Erik Frykman skrev massor av slitstarka schlagers tillsammans med Sven Paddock. Efter pensioneringen bosatte sig Erik och hustru Marie i Askersund. Inte i en röd liten stuga vid sjön som han skrivit, utan i en gul litet hus.
Frykman bodde i huset som syns i bakgrunden. Han skrev också om en grönmålad båt, men när han kom till Askersund skaffade han sig en liten plastbåt med aktersnurra.
K O Sjöström gav ut massor av fotoböcker som gavs ut i massupplagor på olika språk. Han bosatte sig i Forsa på äldre dagar. Och då lärde vi känna varandra bra. Men det var av en ren tillfällighet att vi träffades.
Sjöströms mest lästa bok är ”Amatörfotografen”. Den kom ut i nya upplagor hela tiden när det begav sig. Säkert var den svenska upplagan uppe i 200 000.
Var inte rädd för att fråga om du funderar över personer och händelser. Det kan leda till något mycket trevligt. Som journalist fick jag kontakt med två verkliga kändisar inom sina områden nämligen, Erik Frykman och Karl Oskar Sjöström, genom att ställa en enkel fråga. Men att fråga ingår förstås i journalistjobbet så det var inte så konstigt.
Erik Frykman är mannen bakom många slitstarka schlagers. Han var medansvarig till evergreens som ”En dörr står på glänt”, ” I en grönmålad båt”, ”Två små fåglar på en gren” och sist men inte minst ”En röd liten stuga ner vid sjön”. Själv bodde Erik med fru Marie under ett antal år i en gul liten stuga i Askersund alldeles intill vattnet vid Sundsgatan.
Eriks lilla stuga fanns i alla fall nere vid sjön, ofta stod dörren på glänt och träden sjöng småfåglarna. Och vid kajen låg en liten båt. Nästan allt var snarlikt det som skrevs i Eriks och Sven Paddocks visor. Erik flyttat till Askersund i början på 70-talet efter sin pensionering från Stockholm där han jobbade på det stora skivbolaget EMI. Hustru Maria hade anknytning till bygden därför blev det Askersund efter pensioneringen. Hennes pappa hade varit gruvfogde i Zinkgruvan.
Erik var lugn och stillsam man som inte gjorde stort väsen av sig. Vi hälsade på varandra, men i början visste jag inte att det var den Frykman som hade gjort alla schlagers som folk gick och gnolade på från och till. Jag visste att någon Frykman och Paddock hade skrivit visor. Men varför skulle Frykman ha flyttat till Askersund. Man borde ha hört talas om det. Jag funderade och frågade till slut honom rakt på sak. Och visst var den Frykman jag tänkte på.
Erik föddes i Norrköping 1905 och avled i Askersund 1980. I födelsestaden Norrköping började han sälja pianon. 1932 kom han till EMI. Vid pensioneringen hade han över 40 år i företaget. Komponerandet skedde alltid på sidan om det ordinarie jobbet. Han var annars producent och inspelningschef. Förutom Paddock samarbetade Erik med storheter som Åke Söderblom och Fritz Gustaf. Det hann att bli cirka 200 låtar från Eriks piano.
I slutet av 20-talet hade Erik egen orkester hemma i Norrköping. Vid sidan om det ackompanjerade han Sven-Olof Sandberg, John Vilhelm Hagberg och Gustav Lövås (ni vet handlaren i Åsa-Nisse-filmerna). Det var nära att Erik också hade blivit pianist på heltid. Revykungen Ernst Rolf hörde av sig, men Erik vågade inte satsa på honom. Vid den här tiden bröt ljudfilmen igenom och massor av pianister och andra musiker blev arbetslösa, då filmen gick över till eget ljud.
Eriks låtar blev kända långt utanför landets gränser. ”En dörr på glänt” har sjungits in av Andrew Sisters men då på engelska med namndet ”Open dor-open arms”. Han skrev under pseudonymer som Dick Fryman, E.Hallwood, Halvar Sunde, Olle Sörman, Wiberg och Wall Wilson.
Ett annat märkligt möte var med fotoboksförfattaren Karl Oskar Sjöström. Han växte upp i Askersund där hans pappa var rektor. Han flyttade sedan till från stan och återvände till Forsa mellan Askersund och Motala. Jag visste att en K O Sjöström hade gett ut en bok som hete ”Amatörfotgrafen”. Den var översatt till ett antal olika språk. Den svenska upplagan gavs ut upp mot 200 000 exemplar. Jag fick med boken, som jag kände till sedan tidigare, på en auktion. Det var en lördag och jag var ute på journalistuppdrag. På måndagen ringde en Sjöström på uppdrag av hembygdsföreningen i Hammar.
Han jobbade med bilder för föreningen räkning. Vi taldes vid och jag berättade om boken som jag köpte på auktionen och att författaren hade samma efternamn som telofonören. ”Det är inte så konstigt, det är jag som har skrivit boken”, blev svaret.
Efter det hade vi många samtal och jag besökte honom i villan hemma i Forsa. Sjöström skrev inte bara egna fotoböcker. Han medverkade också ett antal uppslagsböcker under rubriken foto. Också en mycket trevlig man som heller inte finns kvar i livet.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.
