Loongs dansorkester från Askersund sommaren 1934. Från vänster: Ivan Schyberg, Ollie Schultér, Tore Carlsson, Bertil Boo, Georg Pettersson. Vid trumman sitter Torsten Bergling. Bertil och han hade bytt plats på fotot av någon anledning.
Bertil Boo var 18 år när han blev övertalad att gå med i Loongs orkester. Själv var han villig, men systern Hildur tyckte inte det var så trevligt.
Georg Pettersson, var en glad dragspelare i hela sitt liv. Han var ocksåen av stöttepelarna i Loongs orkester från 1927 fram till 1942 då verksamheten lades ned.
Hade ”Dansbandskampen” funnits på 1930-talet skulle Loongs dansorkester från Askersund varit givna. Tyvärr var fanns varken TV eller någon ”Dansbandskamp” på den tiden. Och det var synd. Loongs fick istället utkämpa sin kamp mot andra dansband. Konkurrensen mellan dansorkestrarna var stenhård, så det gällde att vara bäst även då.
Orkestern bildades 1927 och höll igång utan avbrott till 1942. Storhetstiden inföll på 30-talet. Tio somrar i följd svarade Loongs för dansmusiken vid IFK:s fester ute på Borgmästareholmen, dåtidens nöjescentrum i stan. Men det gällde att saluföra sig , om man ville ha engagemang. Inför sommarsäsongen 1934 stegade medlemmarna i Looongs iväg till fotografen iförda enhetlig scenkostym, ljusa långbrallor, sticktröja, fluga under hakan och som kronan på verket , baskermössa. En välsjungande yngling med namn, Bertil Boo, fanns med i gänget. Han skulle senare bli Bertil med hela svenska folket. Men i Loongs var han som det hette i reklamen ”refrängsångare och trummis”.
En som var med från början var dragspelaren Georg Pettersson. Han finns inte kvar i livet längre, men var en kändis i Askersund. Som lite äldre spelade han ofta ihop med dottern Margot. Det var Georg och musikkompisen Tore Carlsson, som såg till att Bertil Boo kom med i gänget. Orkesterns namn togs efter Nils Loong, men han försvann snart ur gänget så det behövdes en ersättare . Georg och Tore hade hört att Bertil Boo spelade trummor också. De båda åkte ut till Boda och Bertil på en motorcykel. Sångaren var lätt att övertala , men de hade en del besvär med systern Hildur. Till slut gav hon med sig. Tillbaka in till stan satt alla tre på motorcykeln. Övningarna satte igång direkt.
1930 skrev Loongs kontrakt med IFK Askersund om musik vid danserna på gamla IP. Enligt Georg var det ett mycket dåligt kontrakt. Musikerna fick tio kronor per man och kväll. Det var betydligt bättre betalt på andra håll där Loongs spelade upp till dans. På Borgmästareholmen var det full fart på somrarna. Vid ett tillfälle hade storstjärnan Thor Modeén kommit för att leda en danstävling bland publiken. När det var dags för prisutdelning, var hela prissamlingen borta. Den hade helt enkelt stulits, trots att den låg under orkesterns fötter-under spelkuren på dansbanan.
Georg Pettersson , spelade dragspel i nästan hela sitt liv. Redan i åttaårsåldern tjuvlånade han brorsans spel. Hot om stryk hjälpte inte. Vid trettonårsåldern skedde spelmansdebuten vid drängarna och pigornas dans på Edö brygga. Sedan fortsatte det bara.
Bertil Boo, som inte heller finns i livet, berättade ibland om när Georg och Tore kom på motorcykeln till Boda för att övertala honom att bli med i gänget. Han var då 18 år och spelade trummor i Syrenakapellet i Aspa. Bertil berättade att man sjöng i megafon på den tiden. Enligt honom själv hördes hans starka sång från gamla IP ända till Åmmeberg. Det hade folk sagt till honom. ”Jag har alltid haft en stark röst så man vet ju aldrig” funderade Bertil, när han mindes tiden med Loongs. Själv slog han igenom 1946 med ”Violer till mor”. Sedan vet de flesta hur det gick med trumslagarkarriären för Bertil. Sången tog över helt.
PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt.
