Bilden är plåtad dagen innan Olga Bolling fyllde 100. Året är 1980.
Olga fyllde 70 och då fanns den här bilden i Askersunds-Tidning. Året var 1950
Olgas bror Theodor var en riktigt kändis. Han införde Bostonvalsen i Sverige med sin orkester. Han fick också namnet ”Boston-Kungen”.
Många kommer med i tidningen för första gången när de fyller 100 år. Ordspråket lyder att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Men i det här fallet är det i längsta laget tycker jag. Men när det handlar om 100 år då är födelsedagen ett givet inslag i tidningarna. Efter 100 finns det ingen gräns på det hela. Då kommer tidningarna varje år.
Som journalist vet jag hur det är. En del hundraåringar som jag skrivit om har varit väldigt pigga och alerta. Men det finns också fall där släkten har varit mest intresserad, medan födelsedagsbarnet har varit helt ovetande vad uppståndelsen har berott på. I sådan fall nekade jag att ställa upp. Det måste finnas en viss värdighet även om man fyllt 100 och inte hänger med riktigt.
Den piggaste 100-åringen jag träffat på under min ganska långa journalistbana var Olga Bolling. Hon hade varit bosatt större delen av sitt liv i Åmmeberg, men på senare år fick hon ett rum på Norra Bergens äldreboende. Och där trivdes hon mycket bra.
”Jag känner mej väldigt pigg och kry. Visserligen är jag lite yr i huvudet just nu, men det beror nog mest på att jag nyligen kommer från damfrisörskan. När man fyller 100 år måste man var fin”, förklarade hon för mej inför intervjun.
Minns att jag besökte henne på rummet vid Norra Bergens äldreboende dagen före ”den stora dagen”. För de flesta Sydnärkesbor var Olga Bolling ett mycket känt ansikte. Hon hade bott själv i sin villa i Åmmeberg och sin stora trädgård fram till dess hon flyttade till stan. Någon gång i veckan tog hon då också bussen in till Askersund för att göra sina veckoinköp. När hon kom till stan följde personalen med henne ut och handlade.
Olga var förr och uppväxt i Åmmeberg. Fadern hette Theodor Pinet och kom till Åmmeberg från Belgien i mitten på 1800-talet. Pinet arbetade som tjänsteman vid gruvbolaget. Så småningom fann Theodor sin hustru Alma Malmström. Förutom Olga fick de ytterligare fyra barn. Broder till Olga var den kände pianisten Theodor Pinet, som också gick under namnet ”Boston-Kungen”. Som ung flicka var Olga bosatt i Frankrike några år. Trots att det var i ungdomsåren pratade hon fortfarande flytande franska när jag träffade henne.
1909 gifte hon sig med bokhållare Ivar Bolling. Hon var då 29 år gammal. De fick tre söner. En av sönerna heter Sten och är fortfarande mycket aktiv som konstnär. Ivar avled 1973, då 90 år gammal. Makarna Bolling hade då varit gifta i 64 år.
Standardfrågan till en 100-åring är hur man ska leva för att bli så gammal och fortfarande vara alert? Och förbli klar i huvudet? Den frågan ställde jag naturligtvis också till Olga.
Anders Foglander har sänt över den här bilden till mej. Han brukade klippa gräset åt Olga och då spelade hon för honom på pianot ibland.
”Det är bara att arbeta och hålla igång. Arbete och åter arbete är den bästa medicinen. Redan som flicka fick jag hjälpa pappa i trädgården och det fortsatte jag själv med i alla år trots att trädgården i Åmmeberg var stor. En liten whiskey om dagen gör inte saken sämre”, förklarade Olga , för mej.
Förutom trädgårdsarbete, var Olga mycket intresserad av arbetet i Åmmebergs lottakår. En gång fick hon som kårens representant till och med fara upp till Stockholm och medverka i det populära TV-programet ”Hylands hörna”. Det var hon stolt över
100-årsfesten firades i hemmets samlingssal Näckrosen med massor av uppvaktare. Olga fick vara med om ytterligare födelsedagar, men då var inte jag på plats. Tycket jag hade gjort mitt inför Olgas 100-årsdagen. Men det var ett av mina bästa minnen på ett födelsedagsbarn som ändå kommit lite till åren….
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
