Så här fint hade kyrkogårsvaktmästare Karl-Johan Karlsson och hans familj uppe på Norra Bergen i Askersund. Blomsterprakten var enorm. (Familjens egen tavla)
Bilden är från 50-talet. (från Linus bildarkiv)
Bild från Linus bildarkiv
Byggnaderna på Norra Bergen i Askersund visas i dag upp med stolthet. De små rustade och välbevarade röda husen har blivit kultur. Ofta går stadsvandringarna med gästande turister över bergen fram till Sofia Magdalena kyrka. En av anledningarna till att husen blev kvar som de var en gång i tiden är att de som bodde där levde under små omständigheter. Det fanns inte pengar till stora reparationer. Och inte tänkte de boende där, att husen en gång i tiden skulle betraktas som kultur.
Faktum är ändå att av de finaste huset i området, Norra Bergen 28, jämnades med marken i början på 1980-talet Och den rivningen får de styrande i kommunen på den tiden helt ta på sig. Kommunen fick huset till skänks av familjen men lät det förfalla helt. Till slut var en rivning ett måste. Till fastigheten som låg strax norr om Sameralskola strax intill Vattentornet, hörde också en praktfull trädgård med en blomsterprakt som var enorm. Väggarna var fyllda med klätterrosor. Det var en verklig idyll.
Ägare till huset var kyrkovaktmästare Karl-Johan Karlsson och senare hans barn. Karl-Johan, eller ”Johan på Berget” som alla sa, bodde i huset med fru och sju barn. Hans trädgårdsintresse var mycket stort. Karl-Johan, som var med och anlade de flesta av parkerna i Askersund, var mycket intresserad av växter. Utanför huset fanns en drivbänk där familjen hämtade sina grönsaker. För att klara den stora familjens försörjning hade Karl-Johan både höns och gris i början av 1900-talet. En av döttrarna till Karl-Johan har berättat för mej att han också skaffade får på höstarna som gick och betade uppe på bergen i norr.
Askersunds kommun trodde att de var ägare till marken där huset på Norra Bergen 28, stod placerat. Men så var det inte . Huset fanns inte med på några kartor och det fanns ingen lagfart på stadsägan. Karl-Johan försökte många gånger under sitt liv att friköpa jorden till huset, men kommunen sade nej varje gång utan att vara ägare! Och med det nöjde sig Karl-Johan. Han trodde också att kommunen ägde marken. Ägareförhållandena uppdagdes efter en artikel som jag skrev i NA. När man började leta efter lagfarten på kommunen visade det sig att det inte fanns någon. Kommunen fick naturligtvis snabbt lagfart på stadsägan och påbörjade rivningen omgående.
Med facit hand borde kommunen låtit Karl -Johans hus stå kvar. Kanske kunde huset och tillhörande jordbit ha sålts till någon som fortsatt att vårda hus och trädgård. Därmed skulle också haft ytterligare ett kulturhus att visa upp för alla som i dag besöker Norra Bergen.
Under ett antal år lät kommunen huset stå och förfalla. Med det följde också inbrott och stor vandaliseringen av Karl-Johans hus. Minns att döttrarna var inne till mej på redaktionen och var bedrövade. De orkade inte se sitt gamla föräldrahem helt sönderslaget. När kommunen ändå inte tog hand om husgåvan från familjen Karlsson, vill döttrarna att huset skulle rivas. Så blev det också till slut.
Askersunds kommun lät Karl-Johans hus förfalla. Till slut var rivning ett måste.Bild:Ove Danielsson
Nämnas kan också att några av Karl-Johans döttrar drev Ahlstrands Hatt och Mössaffär i Askersund under många år. Butiken låg vid Väderkvarnsgatan.
Ahlstrands Hatt och Mössaffär låg vid Väderkvarnsgatan (till vänster på vykortet)
Leif Linus Larsson har plockat fram några bilder och en del fakta. En del fakta har jag själv fått genom personliga möten med några av döttrarna . De hade också med sig en tavla som jag fotograferade av. Sedan plåtade jag själv huset strax innan rivningen. Linus ska också kolla om han har någon bild på Karl-Johan. Den lägger jag till senare i så fall.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.
Tyvärr är minst 2 av kommunen ägda gamla små hus i ett bedrövligt skick. Det ena är vid gamla minkfarmen och det andra vid stadskvarn.
De var i gott skick när kommunen köpte dem och sedan har de bara förfallit och blivit utsatta för skadegörelse. Fast jag själv suttit i beslutande ställning inom kommunen, så har inte fastighetsunderhåll varit prioriterat. Vi var inte tillräckligt många ”huskramare” för att kunna rädda husen inom budgetram.
Hej Sten-Olov!
Trevligt at du läser min blog där borta i Mjölby.
Vatentornet började byggas i juli 1907 och blev färdigt året efter. Det är 31 meter högt och det gick åt 170.000 tegel till tornet. Jag vet inte vem som stod för bygget så här på rak arm.
Sedan ett antal år tillbaka används inte tornet. Kommunen vills älja bygganden på höjden. På några andra platser har de gamla tornen förvandlas till lägenheter eller kontor. Jag har varit uppe i tornet några gånger och fotograferat. En lägenhet längst upp i tornet skulle inte vara helt fel.
Hälsningar Ove
Hej Ove!
Sorgligt med dessa rivningar. Även här i Ödeshög kämpar vi med bevarande…
En fråga, kan du berätta lite om vattentornet?
När är det byggt?
Av vem?
Mvh Sten-Olov