Elving Andersson i Brittkärret Åmmeberg älskade sina ardennerhästar

Elving skodde hästar. Han tillverkade också hästskor.

Hörnen på åkrarna i det svenska jordbruket utnyttjas inte. Med dagens stora moderna lantbruksmaskiner går det helt enkelt inte att komma åt hörnen. Det var ett förhållande som under många år hade retat hästkarlen Elving Andersson i Brittkärret Åmmeberg en smula. Annat var det förr. Inte för att jag är så insatt i jordbrukets irrgångar, men när jag fick höra om sympatiske Elvings var jag helt inne på hans sida. Man ska vara rädd om hörn. När jag besökte honom för ett antal år sedan var inte Facebook så inne. Men jag är säker på om det varit i dag hade han fått en egen grupp på Facebook med namnet ” Vi som vill värna om hörnen på åkrarna”.

”Med häst går det utmärkt att komma åt hörnen, även om det är lite tungt at häva runt med plogen. Det kanske inte gör så mycket att åkrarna inte utnyttjas fullt ut, nu när åkermark ska läggas ned. Men det är inte vackert att titta på”, förklarade Elving, för mej.

”Många tror det var besvärligt at plöja med en häst. Får man bara ner plogen går allt av sig självt. Det är bara att styra. Att harva med häst är betydligt svårare”, upplyste Elving.

Elving finns inte i livet längre. Han var ingen man av stora ord när jag träffade honom. Med sitt lugna och trygga sätt skapade han förtroende både hos människor och djur. På gården hade det alltid funnits stora vackra ardennerhästar som använts i det dagliga arbetet.

”Tycker att alla som driver minde skogsbruk borde använda häst istället för stora maskiner som förstör både skog och miljö. Det borde finnas flera ardennerhästar än vad som finns i dag. Övriga hästar räknar jag inte riktigt med. Det ska vara arbetshästar”, förklarade Elving Bestämt.

När jag besökte Brittkärret fanns det sju ardennerhästar i Elvings stall.

”Det har alltid funnits hästar på gården. När pappa och mamma kom till Brittkärret vid sekelskiftet fans det hästar. Sedan har det varit så hela tiden” förklarade Elving, som hade levit som ungkarl på gården i hela sitt liv.

Elving hade bott tillsammans med sina föräldrar. Gården ligger vackert bara ett hundratals meter från Vätterns strand. Boningshuset liknar ett gammalt kulturhus. Invändigt fanns dock alla moderna bekvämligheter som behövs i vardagen.

”Ingen vet riktigt hur gammalt boningshuset är”, påpekade Elving.

Ardennerhästar hade varit Elvings liv så länge han mindes. Han hade arbetet vid gruvbolagets jordbruk i många år. Hans uppgift var naturligtvis att köra in unghästar. Elving var mycket noga med att få sina hästar klassade. Stona klassades inte varje år, men det var anat med hingstarna. Det var nämligen väldigt för aveln att allt stod rätt till på hingstarna…

Elving skodde både sina egna och andras hästar. Han hade utbildats vid veterinärhögskolan i Stockholm. Han tillverkade också hästskor. Som hovslagare hade han fått en del smällar, men inte några som lett till några alvarliga skador.

”Ardennerhästar är det aldrig några problem med. De är lugna och fina. Men det finns besvär med en del nervösa hästraser”, omtalade han.

Trav och spel ligger när till hands när man sysslar med hästar. Elving var dock inte det minsta intresserad av sådant.

”Tycker inte det är så konstigt. Jag sysslar bara med ”riktiga hästar”, var Elvings enkla förklaring.

Det som berikade besöket vid Elving i Brittkärret var pausen hemma hos vännerna Urban och Kerstin. De bor efter vägen dit och är mycket gästvänliga . Och trevliga.

PS! ´Kommentera gärna . Det skulle var trevligt