Lakabusorna bildade små byar ute på Vättern några månader varje vinter. Lakafisket var stort för de som bodde i Bastedalen. Men det var på tiden det fanns tjocka isar.
Fiskarna högg upp ett hål i golvet på lakabusan, som de kunde sköta sitt fiske ifrån. I busorna fanns en liten kamin att elda i. Det var säkert skönt kalla vinternätter ute vid Lakaskär i Vättern.
Populäre kyrkoherden i Hammar Bertil Rosén ägnade sig också åt lakafiske. Bilden har jag fått av hans lika trevliga dotter Kerstin.
För att locka turister och boende till Bastedalen och området däromkring byggde et gäng en ny lakabusa för några år sedan. Den används både som reklampelare, men också för fisket. Anders Dahl var med när det begav sig på riktigt. De stående är Rolf Svedberg, Pia Stenströmmer, Aldo Andersson och Janne Larsson.
I Lennart Jörälvs trevliga bok ”Sällsamheter kring Vättern” finns ett kapitel om lakafiske. Jag hjälpte honom med bilden på bröderna Dahl, en snöig lördagskväll. Jag åkte bil ut till brödernas busa. Men det var på den tiden jag var modig.
I Bastedalen hoppas och tror många att det ska bli en kall vinter i år och ett bra lakafiske som förr i tiden. Lakafisket var förr en mycket stor sak i bygden. När Vättern hade lagt sig växte det upp små stugbyar ute på isen vid Lakaskär. Stugorna kallades lakabusor och var lite speciella för Vättern. Och särskilt då för Bastedalen.
Lakabusorna var 1,25 meter i fyrkant med et hål i golvet. En kamin och kaffepanna hörde också till utrustningen. Där inne kunde metarna sitta i värmen och fiska i lugn och ro. Blev det för långsamt eller sömnigt att sitta och rycka i reven var det bara att kvista över till grannbusan för att se om fiskelyckan var bättre där. Kanske grannen också hade något gott i flaskan att bjuda på om det var lördagsnatt. Som varm saft…..
Lakafisket bedrevs mest nattetid. Röken från ur lakabusorna skvallrade om att fisket var i full gång. Fiske efter lake när isen var stark nog vid Lakaskär i Vättern. Det är bara de senaste åren som isen inte varit tjock nog för att våga ut i öppningen in mot Bastedalen. Fisket var ett tillskott i förtjänsten för många små lantgårdar. En som visste mycket om det här speciella fisket, var Båt-Harry Karlsson i Olshammar.
”Laken hugger bäst på vårvintern, efter den 24 februari” berättade han för mej.
Numera är inte tillgången på lake som den har varit och fisket har nästan försvunnit helt.
”Det var en härlig känsla att sitta där ute i stillheten när månen sken över isvidderna och vänta på napp medan kaffepannan stod och puttrade”, mindes Harry.
Han mindes också en gång när det var 18 lakabusor ute på isen på en gång. De bildade ett helt samhälle. Den största fångsten Harry fick var 14 fina lakar. Eftersom laken nappade bäst på vårvintern kunde det ibland uppstå farliga situationer. Då blev det bråttom att ta sig iland.
”Ibland har isen gungat under ens fötter och man har fått hoppa på isflak och lämnat alla grejer kvar på isen för att rädda livhanken”, berättade Harry.
Som fångstredskap vid lakafisket användes lakakjäxet som, som fiskaren själv fick tillverka.
”Det gjordes av en femtumsspik eller en grov pianotråd. Centrum göt man i en urholkad potatis med bly. Linan spanns av skogarn som lades i kokhett bad bestående av bivax, kokt linolja och trätjära. Då fick man en stum lina” upplyste Harry, mej om.
En rutinerad lakmetare kände när fisken var framme och nosade på betet. Då gällde det att snabbt göra ett kraftigtryck så at hullingarna fastnade i lakens buk. Sedan var det ”bara” att hala in fångsten. Harry var säker på att en epoken lakafiske hade gått i graven i början av 90-talet. Den gången hade han rätt. Men för några år sedan startades en sammanslutning som kallades ”Vätterns fiske och boende”. Allt för att locka turister och fast boende till trakten. Ett inslag i det var att bygga en lakabusa som skulle användas som reklampelare, men också kunna användas på riktigt. Ett gäng med Aldo Andersson, Anders Dahl och Rolf Svedberg i spetsen byggde också färdigt busan, men de senaste årens milda vintrar har gjort att man inte kunnat dra ut bygget på isen.
Själv har jag besökt lakfisket i Bastedalen en gång. Jag åkte bil ut på isen till bröderna Dahl en lördagskväll i snöoväder. Det var på den tiden jag var modig. Nu skulle jag knappast våga gå så långt ut på isen. Och då är jag ändå uppväxt bara några meter från en sjö. Anledningen till mitt besök på Vättern var att vännen Lennart Jörälv skrev en bok om ”Sällsamheter kring Vättern”. Ett kapitel skulle handla om lakafisket. Lennart behövde en ny bild och så blev det också. Bilden finns med i hans trevliga bok.
PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt
