Skoldelen av nya Sjöängen har tagits i bruk. Det
skedde som sig bör med vackra tal, musik och en trollkarl. Det är nu dags att
släppa in folk även i den allmänna delen på det imponerande bygget. Skoldelen
har varit en efterlängtad satsning. Under många år dömdes gamla Sjöängen ut
helt, men nu har det svängt lite. Har läst att gamla skolan är riktigt bra.
Själv har jag tagit bilder till kommunens hemsida på
den nya skolan både utvändigt och invändigt sedan byggstarten 2014. Det har
varit trevligt att träffa alla byggjobbare. Tänker tillbaka lite på
skolverksamheten när jag började i skolan i slutet på 40-talet. Det verkar som
det alltid varit brist på skollokaler. Ansvariga politiker har haft svårt att
bedöma hur aktiva folk är i sängkammaren år från år. Första åren fanns min
klass i Kyrkskolan (Hamnhuset). Med en sträng och lite småelak lärarinna som
gjorde skillnad på folk. Tyckte jag. Sedan blev det flytt till Elimkapellet. Klassrummet var i själva möteslokalen. Lite
märklig skollokal med tanke på den ordinarie verksamheten. Kan så här i
efterhand konstatera att många av oss inte var så heliga som man kanske ska
vara i ett andligt rum.
Kyrkskolan 1949
Slutet på skolgången blev i en lokal med utsikt över
torget, i gamla Bromanders matsalar. Vi hade inte så mycket nytta av utsikten.
Lärarna tjatade ständigt om att vi skulle sitta stilla i bänkarna och inte
titta ut. Nu för tiden är det självklart med skolskjutsar och skolmat. När jag började skolan var det inte så.
Eleverna skulle ha tre kilometer till skolan för att kunna få ta del av
förmånerna. För mej fattades det 500 meter. Skolbussen åkte förbi mej varje
morgon när jag sprang eller gick till skolan. Egen cykel kom mycket senare in i
bilden. Det fanns en viss turordning hemma när det gällde cyklar och jag var
yngst. När det var som kallast tyckte någon av chaufförerna att det var för
jäkligt och tog kontakt med en kommunalman i byn att jag också skulle få åka
med. Men det blev nej. Regler var regler även då. Däremot kunde han tänka sig
att jag skulle få skolmat. Mina föräldrar hade heller inga starka röster i
samhället för att kunna påverka. Men jag brydde mej inte, morsans bulle och
flaska mjölk fick duga även i fortsättningen.
Det här var inget jag tänkte på och led av. Vill poängtera att jag inte
vill kokettera med min uppväxt, men vill bara berätta om hur jag och många med
mej hade det. Skönt att det skett förändringar. Allt var inte bättre förr.
————————
Tre bra saker.
Film. Bioverksamheten är igång på nya Sjöängen i
Askersund. Något som många har sett fram emot. Allt är hypermodernt.
Fotboll.
Askersundslagen IFK, Åmmeberg och Skyllbergs damlag hänger med i toppen.
En trevlig höst väntar.
Äpplen. Ser när jag är ute och går att det dignar
av äpplen i trädgårdarna. Transparente blanche som jag gillar och
är en äppelsort som också utsetts till landskapsäpple för Västerbotten. Har
planer på att gå in och palla, men modet sviker förmodligen.
När järnvägen drog fram i Strandparken. Bilden är från 1917 och kommer från Leif Linus bildsamling
Muren på verkstadstomten i Askersund är på väg att
OBS! Finns också på Word Press :ovedanielsson.se
19 augusti 2016
Midsommar 1955.