Växtligheten på Borgmästareholmen kan besökarna
tacka gamle borgmästare Knöös och
stadens hundägare för. Utan deras insats
hade det inte funnits dagens varierade växtlighet. Troligen bara berg som på en
del andra holmar i Vättern.

Det var borgmästare Anders Wilhelm Knöös som började
röja och snygga upp ute på holmen. Han bodde i Borgmästarehuset vid Stora
Bergsgatan-Stöökagatan och var borgmästare åren 1834 -1870. Innan han fick ta
hand om holmen som sommarnöje, var namnet Hästholmen. Vad det namnet kom ifrån
känner jag inte till. Ön var vid den här tiden helt kal.

Knöös såg till att det blev ett litet värdshus på
holmen. Det var ju askersundarnas enda möjlighet till uteliv om sommaren. Det
finns massor av gamla bilder med fullastade båtar av folk som skull ut till
holmen och njuta. 1862 infördes hundskatt där pengarna första tiden var
öronmärkta till holmens försköning.

Den 12 maj, Charlottadagen, var en stor dag för
borgmästarens familj. Borgmästarens fru hette Charlotta och det skulle firas.
Familjen rodde ut till holmen för att dricka kaffe med punsch. Festen fortsatte
sedan hemma på gården där huvudmålet var plättar. Borgmästaren älskade plättar.

Hundskatten blev kvar länge. I början på 70-talet
blev det en mycket het fråga i fullmäktige. Kommunstyrelsen hade föreslagit en
höjning från 50 till 75 kronor. Det blev många och långa inlägg om de små djurens
betydelse. Frågan fick till slut avgöras genom votering. Beslutet blev att skatten skulle vara
oförändrad.

Borgmästare Knöös som älskade Borgmästareholmen och plättar.Gamla tider på holmen

Kommunalarbetare Marcin Piecznik jobbade mycket på holmen förr i tiden. Skyttepaviljongen byggdes ut senare. Anledningen var att en plats för diskotek.

Många hundägare på landsbygden var inte så noga med
att betala skatten. Det var mera stadshundarna som bar hundskattemärken. Jag är
uppväxt med hund, men jag såg aldrig till något skattemärke. Men så bodde vi
också en bit utanför stadskärnan.
Slutligen försvann hundskatten. Det
blev allt för jobbigt att ha koll på alla hundar, så det var lika bra att den plockades
bort ansåg politikerna. Vem ville åka runt
och kolla i hundkojorna? Och Borgmästareholmen hade fått sina träd och
planteringar. Många såg också det hela som ett rättviseproblem. Det fanns ingen
kattskatt.