ABF Södra Närke och LO-sektionen gav ut två böcker i samband med nedläggningen av Hammars glasbruk i början av 90-talet.
Glasbrukets firmamärke var lätt att känna igen. Det bestod av tre stjärnor med ett H i mitten.
Håkan Gustavsson hade jobbat i hela sit vuxna liv på glasbruket. Bilden är tagen i en stängd glasugn (vanna).
Nästan alla glasbruksarbetare i Hammar som tillverkat flaskor har en lätt störning. Jag tillhör själv den gruppen. Det är bäst att upplysa om svagheten så här direkt i början. Störningen har inte något med värmen från glasugnarna att göra, utan det handlar bara om stolthet som tar sig lite märkliga uttryck.
Alla som lunchat eller fikat ihop med någon buteljtillverkare vet vad som brukar hända. Så fort en flaska kommer in på bordet så vänder de gamla ”glasblåsarna” på buteljen och tittar i botten om det är en Hammarsflaska. Hammarsmärket syns tydligt. Risken att det är en Hammarsflaska är dock inte så stor längre. Hammars glasbruk gick nämligen i graven 1992. Men flaskvändningen sitter i och är svårt att arbeta bort. Kanske det ändå kan vara en Hammarsflaska. Själv slutade jag göra flaskor redan i slutet på 70-talet. Fortfarande kollar jag på en och annan flaska när jag kommer åt, även om det var länge sedan det begav sig. Som reporter kom jag tillbaka och bevakade jag den sorgliga nedläggningen då en hel bygd blev drabbad. En hel yrkeskår skickliga glastillverkare fick gå. Ett långt liv inom ett sådant udda yrke var inte värt något längre. Vem behövde glasbruksarbetare? För många var det ett hårt slag.
Glasblåsarna har en egen snapsvisa. Den kom till användning en del gånger på fester i Hammar.
Som enkel bloggare kan jag naturligtvis inte gå förbi mina 13 år som glasbruksarbetare. De har betytt mycket trots skiftgången, oljeröken och hettan från glaset. Fortfarande kan jag sakna sammanhållningen och alla diskussioner inom skiftlaget. För att inte tala om alla korplag i fotboll och bandy vi hade på skiftet. Allt var inte heller så självklart. De flesta av oss hade problem att lösa på olika sätt. En del hade det värre än oss andra. När båda makarna jobbade skift som i Hammar och det fanns barn i familjen var det inte alltid så lätt. Barnomsorg existerade inte i Hammar på den tiden. Många gånger möttes paren i dörren på väg till eller ifrån jobbet. Sådant tär i längden. Jag är imponerad av alla som fixade det hela och höll humöret uppe. Åren på ”bruket” betydde också mycket för mitt fortsatta yrkesval på olika sätt.
Många trodde att Hammar skulle dö ut som samhälle när glasbruket försvann. Men ledningen för lokalföretagen som tog över de tomma lokalerna var smarta. De anställde dåvarande chefen vid glasbruket, Stig Schyrman, som VD för industrifastighetsbolaget. Och ganska snart hade han fyllt lokalerna igen med annan verksamhet. Stig hade både lokalkännedomen och kontakterna utåt. Ett perfekt val. Och så är han också en trevlig karl och det gjorde säkert sitt till för att skaffa fram företag till Hammar. Som pensionär kan han känna sig ganska nöjd med vad som blev i lokalerna efter glastillverkningen.
En matrast vid Hammars glasbruk på 70-talet. Det är inte mjölk i flaskan, utan en sockerdricka i en flaska från ”bruket”.
I samband med nedläggningen av Hammars glasbruk kom det ut två böcker ”Glasfolket ” och ”Glasfolket del II”. Den första kom 1991 och den andra 1994. Vid glasbrukets 100-årsjubileum 1954 kom det också ut en bok. Ansvarig utgivare för de två senare böckerna var ABF Södra Närke och LO-sektionen i Askersund. Det är två mycket läsvärda böcker som jag själv hade nöjet att medverka i en smula.. Synaren på glasbruket, Thore Stark, gjorde ett stort forskningsarbete innan böckerna kom i tryck. Texterna redigerades och bearbetades av författaren Staffan Ekegren. Och det gjorde han verkligen bra. Böckerna berättar på ett intressant sätt om ett stycke industrihistoria som gått graven.
Den första boken från 1991, handlar om de första 75 åren i brukets historia. Daniel Danielsson-som inte är släkt med mej vad jag vet-var just fyllda 35 år när han startade glasbruket i Hammar 1854.. Med egna pengar och lite ekonomisk hjälp från fadern och två bröder körde han igång. Två år senare var den första glashyttan färdig. Till sin hjälp hade han tagit dansken Bernhard Jakobsen från Bromö glasbruk vid Mariestad. Dansken hade då tio års erfarenhet av glastillverkning.
Flaskan på bilden är tillverkad i Hammar 1918. Då gjordes först flaskan och sedan lade glasblåsarna till huvudet där korken skulle sitta. I den här flaskan finns korken kvar. På den tiden slog pilsnergubbarna ner korken i flaskan.
Hammars glasbruk bytte ägare några gånger några gånger under årens lopp. PLM-koncernen med säte i Malmö var ägare till bruket vid nedläggningen. Större delen av PLM ägdes i sin tur av Industrivärlden. Efter 138 år behövdes inte glaset från Hammar längre. För den som vill veta mer om Hammars glasbruks historia rekommenderar jag på det varmaste böckerna som jag nämnt tidigare. Där finns mycket intressant att läsa.
Flaskor tillverkade vid Hammars glasbruk
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
