Alice Wallin tjänade Betelförsamlingen i Askersund under 40 år. 1996 tvingades Alice och de få församlingsmedlemmar som var kvar att upphöra med verksamheten.
Betel ägde huset vid Sundsbrogatan där möteslokalen fanns.
När Betel invigde sina nya lokal vid Sundsbrogatan 1952 så inköptes en gästbok. I den kunde man följa församlingen i glädje och sorg.
Lokalen rymde ett 80-tal personer. När Betel var som störst var de ofta fullsatt. Det fanns inga långbänkar utan fina ådrade stolar.
Fastigheten som Betel ägde i korsningen Sundsbrogatan-Stora Bergsagtan uppfördes i slutet av 1800-talet. På bottenvåningen fanns under en period Apoteket, sedan blev det en fotoaffär och nu är det kontor.
I Askersund har det alltid funnits en aktiv frikyrkorörelse. Men precis som inom alla andra föreningar har intresset minskat på senare år. Många gamla har som varit med länge har gått bort. Och det är inte så lätt att locka ungdomen längre. Det behövs många knep och argument till det. Samma problem har de politiska partierna. Och jag har ingen lösning på det hela. Det måste nog till skarpare hjärna än min för så stora uppgifter
Några församlingar har också fått kasta in handsken, sedan medlemsantalet sjunkigt kraftigt. Frälsningsarmén har inte längre någon kår. I början av 1996 fick Betel stänga sin verksamhet i församlingens hus utmed Sundsbrogatan. Då hade de få medlemmarna med Alice Wallin i spetsen kämpat färdigt. Fastighet såldes då också och förvandlads till kontorslokaler. I bottenvåningen fanns det affärslokaler och på övervåningen hade Betel sina lokaler.
Väljer här att berätta lite om just Betel. Ett av skälen till att det blir den församlingen är att jag kände Alice Wallin väl. Hon var vänlig och snäll person som aldrig tvekade på sin Gud. Alice finns inte längre i livet. Trots att jag aldrig varit inne i den frireligiösa världen mer än som reporter vid många tillfällen, så är min respekt för sådana som Alice väldigt stor. De har en tro som orubblig, till skillnad från sådana som mej som inte får det där med religion att gå ihop.
Betel startade sin verksamhet i slutet av 30-talet, sedan det skett en brytning inom Elimförsamlingen. Som mest hade församlingen ett 60-tal medlemmar. Den första tiden höll Betel till i IOGT-NTO-lokalen vid Norströmsgatan. 1952 köpte församlingen huset vid Sundsbrogatan och inredde delar av övervåningen till kyrkolokal. När Apoteket flyttade ut tog en bank hand om delar av bottenvåningen, för att senare överlåta till en fotograf.
”Övre salen” vid Betel var en mycket fin gammal möteslokal. Det fanns inga långbänkar, utan ett stort antal bruna stolar som Alice make, målare Rune , hade ådrat på gammalt sätt. På ryggstödet fanns ett litet fack för psalmboken. Det var också samma typ av målning på alla dörrar i lokalen när Betel sålde. I dag vet jag inte hur det ser ut.
”Rune var inte med i församlingen, men han stöttade mej till hundra procent. Han ställde alltid upp för Betel” berättade Alice , en gång för mej.
När Betel var som störst i Askersund var det nästan alltid fullsatt. Lokalen rymde ett 80-tal personer. Fastigheten som Betel ägde byggdes i slutet på 1800-talet. Enligt bevarandeplanen bör huset bevaras. Och så har det också blivit, även om det nu ”bara” är kontorslokaler på båda våningarna..
Det sista mötet Betel höll ägde rum i januari 1996. Mötesledare den gången var distriktsföreståndare Börje Hellmark. Minns att Alice gjorde mycket reklam för det mötet. Hon tyckte det var mycket sorligt att Betel skull upphöra som församling i stan. Hon hade själv döpts i Betel Zinkgruvan 1939. Själv kom hon till Askersund 1933, från en liten gård i Uppland.
Det finns naturligtvis mycket mer att berätta om Betel. Inte minst från brytningen med Elimförsamlingen. Jag har läst brev till medlemmar som bytte församling och den brevväxlingen vill jag inte återge. Vi låter allt gammalt groll vara glömt. Det hade nog Alice önskat också.
PS! Kommentera gärna. Kanske det finns någon som har mer att tillägga?
