ändå hållit på några år i branschen. 1996 prästvigdes nämligen tre askersundare inom svenska kyrkan. Två kom från Åmmeberg , Maria Agstam och Mikael Mogren, medan den tredje i skaran , Solveig Sandberg, som då bodde med sin familj i Skalltorp Kårberg. De tre blivande prästerna tyckte att de valt ett mycket spännande yrke.

Mikael och Solveig har jag haft en del med att göra under årens lopp. Maria har jag bara träffat vid intervjutillfället, så jag vet inte så mycket om vad hon gör i dag.

”Tycker jag valt livet genom att bli präst. Som präst får jag träffa människor i livets olika skeden”, förklarade Mikael den gång.

Mikael har jag träffat och haft med att göra ett vid ett otal tillfällen genom åren. Och det har varit lika trevligt varje gång. Redan som mycket ung var han och en kompis inne på redaktionen och berättade att de var aktiva i Föreningen Bevara Gamla Askersund ( som nu har bytt namn till Föreningen Gamla Askersund). Vid ett tillfället skulle de ut på stan och samla in medlemmar till föreningen. Folk fick skriva på namnlistor. Så unga och så duktiga tänkte jag i mitt ställa sinne. Vad ska det bli av grabbarna? Och jag kan konsterna att det gått riktigt bra för båda. Kompisen till Mikael, Magnus Hagberg, blev museichef. Mikael själv har gått vidare till teologie doktor och filosofie magister.

2004 disputerade Mikael i kyrkovetenskap med doktorsavhandlingen ”Den romantiska kyrkan”. För två år sedan gav han också ut samtalsboken ”Vem är du? tillsammans med gode vännen , muslimen Mohamed Omar.

Under många år återvände Mikael till sin hemkyrka i Hammar för att predika i samband med julottorna. Ofta samtalade vi med varandra några dagar före hans predikan. Ville gärna skriva om vad Mikael skulle ta upp i sin julpredikan. Intresset för det var stort och då inte bara bland trogna kyrkobesökare. Och Mikael berättade Tyvärr är det nu några år sedan vi hördes av. Det senaste jag hört är att han befinner sig i Paris.

Mikael och Maria hade alltid varit intresserade av det kyrkliga arbetet. Båda deltog flitigt i Hammars församlings ungdomsarbete. Även Solveig hade haft ett starkt kyrkligt intresse sedan barnsben.

”Kyrkoherde Linderoth i Hammar har betytt mycket för vårt yrkesval. Han gav oss självförtroende genom att vi fick medverka i församlingsarbetet på olika sätt. Kyrkoherden litade på oss”, berömde Mikael och Maria.

Solveig har en frikyrklig bakgrund i Kårbergs missionsförsamling. Hon lade grunden för sitt yrke inom Svenska kyrkan, genom studier i Örebromissionen.

”Jag ville bli präst, men trodde aldrig det skulle gå. Barnen var små när jag började studera. Minns att de kröp runt bland mina läxböcker. Den som inspirerade mej till yrkesvalet var en präst i Viby som hette Katrin Bergkvist”, berättade Solveig för mej den gången.

Mikael skulle göra sitt praktikår i Södertäljetrakten , i ett betongområde med många invandrare. Och det var han mycket glad över.

”För mej är det en önskeplats med betong och folk från andra länder”, förklarade han.

Solveig gjorde sitt praktikår i Hammars församling och Maria i Ludvika.

Vid intervjun i slutet av 1995 var alla tre klart övertygade om att kyrkan hade en framtid. De var också på det klara med att det fanns både för –och nackdelar med att stat och kyrka skulle skiljas.

”Ovissheten är alltid stor när de sker förändringar”, funderade de blivande prästerna den gången.

”Människor behöver kyrkan. Viska göra vad vi kan för att hjälpa till med det” var deras slutord i intervjun.

Klart det skulle vara trevligt att göra en ny intervju och få reda på hur de tänker i dag. Vem vet, det kanske blir av någon gång även på ett sådant enkelt sätt som i en blogg.

PS! Kommentera gärna . Det skulle var trevligt