Anders Hellsten, Wästansjö, Åsbro, ägnade hela sitt liv åt måleri. Han hade aldrig haft något annat yrke.
Varje år hade Anders utställning hemma i Wästansjö
Under tiden med min hemsida/blogg har jag skrivit om ett antal konstnärer. Och här kommer ännu en text om en konstnär jag lärde känna ganska väl genom åren som journalist, nämligen Anders Hellsten, Wästansjö herrgård, Åsbro. Hellsten var en stor personlighet med en berättartalang utöver det vanliga. Särskilt då när det gällde mat. När han berättade om vad han ätit och skulle laga för måltider vattnandes det i munnen. Jag blev alltid jättehungrig efter besöken hos Anders och hustru Maj-Britt.
Anders är en av få konstnärer som jag träffat som aldrig haft något annat yrke än konstnärens. I mitten på 80-talet fick han också Askersunds kommuns kulturstipendium . Det handlade om några tusen kronor och en personlig glädje att även vara uppskattad på hemmaplan. Ofta kände han sig inte nog uppskattad i Askersund. Anders sa till mej att han skulle använda pengarna till att fixa till taket på herrgården.
”Jag har aldrig gjort något annat än att måla. I skolan ville jag bara rita. När jag var tolv år hade Carl Willhelmsson utställning på Örebro slott. Min lärarinna skänkte mej pengar till en tågbiljett, så jag fick åka in och se hans tavlor. Sen fanns det inget annat i huvudet än att rita” , har Anders berättat.
Anders kom ur mycket enkla förhållande i Kumla. Hans mamma var barnmorska. När Anders hade sin första utställning på hotellet i Kumla var han bara 17 år. Han fick ett stipendium till en Italienresa. Efter ett år kom han till Sverige fylld av entusiasm och energi. Det ledde i sin tur till en succéutställning i Göteborg där han sålde allt.
” När utställningen var över träffade jag en person , som undrade om jag inte ville köpa ett fint ställe i Tiveden mycket billigt. Det handlad nästan inte om några pengar alls så jag slog till. Stället hette Tivdestorp, och där bosatt vi oss ett antal år. Under tiden skulle jag också passa på att förkovra mej ett år på Otto Skölds målarskola”.
Efter en utställning i Göteborg på 50-talet köpte Anders Tivedstorp för en mycket billig penning. Där bodde han i många år. Anders till vänster och före detta korvgubben Harry Sundberg, till höger.
Utan Anders insats vid Tivedstorp från i början av 1950-talet fram till 1962 , hade förmodligen inte stället funnits kvar. När han kom dit fanns varken vägar, el eller vatten.
Men Skölds målarskola gav inte Anders något i utbyte.
”Jag fick lära de andra eleverna att preparera målningsdukar. De kunde inte ens spänna en duk. Det var rikemansbarn som hade måleri som hobby”, förklarade Anders en gång.
Anders tillbringade ett 15-tal somrar i konstmetropolen Torekov. Där umgicks han med bland annat Ragnar Sundberg, Hilding Lindqvist och Martin Åberg. Konstnärerna hyrde in sig hos fiskarebefolkningen och lärde varandra målarknep. Anders och Maj-Britt tyckte att det var den lyckligaste perioden i deras liv.
Nästan varje år hade Anders utställning hemma i herrgården vid Wästansjö. För Anders var ”modellarbetet” en självklarhet. Under de år jag träffade honom arbetade han fortfarande med levande modeller. På hans utställningar fanns det också ofta med ett antal sådan tavlor.
”Att vara modell är rena fakirjobbet. Tänk dej själv att sitta stilla i fem, sex timmar. Mina modeller har varit trogna. Jag har haft en modell i 30 år. Hon var 20 när hon började sitta för mej”, upplyste Anders.
Modellarbeten gjorde Anders under den tid jag kände honom. Han tyckte att modelljobbet var ett fakirarbete.
Anders och Maj-Britt köpte det ståtliga 1850-talshuset i Åsbro för en struntsumma 1962. Huvudbyggnaden renoverades 1934 till sitt nuvarande utseende. Maj-Britt beklagade ofta att inte mer av det gamla lämnades kvar. Måste erkänna att jag inte vet vem som bor och äger herrgården i dag. Men jag lovar att ta reda på det om ingen av läsarna av den här bloggen vet det….
Anders och Maj-Britt köpte herrgården i Åsbro 1962. Björkallén in till huset är pampig och vacker.
Hellsten var en populär målare. I många Askersundshem hänger målningar av honom. Själv har jag en oljemålning av Anders med en vas blåa blommor. Han tyckte den passade mej. Sista gången vi träffades var vid en utställning i Askersunds hamnmagasin. Det var vinter och kallt och båda var vi frusna. Anders undrade om jag inte ville värma mej med en liten whiskey i sällskap med honom, men jag hade lite kvar av arbetsdagen och tvingades tyvärr tacka nej. Lovade att återkomma vid ett senare tillfälle, men det blev aldrig så. Men hans tavla hänger på hedersplats i ett av våra rum. Anders var en mycket trevlig och lättsam person. Liksom hans fru.
Jag kan glädja mej åt att äga en tavla av vännen Anders. Men jag vet också at många andra askersundare köpte konstverka av honom. Det har jag kunnat konstatera när jag varit ute på journlistjobb i stugorna.
PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt.
