Annonsen är från 1956
Borgmästareholmen har använts av IFK Askersund både som idrottsplats och till fester
Owe Thörnqvist var populär gästartist på holmen i slutet av 50-talet.
Nisse Lundstedt vann inte amtörtävlingen, men väl publikens hjärtan. Nisse Björck sitter vid pianot som vanligt på den tiden
Så här kunde det se ut vid dansbanorna en gång i tiden. Men allt har gått framåt.
IFK-arna fick jobba hårt inför festerna. På bilden Elis Carlsson, gästartisten TV-kändisen Olle Björklund, Stig Johansson och Gösta Bragesjö
Holmefesterna var viktiga för IFK:s ekonomi
Snart kommer festivaler och fester av olika de slag att duga tätt över vårt avlånga land. Det finns snart inte en plats med självaktningen som inte har en festlighet av något slag under sommaren. Öl och grillat i tält är viktiga inslagen för att folk ska ha trevligt. Och så brukar de komma någon artist. Ibland kända och ibland bara kända genom något TV-såpa. Men hur som helst, då är det sommar i Sverige med semester och lata dagar.
Själv är jag uppväxt med dåtidens största sommarfest i Sydnärke. Borgmästarholmsfesten i Askersund. Det kom mellan två och tre tusen personer under de två festdagarna. Och då ska man ha i minnet att det inte ens fanns ett lättölstält. Det var kaffe och bulle som gällde. Men för den skulle var det ingen helnykter fest. På något vis ordnade delar av publiken ”glädjedrycker” själva. Publiken forslades över från hamnen ut till holmen med ”vedskutor” som det tog nästan en halv dag att vända med ute på Alsen. Det var långa köer både dit och hem. Vid något tillfälle blev det rena kaoset. En av skepparna hade tittat för djup i flaskan och fartyget fick stanna i Askersunds hamn.
En del förfasade sig över ”holmefesterna”. Det var ett mänskligt förfall med fylla, sex och slagsmål. Visst var det lite sådant, men inte i den omfattning som många gjorde gällande. Enligt rykten fanns det till och med en församling i Askersund som bad om att holmen skulle sjunka på lördagskvällen. Då skulle alla syndiga gå under samtidigt. Man var helt enkelt av med dem. Men jagt tror det var ett falskt rykte.
Arrangörer var IFK Askersund och som lite mera vuxen var jag inblandad i högsta grad. Alla som spelade eller var medlemmar i föreningen skulle hjälpa till för att ro det hela i land om man nu skall vitsa till det hela. Festen hölls alltid den första helgen i juli. På den tiden var det bara ”holmefesten” som hölls i Sydnärke just den helgen. Det var meningslöst att ordna andra fester. Så stor var den. Då var alla annan aktivitet i föreningen också inställd. Alla skulle hjälpa till med förberedelserna och det var inte så konstigt. IFK levde i stort sett på inkomsterna från ”holmefesten”. Och då hade IFK periodvis ett allsvenskt som bandylag som kostade lite pengar att hålla i drift.
Ett problem för IFK var att få ut el till Borgmästareholmen. Men det ordnade föreningens många elektriker med. Halva bandylaget var just elektriker. Men det behövdes inte så mycket el, till skillnad från dagens rockorkestrar. Förutom gästartister fanns det traditionella inslag som ”Kumla-Greven” och hans orkester. De spelade på baksidan av serveringspaviljongen. Repertoaren var begränsad. Några gånger i timmen körde ”greven” , ” den smäktande slagdängan ”Du svarta zigenare”. På söndagseftermiddagarna var det amatörtävling med Nisse Björck som ackompanjatör vid pianot. Därifrån har jag många udda minnen. En gång klev en av IFK:s gamla storspelare i fotboll, Nisse Lundstedt, upp på scenen för ett framträdande. Han var lite eljest kan man säga. Och just den här dagen var han lite extra upprymd. Först nekades han att framträda. Men till slut släpptes Nisse fram. Det blev succé, men kanske inte så mycket för sången utan mera för ”artisteriet”. Han vann inte, men han vann publikens hjärtan.
Vid ett annat tillfälle skulle Owe Thörnqvist uppträda från scenen på dansbanan. Ordningsvakterna kämpade säkert en halvtimme för att få bort publiken från banan. Alla skulle stå utanför staketet enligt vakterna. Ordning och reda. När sedan Thörnqvist klev upp på scenen undrade han varför alla stod så långt bort. Kliv upp på dansbanan så vi får närkontakt var hans besked. Vad vakterna sa hann ingen att uppfatta innan de försvann.
1974 höll IFK den sista traditionella ”holmefesten”. Året efter fick festen ställas in för att brygga på holmen var för dålig. 1976 ordnade IFK en midsommarfest på holmen. Det fanns inga midsommarfester i närheten. Arrangörerna trodde att några hundra skulle ta sig över med båten. Det kom 1 600 personer! Men midsommarfesten blev en engångsföreteelse i föreningens historia. I dag hålls midsommarfester igen i privat regi, men med betydligt blygsammare publiksiffror. Konkurrens är betydligt hårdare i dag.
Diskussionen om en bro ut till holmen hade förts under många år men blev till slut en verklighet. Åsbro GoIF och Askersunds skridskoklubb satsade stort. Både på artister och på en dansbana med tak. Men det stora arbetet gav inte den behållning som föreningarna hade räknat med. I dag är det kommunen som ansvarar för holmen och serveringen är uthyrd till en privatperson. ”Borgmästareholmen –Barnens egen Ö” står det på skyltarna ut till holmen. Personligen tycker jag det skulle räcka med Borgmästareholmen som det alltid gjort. Det borde vara allas ö.
När bron byggdes trodde alla att det skulle bli invasion ute på den vackra ön. Men det blev inte riktigt så. De som har verksamheter där får kämpa för att få ut folk. Kanske var det båtturen ut till holmen som lockade mera än bron….
OVE DANIELSSON
